Okej, inte min mest geniala rubrik. Så kan det gå.
Man ska ha varit rätt isolerad för att ha missat historien om civilpoliserna som trakasserade en av allt att döma oskyldig nätjournalist i t-banan. Jag läste igår en annan historia på liknande tema (via Johan Hedin), då en annan man utsattes för synbarligen omotiverade trakasserier från polishåll, denna gång med inte obetydliga följder för den drabbade. Jag kan inte veta att artikeln beskriver händelseförloppet korrekt, men man ska vara rätt naiv om man inte tror att sådant händer.
Gemensamt för de två fallen är att polisen, i narkotikabekämpningens namn, har fått verktyg för att på egentligen inga boliner alls plocka in och trakassera vem som helst som de inte gillar. Det skulle inte vara ett problem ifall allt fungerade perfekt, men det gör det förstås inte. Det finns givetvis skitstövlar även bland poliser, och ett våldsmonopol, ehuru absolut nödvändigt, försvagar knappast dessa drag.
Att bli av med alla rötägg inom polisen vore bra, men betydligt raskare uppnått torde vara att tagga ned på narkotikabekämpningen. Jag får vatten på min kvarn. Knark ska inte vara en polisiär fråga, och att ge polisen ett carte blanche för knarkbekämpning är bevisligen en riktigt, riktigt dålig idé.
Samtidigt konstaterar Sanna Rayman på SvD att Folkhälsoinstitutet inte är inne på mitt spår. Visserligen noterar de, som jag, att den svenska hårda linjen mot narkotika inte fungerar speciellt bra. Slutsatsen de drar är dock att det antagligen skulle ha gått ännu värre utan den hårda linjen. Lite oklart på vilka grunder.
Att legalisera narkotika är, som jag berört förut, inget man gör bara sådär utan att tänka sig för först. Ändå framstår det mer och mer som ett alexanderhugg.
Uppdatering ett bra tag senare – 15 mars:
Nu ska tydligen ungdomar under 15 kunna drogtestas utan föräldrarnas medgivande. Jag förstår tanken med en sådan lag:
Ask ser framför sig att tvångsåtgärden kan användas till exempel om polisen hittar unga under 15 år i en knarkarkvart
Men…
Lagrådet har också varnat för att urinprov under tvång kan användas av polisen som en slags bestraffning. Den kritiken avvisar Ask och menar att polisen har viktigare saker för sig än att ägna sig åt att trakassera unga.
Givet denna bloggpost skulle jag inte vara så tvärsäker på det. Jag vidhåller att man ska vara mycket restriktiv med att ge polisen instrument för att när som helst plocka in vem som helst, och det här är inte att vara mycket restriktiv.
Förvånansvärt vettig 
måndag 15 mars, 2010 kl. 15:12
Det här betyder att oskyldiga barn under femton år kommer tvingas till drogtester av polisen. Det är givet, eftersom tester inte behövs när det inte råder någon osäkerhet om huruvida barnet i fråga knarkar. Tester används när man inte vet. Men dessa oskyldiga barn ställer säkert gärna upp och betalar priset för vår misslyckade narkotikapolitik.
GillaGilla