Efter en hel del problem ligger nu (eller sedan ett par veckor) nr 1/2010 av Folkvett på nätet. Läses här. Själv har jag en artikel kallad ”Sanning på lagom ambitionsnivå”, med ingressen
Varutinnan Dan Tilert pro primo skriver en betraktelse över hur olika skriftställare hanterar fakta, pro secundo frågar hur det blev så här, och pro tertio frågar vad man kan göra åt det.
Den är jag nöjd med att den släpptes igenom.
Något knasigt har hänt vid publiceringen, det ser ut som om artikeln körts genom en spattig OCR-programvara. Nå, läsbar är den hur som helst.
Förvånansvärt vettig 
fredag 27 augusti, 2010 kl. 18:16
Inte bara läsbar, utan som vanligt mycket klok och välskriven. (Hur var det med like-knappen? Kunde man fejsboklajka din blogg eller hur var det?) Jag har också vid några tillfällen hört av mig till tv och tidningar som försökt pådyvla allmänheten direkta fel. En gång var det till Livslust (Fråga doktorns föregångare) som levererade felaktigheter om laryngektomi. De fick ett civiliserat mejl av mig – men jag fick inget svar alls.
Sen var det en föräldratidning vars expert svarade märkligt och gammaldags på en fråga om stamning, ställd av en orolig förälder. Tidningen förmedlade kontakt med experten, jag skrev ett civiliserat mejl, men hon gick upp i tvärförsvar. Och eftersom hon tyckte att jag var dum i huvudet kunde ju inte tidningen sätta in någon ändring, för experten tyckte att hon hade rätt och det litade man på.
Häromsistens var det en artikel om stamning i ortens lokalblaska, där journalisten tagit fakta från wikipedia. För det första hade hon inte angivit källan, men jag kände igen det eftersom jag läst det och stört mig på att det står knasigheter där. Och för det andra var det just lite knasigt. (Jag vet, jag borde gå in och ändra själv så det blir rätt någon gång.) Civiliserat mejl – men inget svar.
Hur skulle du ha gjort om du bemöttes av total tystnad ända från början? Tjata? Skriva till chefen?
GillaGilla
lördag 28 augusti, 2010 kl. 19:45
Tack för berömmet!
Jag har inget bra svar på vad man ska göra när man inte alls får svar. Någonstans är det ju så att vill de inte lyssna så vill de inte. Man har ändå gjort något genom att i alla fall visa att de kanske inte har rätt, även om de inte vill gå med på det just den här gången. Om det handlar om rent livsfarliga råd så kan man kanske gå vidare med andra medel, annars kan det vara svårt.
Men ja, om jag skrev till en journalist om något som var helt galet och inte fick någon reaktion alls så skulle jag nog prova med chefredaktören. Så länge man är artig och saklig och inte låter rättshaveristisk så är det knappast skadligt i alla fall!
GillaGilla
fredag 27 augusti, 2010 kl. 18:22
*har tryckt på knappar* Aha, man lajkar själva inlägget. Det går väl också an.
GillaGilla
lördag 28 augusti, 2010 kl. 19:47
Ja, jag tror inte att man kan lajka bloggen som sådan. Det är knappt att det går att fixa för enskilda inlägg, det är inget som stöds av WordPress.com utan jag använder ett tredjepartsverktyg med oklar livslängd.
GillaGilla
måndag 14 februari, 2011 kl. 21:52
[…] har tidigare, flera gånger, haft anmärkningar på Friskis & Svettis tidning Friskispressen. Anledningen […]
GillaGilla