Förvånansvärt vettig

Det skrivs här och var om att jobbskatteavdraget borde upplysas om mer. Det gör jag gärna, dels eftersom det är den sorts sifferpillande som jag gillar (vilket antyder att jobbskatteavdraget ur ett enkelhetsperspektiv inte är det bästa), dels eftersom jag utan det knappast hade ansett mig ha råd att flytta till den lägenhet där jag bor nu.

Jag har använt mig av den gamla vanliga sajten, den som regeringen borde ha gjort själva men inte orkade: jobbskatteavdrag.se.
Där har jag gått från mycket låga månatliga inkomster, 5000 kr/mån, till höga, upp till 60000 kr/mån, och noterat hur mycket lägre inkomstskatt rent procentuellt som man fått nu jämfört med 2006. Jag har tagit genomsnittsvärde för hela Sverige. Det här får jag då.

Jag har tagit mig friheten att peka ut ungefärliga medellöner (eller var det median?) i Sverige och Stockholm, så som jag minns dem från när jag kollade hos SCB senast enligt SCBs siffror från 2008.

Knaggligheten i kurvan mellan ungefär 15000 och 28000 är avrundningsfel; jag orkade inte räkna ut skattesänkningen med decimaler, utan tog bara sajtens avrundade helprocentsvar.

Så vad ser vi i figuren?

1. Alla lönelägen som har kontrollerats har fått en betydande skattesänkning.
2. Över lag är sänkningen kraftigare ju lägre inkomst man har. Räknat i procent alltså; räknat i kronor har den som tjänar 60000 kr/mån fått mer sänkt skatt än den som tjänar 10000 kr/mån. Något annat är också mycket svårt om man inte vill få kontraproduktiva marginaleffekter.
3. Skattesänkningspuckeln runt 30000 kr/mån beror inte på jobbskatteavdraget i sig, utan på att brytpunkten för statlig inkomstskatt i enlighet med skatteuppgörelsen från 1990 flyttats upp.

Vad betyder det i praktiken då, i rent guld?
En lärare som tjänar 26000 kr/mån har – i snitt – 1783 kr mer per månad att röra sig med.
För en sjuksköterska med 24000 kr/mån så motsvarar skattesänkningen mer än de 10% löneförhöjning som man strejkade för härom året, och inte fick.

Det här är nu inte en fullständig verklighetsbeskrivning. Till exempel har en del (oftast dock en liten del) av inkomstökningen ätits upp av höjda omkostnader för medlemskap i fack och a-kassa.
Man kan förstås också ha preferenssynpunkter på vad man annars kunnat göra med pengarna. Det får jag ta i en annan post.
Men att skatterna för vanliga löntagare har sänkts kraftigt, och att sänkningarna är kraftigare i lägre lönelägen, det är fakta.

Uppdatering:
Jag verkar ha varit ute och cyklat om snittlönerna. Jag har nu uppdaterat grafen ovan med genomsnittliga månadslöner från 2008, det senaste som finns hos SCB.

För mer skattegrafporr, se nästa inlägg.

This entry was posted on torsdag 7 januari, 2010 at 18:23 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.