När jag ändå skriver om arbetslöshet.
S har i sitt valmanifest sagt att man ska/vill minska långtidsarbetslösheten med 90000 personer. Men att minska arbetslösheten med precis hur mycket man vill är trivialt. Det är bara att skaffa tillräckligt många spadar och sedan ha de arbetslösa att gräva hål och sedan fylla igen dem. Vips är ingen arbetslös.
Att man inte gör det beror förstås på att man fattar att för att det ska vara något bevänt med det så ska det vara ett jobb som efterfrågas. Det intressanta är därför inte primärt siffran på hur mycket man vill minska arbetslösheten, utan hur man tänkt sig att åstadkomma det.
Tittar man då på S-receptet så finns det åtskilligt att vara begränsad imponerad av. Det verkar vara väsentligen samma sak som före valet 2006. Komvux, folkhögskolor, praktikplatser och något helt odefinierat som kallas ”gröna jobb”. Vad det är vet jag inte, men man kanske hämtar inspiration från Spanien (kort bloggpost resp längre artikel; kontentan är att det inte gått så bra)?
Finns det då inget försonande med S-planen? Tja, man vill göra det billigare att anställa ungdomar som varit arbetslösa ett halvår. Det är på sätt och vis ett bra förslag; det är billigare och mer träffsäkert än nuvarande rabatt för samtliga ungdomar. Men det är det där med träffsäkerheten. Arbetsgivaren får ett väldigt incitament att inte anställa någon ungdom som inte varit arbetslös i ett halvår. Risken är uppenbar (om man funderar över incitament) att arbetsgivare inte vill anställa ungdomar som inte först varit arbetslösa i ett halvår. Grattis till ett halvårs obligatorisk arbetslöshet! Det fanns nog en anledning till att alliansregeringen gjorde rabatten generell.
Men Alliansen kan inte vara hur malliga som helst över sin kamp mot arbetslösheten. Ja, man har gjort en del viktiga reformer för att pressa ned arbetslösheten. Lärlingssystemet lär också hjälpa den som inte har högskoleliga böjelser. Men exempelvis turordningsreglerna i LAS, som utan tvekan håller ungdomar, invandrare och andra med svag förankring på arbetsmarknaden kvar i arbetslöshet, den har man inte vågat ge sig på.
Det är fegt.
Förvånansvärt vettig 
lördag 21 augusti, 2010 kl. 21:19
Min egna reflektion över S löfte är att det är som du säger väldigt kortsiktigt att ha som mål att skapa 90’000 nya jobb. Istället för att skapa nya jobb bör man analysera vad som skapar arbetslöshet och göra något åt det så vi får ett system som hostar ur sig nya jobb (helst på löpande band) i jämnt takt. Fast att få bort arbetslösheten helt skulle krasha hela systemet så man får veta vad man gör då.
Läste i senaste Offensiv en bra artikel om just det så jag citerar den bästa biten av artikeln direkt:
”Idag vet vi att 125’000 jobb har förlorats sedan krishösten 2008, varav 25’000 offentliga. Att 93’000 fler är sysselsatta jämfört med 2006 ska jämföras med att antalet i arbetsför ålder, d v s 16-64 år, har ökat med 131’000. Andelen sysselsatta har därmed fallit under hela högeralliansens fyraårsperiod, trots två år av högkonjunktur.
Gentemot detta har S nu lanserat Vägval 2010, med ”fler jobb” som första punkt. Närmare bestämt utlovas 100’000 nya jobb och praktik- eller utbildningsplatser. Det är tyvärr, trots nya udda S-uppslag som butler i Stockholms t-bana, inte ens hälften så många jobb (+56’000) som försvann de senaste två åren – samt en återgång till bara nästan lika många i utbildningar (+44’000) som år 2006 då Göran Persson till stor del förlorade valet på att inte tro att det skulle handla om jobben. Av rädsla för de rikas vrede vågar man bara återställa en tiondel av Anders Borgs skattesänkningar.”
GillaGilla