Förvånansvärt vettig

Ni kommer säkert ihåg Aftonbladets artikel om påstådda israeliska organstölder från ihjälskjutna palestinier. Gör ni inte det så går det med hjälp av en enkel sökning på denna blogg att vältra sig i eländet. Journalist Donald Boström skrev ihop ett tragiskt stycke pappersslöseri där han för alla normalt läsbegåvade påstod att Israel hade för vana att stjäla organ från palestinier de sköt ihjäl. Han saknade helt belägg för det, och rent medicinskt så hade det varit en sensation, men han kompenserade dessa fadäser med ett rejält mått judisk världskonspiration och antisemitisk blodsmyt, vilket var tillräckligt för att det skulle gå hem lite här och var, även om de flesta insåg att det var åt helvete.

Boström har i den efterföljande debatten klarat sig förvånansvärt lindrigt. Han blev hyllad av diverse gravt antisemitiska rörelser i Mellanöstern och åkte glatt till Algeriet för att ta emot ett pris för sin gärning. Ska man tro den först länkade artikeln så har han sedermera hävt ur sig att tusen palestinier har fått sina organ stulna. Detta har dock mig veterligen uppmärksammats synnerligen sparsamt i Sverige.

Kulturchef Åsa Linderborg (jodå, hon med självmordsbombarna) publicerade artikeln. Man får förmoda att hon besitter en icke ringa bildning, men att artikeln skulle vara antisemitisk, det hade hon inte en aaaning om. Antingen hade hon totalt misslyckats med att ta in någon som helst information om neoantisemitism, vilket i sig är både graverande och anmärkningsvärt, eller så tyckte hon inte att lite antisemitism kunde skada. Det är väsentligen de två alternativen som finns. Hon var tydligen inte heller kapabel att känna igen en riktigt, riktigt dålig historia när hon såg en. Eller så tycker hon, i likhet med en annan kulturchef jag skulle kunna nämna, inte att det är speciellt viktigt om det som skrivs är sant eller inte.

Chefredaktör Jan Helin tog på sig en illasittande martyrrock när Israels regering löpte amok. Men nu handlar det här om Aftonbladet. I en av seklets minst briljanta slutledningar kom han fram till att eftersom artikeln förmodligen inte föll under lagen om hets mot folkgrupp så kunde den inte vara rasistisk.

Det här är inte dålig journalistik. Det är något mer än så.

Alla tre krävde de, vill jag minnas, att Israel skulle utreda anklagelserna.
Jo, det kunde ju vara något. När de ändå är igång kan de ju ta itu med det här också.
Än Aftonbladet själva då? Jag har hört att de har firat svart sabbat på redaktionen. Bevisa att det aldrig har hänt!

Nå. Vad är det jag med den här utflykten ned i uselhetens träsk vill säga? Vad är det för ”Någonting” som har hänt?
Jo, nu ska ni få höra. Jag har slutat läsa Aftonbladet på nätet. Förut gick jag gärna in där som mikropaus från jobb eller så. Visst, de har alltid skrivit mycket strunt, men det har det gått att navigera runt om man vill. Jag har inte tagit något principiellt beslut på att sluta med Aftonbladet-surfande. Jag har bara upptäckt att efter det här smutsiga, solkiga haveriet så har jag ingen lust längre. Jag har bara slutat.
Take that, Aftonbladet! Jag gratisokynnessurfar inte längre på er sajt! Det ska väl lära er en nyttig läxa.

Uppdatering
För referens och shameless self promotion, länkar till det mesta jag skrivit om det här, nyast överst:
Eyes on the money
Har alla blivit galna, nu igen?
This just in: Judar äter barn

This entry was posted on torsdag 26 november, 2009 at 21:41 and is filed under Judefrågan & så'nt, Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.