Förvånansvärt vettig

Av naturliga skäl skrivs det en del om rutavdraget nu, och jag fortsätter min egen följetong. Nyss skrev jag inlägget Vådan av vissa gropar man grävt åt andra, vilket kan vara en passande rubrik eftersom vänsterblocket låtsas att man är emot att gynna vissa branscher, men tydligen inte har något emot differentierade momssatser för olika branscher eller för den delen rotavdraget, som kan användas till exempel för att gräva gropar. För inte speciellt länge sedan var man inne på att ge fem miljarder till GM för att eventuellt rädda några tusen jobb, men ett skatteavdrag som netto inte kostar någonting och skapar ännu fler jobb, det är man emot. Det är inte utan att rubriken är motiverad.

På SvDs ledare i dag tar de upp i det närmaste precis det jag skrev om för ett par veckor sedan: Beskattad karl reder sig själv
Jag illustrerade det med en så fin graf att jag repriserar den:

Den visar alltså löneskattens betydelse för hur mycket man själv måste jobba ihop åt sin arbetsgivare för att kunna ge 1000 kr netto åt någon man anlitar. Om man inte gjort det redan så rekommenderar jag läsning båda av ledaren och, givetvis, av mitt inlägg! Effekterna som bekrivs syns nu tydligt i verkligheten: När skattekilarna minskas så slutar envar att vara sin egen allt-i-allo och anlitar i stället proffs, varpå skatteintäkterna faktiskt ökar. Det finns givetvis ingen garanti för att så alltid sker, men det är vad som tycks ha hänt i det här fallet, vilket gör oppositionens prioriteringar än mer obegripliga korkade.

I en annan artikel, ”Höga S-politiker utnyttjar rutavdrag”, framkommer än mer förvirring. Jag tycker förstås att det är bra att även häga S-politiker bidrar till framväxten av en tjänstesektor. Att det ger S-partiet magont är partiets eget fel och inget jag ligger sömnlös över. Jag kan dock i ett anfall av godhet ordinera en kur. Om man nu som Ylva Johansson tycker att ”Det är en felprioritering att ge sådana som mig skatterabatt” så går det utmärkt att göra en extra inbetalning till Skatteverket. Det finns faktiskt ingenting som hindrar det, så den som inte vill ha skatteavdrag slipper.

I samma artikel gör Vänsterspartiets arbetsmarknadspolitiske talman Josefin Brink en klassisk vänstervurpa: ”Det bevisar att detta är en förmån som bara gynnar höginkomsttagare” säger hon. Jag har tidigare uttalat mig förklenande om Brinks nationalekonomiska espri, och ser ingen anledning att revidera det omdömet. Hon har rätt i att avdraget gynnar höginkomsttagare, men drar därav det klassiska felslutet att där någon vinner måste någon annan förlora, varför det per definition måste vara fel att gynna höginkomsttagare. Men här har vi nu ett ovanligt tydligt exempel på att höginkomsttagare gynnas, och låginkomsttagare, och tusentals före detta arbetslösa, och den så omhuldade staten.

Hur svårt ska det här vara egentligen?

This entry was posted on onsdag 3 mars, 2010 at 10:18 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.