Förvånansvärt vettig

Ett: För något år sedan tecknade jag genom mitt fackförbund en privat sjukvårdsförsäkring.

Två: Jag har till och från (på sistone mest till) haft problem med ont i benen i samband med idkande av idrottsliga aktiviteter.
Igår kopplade jag ihop ett och två och ringde försäkringsnumret.

När jag tecknade försäkringen var min tanke att jag redan betalade ett par tusenlappar i månaden till vårdapparaten. Genom att betala 150 kronor till så får jag också tillgång till vård. Det verkade vara en vettig marginalinvestering.

Det här är min första kontakt med privat vård. Så här har det gått hittills.
Igår eftermiddag ringde jag dem. Telfonkö: Ingen.
Jag fick en tid hos en ortoped kl 08:20 i dag.
Han klämde på mig och grymtade en del. Kom fram till att man nog skulle röntga ryggen. Jaha, var och när?
I huset bredvid, genast.
Jag gick dit och fick veta att jag tyvärr skulle få vänta lite, kanske 20-30 minuter.
Efter fem minuter var det min tur.
Pang bom, upp på britsen.
08:50 var jag ute igen och på väg till jobbet.

Goddamn säger jag.
Okej, jag har inte fått svaren än. Dem får jag i nästa vecka.
Men ändå. Jag vågar påstå att det här i den offentliga vårde skulle ha varit en betydligt längre process än arton timmar – om jag ens hade kommit så långt.
(En ytlig bekant har väntat ett halvår på offentlig remiss för vagt liknande problem.)
Som vi vet är svensk offentlig vård ofta utmärkt – när man får den. Det är tillgängligheten som brister, till en sådan grad att vi ligger i Europas bottenskikt.

Nå, så låt oss sammanställa så här långt.

Vinnare:

• Jag, som fick vård svischande snabbt.
• Den privata vårdgivaren, som fick in lite pengar.
• Vårdpersonal i största allmänhet, som får ett alternativ till Landstinget som arbetsgivare, och en större arbetsmarknad.
• Den offentliga vården, som slapp att jag kom och ville ha del av dess resurser, trots att jag redan i någon mening betalat för dem.
• Alla som köar till den offentliga vården, när jag inte tar upp en plats i kön.

Förlorare:

• Um… försäkringsbolaget, antar jag. I alla fall på kort sikt.

Nota bene: Det här ogillar S och V. Usch och fy. För jag fick ju vård snabbt. Och det är dåligt, för alla fick inte vård snabbt. Då är det bättre att jag får det mycket sämre och alla andra lite sämre.

This entry was posted on onsdag 10 mars, 2010 at 15:17 and is filed under Övrigt samhälle, Politik, Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.