Förvånansvärt vettig

Efter att ha skrivit de föregående posterna, och med Fokus-artikeln om de rödgrönas förhandlingar i åminnelse, är det inte utan att jag funderar lite på dynamiken i framför allt oppositionens policydiskussioner.

Jag menar, S som ändå är det största partiet. Vad vill de? Efter senaste valet drabbades de ett kort tag av ett anfall av självkritik, i alla fall på ett rent teoretiskt plan. Förnyelse var nödvändigt, sade man. Viljan att ta konsekvenserna av det och faktiskt förändra något har dock lyst med sin frånvaro. Hittills har analysen i sakfrågor i stort sett begränsat sig till
a) Vi vill regera igen
b) Den borgerliga regeringen är dum
Däremot har man i efterhand accepterat många av de förändringar som regeringen gjort, och som man själv i förstone beskrivit som fördärvliga eller i förekommande fall ”sataniska”. Det är förstås inte för att man blivit satansdyrkare, utan för att det i stor utsträckning har varit nödvändiga policyförändringar som S i flera fall själva varit inne på tidigare men inte haft kraft att genomföra, och det vet de egentligen. Dessutom har de ingen aning om vad de vill göra, förutom att ”återställa rättvisan”. Jo just det, de vill regera också. Och borgarna är dumma.

Deras medhjälpare V och MP å sin sida vill faktiskt i högre utsträckning någonting, och det är nog delvis därför som de verkar få så mycket utdelning när det ska diskuteras ihop sig. (Det, och att S behöver dem mer än de behöver S.)
När sedan V helst vill att det ska vara som i Grekland, i alla fall när det gäller ekonomi och arbetsmarknad, och MP är inriktade på att alla ska bo i storstaden, fast på landet, och att alla ska få göra som de vill bara de vill detsamma som MP, ja då blir det som det blir.

Jag inbillar mig som jag sagt tidigare inte att alla förhandlingar inom Alliansen går smärtfritt. Men där verkar det faktiskt finnas en känsla inte bara inför kamerorna om att samarbetet inte bara är ett nödvändigt ont, och åtminstone en grundläggande avsikt att inte sticka kniven i ryggen på varann så fort tillfälle ges. Jag vet på vilken sida blockgränsen jag helst skulle jobba som förhandlare.

This entry was posted on torsdag 10 juni, 2010 at 22:35 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.