Nu är avtalsförhandlingsdags igen. På mitt jobb ska det snart löneförhandlas, men först ska ramarna sättas av de centrala förhandlingarna.
Det måste väl ändå vara feltänkt i grunden?
Det innebär att en vildvuxen flora av företag ska få sina löneökningar dikterade utifrån någon sorts ekonomiskt genomsnitt. Jag tycker att det naturliga vore om löneökningarna bestämdes på varje företag – går det dåligt så kan man ha låga ökningar, går det bra kanske man kan öka på lite mer. Rimligen borde det öka rörligheten på arbetsmarknaden, i och med att det i högre utsträckning skulle finnas incitament för att söka sig till branscher och företag som det går bra för. Man borde vilja att det sker. En från ovan fastställd löneökning passar rimligen bara företag som råkar ligga på snittet.
Nu är nog det inte hela sanningen. Jag har ärligt talat inte örnkoll på hur systemet fungerar, men har för mig att de centrala siffrorna bara är ett golv. Det skulle i så fall låta företag det går bra för att göra sig extra attraktiva med högre ökningar. Och löneökningar är bara ett sätt att signalera med löner; man kan också ge nyanställda en hög lön till att börja med.
Så visst. De centrala förhandlingarna är antagligen inte riktigt den tvångströja man lätt kan få för sig. Men det grundläggande feltänket finns kvar, att se en hel bransch som homogen.
Uppdatering 20/3:
Teknikföretagen, Unionen och Sveriges Ingenjörer är klara nu.
Hon betonar att det finns en obalans mellan olika industrisektorer eftersom de går olika bra, vilket också skapat större skillnader än vanligt mellan de olika fackförbundens prioriteringar.
QED.
Det är klart att olika sektorer går olika bra. Nu väntar vi bara på upptäckten att olika företag inom samma sektor går olika bra.
Förvånansvärt vettig 
tisdag 16 mars, 2010 kl. 23:54
Innan jag säger för mycket vill jag påpeka att jag har inte heller någon aning om vad eller hur saker sägs i dessa förhandlingar. Jag kan dock fylla i lite om hur systemet fungerar.
Det är inte ovanligt att ett företag kan höja priset både på varorna de säljer och lönerna samtidigt. Men om inte lönerna höjs i proportion till det höjda priset så får de anställda inte lön efter vad dom förväntas konsumera. Så egentligen har då de anställda fått lägre lön fast det inte ser så ut. Därav överproduktion.
Detta skulle naturligtvis inte spela någon större roll om bara ett företag gjorde så. Tyvärr är det väldigt vanligt förekommande eftersom de olika företagens ledningar ofta tänker likadant. De tänker på vad som är mest lönsamt för just dom själva helt enkelt.
Därav är det viktigt att arbetarnas löner försvaras och där kommer facken in i bilden.
Detta är naturligtvis inte hela bilden men det är ändå någonting väldigt viktigt att ha i åtanke.
GillaGilla
onsdag 17 mars, 2010 kl. 14:22
Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Eller, möjligen förstår jag, men jag är inte säker på att det är relevant i det här sammanhanget. Jag vänder mig inte mot att facket deltar i lönebildningen (även om det ofta vore bättre om de inte gjorde det, speciellt faktiskt för lågavlönade kvinnor visade det sig för några år sedan), utan att lönebildningen ska avgöras centraliserat.
GillaGilla
måndag 22 mars, 2010 kl. 15:12
Relevant är det i högsta grad men som sagt är det inte hela bilden. Jag förstår dock din poäng med centralstyrning. Precis som du säger beror det naturligtvis på vad dom får för sig som avgör hur galen grundtänket är.
GillaGilla