Friskis & Svettis, ett steg bakåt

Jag blev kvar en stund på årsmötet jag just skrev om, efter det att motionen om ogrundade påståenden behandlats. Jag blev då helt tagen på sängen av en motion om att föreningen skulle börja nasa rättvisemärkta bananer på sina anläggningar. Dåligt förberedd! Jag kunde inte formera mig till något ordentligt motstånd, och motionen antogs, om än knappt.

Jaha, vad har jag emot det här då, min gnällspik?
Ja, dels kan man fråga sig om det alls är en fråga för F&S. F&S är en idrottsförening som ska vara för alla. Det är inte alls givet att man ska börja göra politiska ställningstaganden som inte har direkt med träning att göra.
Å andra sidan säljer man redan bananer, så man måste ändå ta ställning till vilka man ska köpa in.
Inte en självklar fråga tycker jag.

Men jag är också motståndare till rättvisemärkningen i sig. För några år sedan fanns det ett förslag om att mitt fackförbund, dåvarande CF, skulle slå sig i lag med Rättvisemärkt. Jag skrev en insändare om det som tål att repriseras här:

Jag anser att det vore ett allvarligt missgrepp att liera sig med Rättvisemärkt. Dess syften kan verka lovvärda, och det är säkert så att de menar väl. Men icke desto mindre är de ett hinder snarare än en hjälp i kampen mot fattigdom. Att artificiellt hålla uppe priser är inte en i längden hållbar strategi. Detta är inte platsen för en ingående redogörelse, men vi kan ta det konkreta exemplet kaffe – en av de mest omskrivna rättvisemärkta produkterna på den svenska marknaden. Grundorsaken till de låga kaffepriserna, alltså att kaffebönder får lite betalt, är att det produceras för mycket kaffe. Den enda hållbara lösningen är att bönder övergår till annan produktion som det faktiskt finns efterfrågan på. På vissa platser har detta skett – Kenya till exempel har mycket framgångsrikt börjat producera snittblommor i stället. Men vad är Rättvisemärkts roll? De betalar ett artificiellt högt pris till de bönder som ingår i programmet, vilket gör att dessa bönder klarar sig hyfsat. Det är dock sällan de allra fattigaste bönderna som kommer i åtnjutande av dessa förmåner, utan typiskt medelfattiga bönder i länder som borde ha resurser att klara en omställning från kaffe. Effekterna är två.
För det första uppmanas på detta sätt en överproduktion av kaffe som sänker priserna än mer för de allra fattigaste bönderna – som alltså får det sämre av Rättvisemärkts program.
För det andra låses programmets bönder in i en i grunden rätt ineffektiv produktion. I programmet finns inga krav på effektivisering av jordbruket, och det bedrivs ofta med primitiva metoder.

En analogi skulle kunna vara förra sekelskiftets fattigsverige. Vi blev rika genom frihandel. Om vi skulle ha utsatts för ”rättvis” handel så skulle alla eländiga torpare ha fått ett överpris för sin potatis och på så sätt kunnat fortsätta sin existens oförändrad. På kort sikt, för den enskilde torparen, hade det förstås varit bra. På längre sikt skulle effekten varit att vi fortfarande varit ett land av bara nästan utfattiga torpare som går med plog efter hästen – tack vare omvärldens missriktade välvilja.

Det är inte heller självklart att det är en god sak att kräva svenska arbetsvillkor av andra länder. Åter är det en sak som låter lovvärd, men som i praktiken låser in dem i fattigdom. Visst kan egen facklig organisation hjälpa för att förbättra arbetsförhållanden, men framför allt handlar det om att man ska få råd med goda förhållanden. Att förbjuda folk att vara fattiga hjälper inte långt.

Facket bör över huvud taget vara mycket restriktivt med att lägga sig i politiska frågor som inte är direkt kopplade till kärnverksamheten. De medlemmar som vill ägna sig åt politiskt kampanjande i andra frågor får gärna göra det, men jag ser ogärna att man tar CF som plattform. I samma ögonblick som man gör det kommer CF att upphöra att vara till för alla medlemmar.

CF är här direkt utbytbart mot F&S, och det är synnerligen rimligt att anta att det resonemang som gäller för kaffe också gäller för bananer.

En av motionens förespråkare bedyrade att hon med egna ögon sett hur programmet hjälpte folk att bli mindre fattiga. Det är alldeles säkert sant. Vad hon inte såg var då de bönder som tack vare programmet blev fattigare, och hon såg inte heller alternativet att rättvisebönderna började göra något annat som lönade sig bättre.

På det hela finner jag det olyckligt att motionen antogs.
Å andra sidan – om de prisuppgifter som F&S hade stämmer så kommer nog inte speciellt många att köpa bananerna, och då kan man ju trösta sig med att skadan blir begränsad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s