Förvånansvärt vettig

Ofta när det talas om vägar i allmänhet, och om Förbifart Stockholm i synnerhet, så ställs vägar och bilar i motsatsförhållande till tåg. Det är delvis fånigt, men inte helt utan poäng. Visst vill man bygga allt, men resurserna är begränsade.

Om förbifarten byggs så är det inte för dagens bilar. Den är inte klar på många år, och liksom alla vägar byggs den för att finnas länge. Så vad kan vi vänta av morgondagens bilar, och hur står de sig mot tåg? Specifikt lägger jag fokus på bränsleförbrukning för persontransporter.
Den som inte orkar läsa hela inlägget kan hoppa till slutet, där jag har en kort sammanfattning.

Det går faktiskt att säga en hel del om det redan i dag. Och som sagt, jag jobbar ju med tåg. Det här borde vara en fråga för mig.

De tåg vi tittar på är eldrivna. Det är rimligt, den mesta persontrafiken på tåg i Sverige är eldriven. När man talar om kapacitet på persontåg så brukar man utgå från enheten personkilometer, alltså att frakta en person en km. När man mäter förbrukning på persontåg talar man om kWh/pkm, alltså kilowattimmar per personkilometer. Jag utgår här från boken ”Spårtrafiksystem och spårfordon” (Stockholm 2007) av Evert Andersson och Mats Berg på järnvägsgruppen på KTH. Enligt den (tabell 9-5) drar ett X2000 ca 0,10 kWh/pkm. Ett lite äldre pendeltåg drar 0,16 kWh/pkm. Detta under normala drift- och beläggningsförhållanden. Att ett X2000 drar mindre, trots högre vikt och hastighet, beror till stor del på att det inte stannar så ofta.

Tittar man på vad som kommer på bilfronten så satsar nu de flesta större bilföretag som galningar på att ta fram bilar som kan drivas på el, vilket dels är miljömässigt trevligt, dels gör jämförelsen med tåg betydligt lättare. I dag är utbudet av dylika bilar försvinnande litet (jag räknar inte dagens hybrider som visserligen är en bra interimslösning men som huvudsakligen ändå drivs på bensin), men storskaliga introduktioner ligger faktiskt bara månader bort, och här pratar vi om tidsperspektiv på decennier.
För elbilars förbrukning har jag inte lika fina referenser som för tåg, men Google-konsensus verkar vara att en elbil kan förväntas dra ca 2 kWh/mil med dagens teknik. Hur många personer som sitter i bilen spelar förstås roll, men inte i den här grova uppskattningen. Vi får alltså med endast en person i bilen 0,2 kWh/pkm, och med fyra i bilen 0,05 kWh/pkm.

Hoppsan! Det var inte ett resultat jag hade väntat mig. Jag hade trott att tåget, tack vare sin mycket lägre friktion mot underlaget och att det kan gömma mycket folk bakom en liten front mot luften, skulle ha klart lägre förbrukning än elbilen. Och så visar det sig att redan om det sitter två personer i elbilen så är den bättre eller lika bra som tåget. Om man räknar med att en bil i snitt har 1,5 personer i sig hamnar man på ca 0,13 kWh/pkm, mitt i tåglandet.

Sedan finns det förstås en hel massa komplicerande faktorer, som till exempel

• Kommande effektiviseringar. Kan man tänka sig att förbrukningen går att få ned? Ja, självklart. Jag tror dock inte att den kommer att gå ned så mycket för bilen, det är snarast batteritekniken som kan bli bättre, och den påverkar inte förbrukningen i sig i någon större omfattning. Jag har anledning att tro att det finns lite mer att göra, och därmed vinna, på tågen.
• Räckvidden för tåg kommer alltid att vara längre än räckvidden för en eldriven bil. Det finns i och för sig experiment med enkla batteribyten på mackar, men det är inget vi kan ta för givet.
• En bil å andra sidan kan ta en precis dit man vill på vägnätet, och avgår när man själv vill, vilket är jättefördelar.

Det är alltså inte så enkelt som att säga att det ena trafikslaget är entydigt bättre än det andra, inte ens om man begränsar sig till att enbart titta på förbrukningssiffror. Men bara det är, för mig, lite av en sensation. Den här jämförelsen måste självfallet ha gjorts förut, men jag har inte sett den tidigare. Det är bara att hoppas att jag har tänkt rätt och inte har gjort ett idiotfel någonstans…

Det föranleder mig också att undra om några av alla som är benhårda motståndare till alla vägbyggen alls har tänkt på saken ur det här perspektivet. För mig blir det i alla fall än mer tydligt att vi behöver både bilvägar och järnvägar. Att bara satsa på det ena av dem verkar inte speciellt genomtänkt.

Det styrker givetvis argumenten för att bygga en förbifart Stockholm. Jag har inte på fötterna för att säga att just liggande förslag är det bästa, men att någon form av förbifart ska byggas förefaller rätt självklart. Om man nu inte är nöjd med att det redan finns en väg i Strängnäs.

Sammanfattning
Om man antar att vi på sikt till stor del kommer att driva våra bilar på el så visar det sig att elbilen och tåget ur en förbrukningssynpunkt är i stort sett likvärdiga för persontransporter. Det bör vara en viktig faktor att ta hänsyn till när man överväger satsningar på infrastruktur.

This entry was posted on torsdag 29 juli, 2010 at 13:38 and is filed under Politik, Transportsträckor. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.