Archive for the ‘Alla dessa länkar’ Category

Bredvidläsning

söndag 11 januari, 2015

Som ett mellanspel i mitt försvarsbloggande vill jag nu sprida några länkar. Ja och så vill jag påminna om gårdagens inlägg här på bloggen, som behandlade när man bör ha ett försvar.

Jag börjar med en artikel på SvD Brännpunkt i dag. Tre av Sveriges mer aktiva försvarsdebattörer skriver om läget för det svenska försvaret. Det går inte att täcka in alla aspekter i en sådan artikel, men som delsammanfattning är den inte alls dum och jag tycker dessutom att den anknyter både till mitt förra inlägg (länkat ovan) och mitt första i serien, om varför man alls ska ha ett militärt försvar. Starkt rekommenderad läsning.

Därefter ett blogginlägg av Jägarchefen: Operationella Realiteter i Östersjöregionen
Jägarchefen brukar ärligt talat skriva långt, snårigt och ganska svårläst – men också, bedömer jag, mycket initierat. Det här inlägget stämmer på allt det. Den som inte är sugen på att grotta ned sig i rysk militärorganisation kan hoppa till slutsatserna. Speciellt den korta förvarningstid man kan räkna med är intressant.

Slutligen två länkar jag redan postat på min politiksida på Facebook (https://www.facebook.com/DanTilertPolitik), där jag skrev så här:

Nämen hörrni. Vi tar lite länkfest till The XX Committee. Det är en blogg som drivs av John Schindler, historiker och före detta, uh, spook på amerikanska sidan. Hans syn på världen överensstämmer inte alltid med min, men jag uppfattar honom som mycket kunnig inom områdena han skriver om.

Det är ganska långa texter, men den första är rätt hanterlig:
http://20committee.com/2014/12/23/beware-putins-special-war-in-2015/
Det är en ickeoptimistisk fundering om vart konfilkten mellan Ryssland och Väst tar vägen under 2015. Ska du bara läsa en av de två texter jag länkar till här rekommenderar jag den här.

Den andra texten (som kändes längre att läsa även om den inte var det) handlar om sammansmältningen av kyrka och stat i Ryssland och dess användning i aggression mot Väst:
http://20committee.com/2014/12/27/putins-orthodox-jihad/
”…this bears more than a little resemblance to Holy War in a Russian and Orthodox variant. Whether Putin really believes all this may be immaterial, since his regime has created and nurtured a virulent ideology, an explosive amalgam of xenophobia, Chekism and militant Orthodoxy which justifies the Kremlin’s actions and explains why the West must be opposed at all costs.”

Och jag tyckte det var värt att lägga in här också.
Du behöver ju inte läsa alla artiklarna på direkten.

Nu pulka, tror jag.

Annons

Och granen skuggade vida

lördag 20 december, 2014

Här har ni lite försenad helgläsning!
Förra inlägget handlade om varför man bör ha ett försvar. Om jag inte ändrar mig kommer nästa inlägg handla om när man bör ha ett försvar. Förhoppningsvis blir det skrivet under julhelgerna, men knappast i dag.
I stället får ni ett mellanspel som ni kanske redan har läst, eftersom det är en snart två månader gammal artikel. Bengt Ohlsson i DN skriver långt, läs- och tänkvärt om, ungefär, den urbana kulturvarelsens väg till hemvärnet.

Två skott i bröstet. Två skott i huvudet.

Jag hade trott att den skulle gjort fler vändor på Facebook och så än vad jag såg den göra. Det kan förstås hända att jag lätt överskattar hur eftertryckligt dessa frågor slår an några strängar. Det är inte heller någon högljudd pamflett, utan resonerande skrivet.

Det är som mötet i dagiskooperativet eller bostadsrättsföreningen när ordföranden frågar om någon vill föra protokoll. Ingen vill göra det. Det blir isande tyst. Men förr eller senare är det någon stackars sate som säger att jag kan väl göra det. Och vi andas ut.

Skillnaden är att vi känner en vag tacksamhet mot den som åtar sig att föra protokoll. Men den som kväver en suck och säger okej, jag kan kränga på mig de gröna kläderna och sitta på granriset i skyttevärnet och speja ut över den grådaskiga ängen, med en hand på AK4:an, den människan föraktar vi.

Vi är ju fridens människor. Vill ingen något ont. Vi är humanister och demokrater och vi är emot dödsstraff och blodspillan. De som åtar sig att kränga på sig de gröna kläderna, kan det vara så att de innerst inne vill sänka någon med två skott i bröstet och två i huvudet?

Om du inte redan läst den här tycker jag du ska göra det. Det behöver inte vara i dag. Julhelgen är lång.

Sense Amid Madness, Wit Amidst Folly

torsdag 15 augusti, 2013

Bara en referenslänk: jag och Sofia och Martin Rundkvist och Dan Larhammar skriver i dag på DN Debatt om trams på apoteken:
”Bluffprodukter skadar förtroendet för apoteken”

Uppdatering 19 augusti – Evidens, schmevidens

Jag tänkte uppdatera med vad som hänt sedan artikeln publicerades, sett från min synvinkel. Den verkade ta viss skruv. Inte så att det blev Veckans Stora Ämne kanske, men mer än jag nog hade trott. Vi blev uppringda av Aftonbladet publikationsdagen, och det hampade sig så att jag tog samtalet. Jag är inte intervjuvan för fem öre, men lyckligtvis var inte journalisten ute efter att sabla ned mig. (Förresten, tack Mattias, Malin, Martin, Tanja och Rebecca för eftercoachning som jag kan ha nytta av nästa gång.) Jag tror inte jag sade några dumheter, men jag kunde varit snärtigare.
Resultatet dök upp senare på dagen: Apoteken säljer ”rena bluffprodukter”
Där hade man även intervjuat Eva Fernvall, kommunikationsdirektör hos Apoteket. Jag törs säga att av oss två var det inte jag som klarade mig sämst. Fernvall:

Jag tycker väldigt illa om när man gör placeboeffekt till någonting som är fel. Placebo är vetenskapligt bevisat att det kan ha effekt.

Det svaret tycker jag är en större nyhet än vår debattartikel. Att man sålt trams år efter år trots påpekanden skulle i princip kunna vara en kombination av lathet, förbiseende och allmän slapphet, men här svarar Apotekets kommunikationsdirektör – som dessutom är sjuksköterska och borde ha koll – som om hon är helt omedveten om medicinska elementa. Sådana elementa som man går till apoteket just för att de ska ha koll på åt en.
Martin C skrev på facebook: ”Ouooo, smärtsamt, Eva!! Det känns i kroppen som jag tittar på film och någon får en ordentlig pungspark.” Yep.

Samtidigt blev jag twitterutfrågad av någon som jag då inte hade möjlighet att ta reda på vem det var, men som visade sig vara strateg på Sveriges Apoteksförening. Det var inte ett långt meningsutbyte, men inte heller här uppvisades ett spår av intresse för skillnaden mellan placebo och hundrafemtio års vetenskap.

För det är just vad det handlar om. I mer än hundra år har medicinsk forskning handlat om att få fram behandlingar som är bättre än placebo. Placeboeffekten är verklig och ska inte förringas, men när man lanserar en behandling kan man inte komma undan med placebo.
Särskilt inte om man är Apoteket.
Vi har fått samtal från en person som jobbat länge på apotek och som menade att det går kraftigt utför med kraven på vederhäftighet. Att kommunikationsdirektören på Apoteket uttrycker sig som om hon var omedveten om medicinska elementa bekräftar den bilden. Det finns mycket kunnig personal på apoteken som måste ha svårt att acceptera att ledningen så ledigt distanserar sig från det senaste seklets medicinska landvinningar.

Vi skickade in en kommentar till Aftonbladet, men hörde inte något tillbaka. Oh well.

Samma kväll togs artikeln upp i ett kort inslag i TV4-nyheterna. De spetsade till det en aning, men inte till förvanskningens gräns. Länk, men jag gissar att inslaget försvinner från sidan om inte så jättelänge.

Så igår togs debattartikeln upp i en kolumn på DN:s ledarsida: Hälsosam lagstiftning finns redan
Jag tycker att den är lite märkligt skriven. Har skribenten verkligen läst vår artikel? Hon argumenterar att apotek faktiskt måste få sälja schampo och sådant. Jo, men vi har ju inte argumenterat mot det. För att inte göra det till en politisk debatt om omregleringen av apoteksmarknaden påpekar vi särskilt att de här grejerna såldes även före omregleringen. Och man får faktiskt inte bluffa om schampo heller. L’Oreal fälldes för inte så länge sedan för att ha påstått saker om sin antirynkkräm som de inte hade täckning för. Samma sak borde rimligen gälla behandlingar också. Det är ganska enkelt. Sälja – ok. Bluffa – inte ok. Ok? Ok.
Krönikören skrev att ”debattartikeln ger uttryck för en föråldrad föreställning om vad apoteken kan och bör lova”. Eh va? Om inte apoteket kan hålla ordning på om deras grejer funkar, vem kan och bör då göra det? Nej, det här inte en föråldrad inställning. Det är ett sabla anständighets- och hygienkrav. Basta.
Vi skickade in ett bemötande, vilket båtat föga.

Så långt den mediereaktion jag känner till. Ingen har sablat ned oss i sak, vilket inte heller var väntat, men förstås skönt att vi inte hade missat något fundamentalt. Vi hade kanske kunnat vara vigare och kvickare efter publikationen, men jag får väl se det som en crash course.
Ett antal privatpersoner i närliggande branscher har uttryckt sig uppskattande. Det är klart, den som inte håller med kanske är tyst av artighet.

Vad jag tror blir mitt bestående intryck är antagligen Apotekets reaktion, som kan sammanfattas:
Evidens, Schmevidens.
Jag är uppriktigt förvånad över den hållningen. Hade det inte varit enklare – och bättre – att bara säga ”ok, det har gått snett här, vi fixar”? Men nej, hellre dumpar man alla ambitioner att hålla sig mer vetenskaplig än auraläsaren på hörnet.
Kommer jag då lita på apoteken framöver?
När det gäller läkemedel, ja. Dessa är hårt reglerade och apoteken kan inte fula sig nämnvärt. Det finns också mycket kunnig personal på apoteken som rimligen egentligen inte vill sälja skräp, och läkemedel tror jag de kan.
Men när det gäller produkter som inte styrs på det sättet, nej. Jag gjorde det tidigare men gör det inte längre.
I hela den här processen har exakt ingenting framkommit som tyder på att apoteken bryr sig ett vitten om ifall deras påståenden är sanna eller inte, så länge de kommer undan med det. Noll personer har uttalat sig till stöd för basal medicinsk vetenskap. Däremot har ett antal personer uttalat sig som om de funderar på att börja sälja torkat hundbajs igen.
Som jag skrev, det tycker jag är en större nyhet än armbanden i sig.

I Blame The Parents

torsdag 6 december, 2012

I ungefär tvåårsintervaller verkar jag skriva något om föräldraförsäkringen, och nu är det dags igen. Denna gång mest genom att peka på andra.
Jag läser inte ”Ekonomisk debatt” med någon regelbundenhet, men jag uppmärksammades via SvDs ledarblogg på att man i senaste numret har en ledare om att individualisera föräldraförsäkringen (pdf). Anne Boschini argumenterar där så gott som exakt som jag gjorde för två år sedan: Dagens föräldraförsäkring ger arbetsgivaren rationella incitament till negativ särbehandling av kvinnor i arbetslivet, och det är inget som staten borde understödja med en massa pengar.
Jag drar inte hela argumentationen igen här; länkarna ovan får vara tillfyllest.

Att mina argument från 2010 (och 2008…) ligger så väldigt nära 2012 års ledare kan man tolka som att det inte hänt ett jota med frågan. Och det har det ju inte heller. Som borgerligt/liberalt orienterad tyckare är det ofta motvind att plädera för individualiserad föräldraförsäkring. Det positiva i sammanhanget är att SvD för en gångs skull inte spottar och fräser oartikulerat när frågan kommer upp, utan bara kallar den ”provocerande”. Jag får väl vara glad för det lilla.

Och ja, det är ännu ett Culture-skeppsnamn som rubrik. Det har blivit dit jag vänder mig när jag inte kommer på någon annan bra rubrik.

Aftonbladet och judarna. Igen.

måndag 19 november, 2012

Den som följt denna blogg ett tag minns säkert att jag ägnade mycket energi åt att gå loss på Aftonbladet när de, inte för första gången, gav spridning åt antisemitiska myter. Det handlade om de helt ogrundade anklagelserna att israeliska armén mördade palestinier i syfte att stjäla deras organ. Aftonbladet kopplade också ihop förvrängda uppgifter om organhandel bedriven av en jude i USA med detta – synbarligen enbart eftersom det var judar utpekade i båda fallen (redan där och i sig ett skolboksfall av antisemitism).

Jag – och andra – skrev alltså rätt mycket om det där, och jag sammanfattade mig i ett gästinlägg på SKMAs blogg.

Aftonbladet låter sig dock inte avskräckas av att uppenbart ha fakta emot sig; finns chansen att sprida lite extra antisemitism är man inte den som är den. Därför har man nu hakat på en artikel i Filter och hävdar i två artiklar att den visar att Boström hade rätt:
Artikel ett, artikel två.
Jag har själv inte läst Filters artikel, men det finns det andra som har gjort, till exempel Expressens Karin Olsson som i sin tur skrivit ett förkrossande bemötande hos SKMA: Skamlöst försök att rentvå Boströms artikel. Jag rekommenderar starkt läsning av det inlägget, och länken dit är egentligen huvudpoängen med det här inlägget. Från den artikeln länkas också till en artikel av Anna Veeder som är synnerligen relevant.

Jag ska ändå lägga till några egna rader, utan anspråk på att gå in på alla aspekter.
Aftonbladets senaste artiklar är något av det djupaste ohederliga jag läst på länge. De hävdar att eftersom det förekommit otillbörlig organhantering – vilket alltså varit känt länge – så hade Aftonbladet rätt hela tiden, och det är oj oj så synd om Aftonbladet som mobbas av de onda borgarna.
Fast Aftonbladet påstod alltså (vilket de ömsom inte låtsas om, ömsom låtsas att andra har bekräftat) att palestinier mördas och fraktas bort i syfte att få sin organ stulna. Något sådant har inte ens nästan framkommit. Aftonbladet försöker blanda bort korten och låtsas att de sade något helt annat än vad de faktiskt sade. Det här är inte journalistik. Det är, för alla med normal läsförståelse, lögn.

Vidare var påståendet alltså – och är fortfarande – att palestinierna dödades, fraktades bort och fick sina organ plundrade. Det är bara det att det är en medicinsk omöjlighet. (Här har jag hjälp av min läkarfru, men det är såpass elementära fakta att även Aftonbladet borde kunna hålla reda på dem.) Möjligen med undantag för hornhinnor och liknande kan man inte ta organ från någon som är hjärtdöd. Hos någon som är död har cirkulationen upphört. Organen är, liksom personen, döda. De ruttnar.
Vi tar det igen. Organen är DÖDA. De är OANVÄNDBARA.
Dessa påstådda organs lämplighet för organtransplantation: Noll.
Dessa påstådda organs lämplighet för att sprida antisemitiska blodsmyter: Mycket hög.

Jag vet inte vad som verkligen rör sig i huvudena på Aftonbladets redaktion. Det är till sin natur svårt att veta för en utomstående. Men vad jag kan se är att man gång på gång aktivt ger luft åt klassisk, låt vara något moderniserad, antisemitism, och gärna använder flera sorters uppenbara lögner i sitt värv.
Det räcker rätt bra för mig.
Och detta händer i Sveriges största tidning.

Det man inte har i huvudet

fredag 2 september, 2011

Ur Johan Ingerös ledare i SvD i dag, ”Inte läge att klappa Annie Lööf på huvudet”:

Lööf har dock, till skillnad från exempelvis Håkan Juholt och Mona Sahlin, lyckats skaffa sig en gedigen utbildning. Sin riksdagsplats har hon kampanjat sig till i personliga möten med väljare, snarare än fått i gåva av välvilliga valberedningar. Hon har aldrig nöjt sig med att driva ”ungdomsfrågor”, utan har tvärtom ägnat sig åt tunga och övergripande områden som rätts- och finanspolitik. I debatter och andra mediala sammanhang har hon uppvisat auktoritet och sakkunskap.

Dessutom; där Sahlin, Juholt och de flesta andra partiledare har tigit sig till sina positioner, har hon vunnit ordförandeklubban i öppen och hederlig kamp med bland andra ett sittande statsråd.

Så om vi bortser från åldersfaktorn, finns det någon enda punkt där hon inte på rent sakliga grunder måste betraktas som mer kvalificerad för, och förtjänt av, partiledarskapet än de två ovannämnda?

I samma tidning samma dag, Alf Svensson på tal om Lööf: ”Alf Svensson: Åldersfixering bakom valet av Annie Lööf

Jag tror att det är ganska mycket enklare för en ung person med tilltalade utseende att ta sig fram, än för en person som inte rör sig lika elegant i tillvaron, säger Alf Svensson.

Wow! Det var verkligen rent häpnadsväckande unket, och resten av artikeln hjälper inte hans sak. Alf Svensson tycks inte ha sett några intellektuella kvaliteter alls hos Lööf. Det är annars inget anmärkningsvärt att se att även ens politiska motståndare kan vara skickliga och intelligenta, även om man finner deras åsikter förryckta. Men nej, Svensson tycks ha noterat att Lööf har ett tilltalande yttre och nöjt sig så. Vad mer är, han har tyckt att det har varit en vettig grej att säga till en journalist.

Jag vill särskilt dra läsarens uppmärksamhet att detta inlägg, måhända rudimentärt men likväl, kritiserat Alf Svensson utan att dra in vare sig hans ålder eller utseende. Det har tagit några minuter att skriva. Svårare var det alltså inte.

Fiskeröst

onsdag 13 juli, 2011

I senaste EU-valet rekommenderade jag (felstavat) röst på Christofer Fjellner. Jag tyckte mig snabbt få kvitto på att det var ett bra val.
Han har i dag en artikel på SvD Brännpunkt, ”Sverige måste kämpa för att förändra EU:s fiskepolitik”. Som ibland är fallet med Fjellner är det möjligt att det inte bara är slagord, utan att det representerar en reell möjlighet att något bra blir gjort. Han har tidigare visat sig ha fallenhet för att få saker gjorda.
Jag ångrar ännu inte min röst.

Malin, Medierna och mutor

tisdag 29 mars, 2011

Jag har tidigare, om än kanske bara i kommentar, hastigt berört sammanblandningen av forskningsanslag med mutor. Nu skriver Malin på sin blogg vetenskapsnytt lite mer om det, och angränsande frågor. Seså, iväg och läs.

Lästips: Grekland, munkar och skattefusk som nationalsport

fredag 18 februari, 2011

Hos Ekonomistas plockar jag upp en lång artikel hos Vanity Fair:
Beware of Greeks Bearing Bonds
Artikeln är några månader gammal, men ändå fascinerande läsning. Även om jag givetvis inte hade koll på alla detaljer så säger den inte, på en övergripande nivå, så mycket jag inte redan visste; mitt utlåtande från i maj ser i ljuset av den här artikeln inte speciellt obalanserat ut.
Ett kort utdrag som exemplifierar den krispornografi läsaren kan förvänta sig:

The average state railroad employee earns 65,000 euros a year.

The Greek public-school system is the site of breathtaking inefficiency: one of the lowest-ranked systems in Europe, it nonetheless employs four times as many teachers per pupil as the highest-ranked, Finland’s. Greeks who send their children to public schools simply assume that they will need to hire private tutors to make sure they actually learn something.

On he went, describing a system that was, in its way, a thing of beauty. It mimicked the tax-collecting systems of an advanced economy—and employed a huge number of tax collectors—while it was in fact rigged to enable an entire society to cheat on their taxes. As he rose to leave, he pointed out that the waitress at the swanky tourist hotel failed to provide us with a receipt for our coffees. “There’s a reason for that,” he said. “Even this hotel doesn’t pay the sales tax it owes.”

Den tar ett bra tag att läsa, men tjohej vilken cirkus! Och det även utan bihistorien om de affärssinnade munkarna.

Motorjournalistikens ”Meh!”

lördag 22 januari, 2011

De som känner mig har möjligen inte undgått att notera min avsevärda konsumtion av motorjournalistik. Som motorjournalist kör man en hel del bil, och skriver om det. Som på många andra jobb gissar jag att det kan bli lite enahanda, och då får man hitta på något som ger omväxling. I motorjournalistens fall slår det påfallande ofta över i att basha bilarnas uppgivna bränsleförbrukning, som inte stämmer med journalistens egna mätning vid testtillfället. Den här gången är det DN som kör det ett varv till, men jag tror inte att jag läst en motorpublikation som inte hetsar upp sig över det då och då.

Och visst. Det är sant och väl känt att den standardiserade körcykeln som används för att få fram jämförelsetal på förbrukning är utformad så att vardagens förbrukning ofta hamnar en rejäl bit över normsiffran. Men när journalisterna går på biltillverkarna så blir det bara dumt. DN skriver, helt i linje med hur det brukar se ut,

[Det är] rätt bedrövligt att tillverkarna får hållas med sina orealistiska beräkningar.

Det är ju inte biltillverkarna som bestämmer över normen; det ligger på myndighetsnivå. Det är alltså ditåt man, skummande av rättmätig harm, borde rikta sin penna mäktigare än svärdet. Vad ska biltillverkaren göra? Hitta på sin egen mätcykel som inte är jämförbar med någon annan tillverkares? Mmm, bra idé. Då kommer det givetvis att bli mycket lättare att välja bil.
Självfallet optimerar tillverkarna sina bilar mot testcykeln, men de är lika fast i den som konsumenten. Att hetsa mot tillverkarna är ungefär som att gå på någon som satsar på högskoleprovet och börja gorma om att högskoleprovet har dåligt prognosvärde. Kanske det, men det kan vara det enda medel som står till buds för den presumtive studenten.

Kort sagt:
Dålig journalistik, och dessutom tröttsamt i längden. Gå på berörda myndigheter i stället.

xkcd, huvudet på spiken igen

söndag 24 oktober, 2010

Och så bara några dagar efter mitt inlägg om alternativmedicin kommer xkcd med en serie som handlar om just det (vilket också noterades i kommentarerna av en vaken läsare). Jag har inte kommit till och mig för att länka till den förrän nu, men bättre sent än aldrig:

The Economic Argument

Som vanligt med xkcd, glöm inte texten som poppar upp när man håller pekaren över serien.

Like This!

Sammanfattningar, en sammanfattning

söndag 12 september, 2010

Eftersom den sjunkit en bra bit ned i bloggsedimenten nu, och det bara är en vecka till valet, vill jag passa på att åter länka till min halvtidssammanfattning inför valet. Bortsett enskilda detaljer har det inte framkommit speciellt mycket efter det att den skrevs som ändrar på något grundläggande. Uppdateringen längst ned fångar upp en del.

Jag tycker förstås att man ska läsa allt jag skriver, men har man inte lust med det (och jag kan inte förstå varför) så är sammanfattningen bättre än inget.

Anledningen till att jag kom på att jag skulle lägga upp en sådan var att jag råkade se att Expressen har en liknande lista. Den är inte oäven.

Sedan finns en rent taktisk, och inte så lite trist, dimension på det hela. Just nu är en Alliansröst det bästa sättet att minimera Sverigedemokraternas inflytande. Nog för att jag, som jag skrev, tror att den svenska demokratin skulle överleva även SD som vågmästare. Men visst sjutton vore det bättre om det inte blev nödvändigt.

Uppdatering

Det finns en annan, strategisk anledning till varför man bör rösta på Alliansen i det här valet. Den kunde vara värd en egen post, men jag ids inte, så den får åka med här. Sanna Rayman tangerade den för ett tag sedan.
När S förlorade valet 2006 sade man att man skulle analysera vad som gått snett och göra en förnyelse av politiken. Arbetsgrupper skulle tillsättas.
Resultatet uteblev dock. S har i opposition varit genomgående destruktiva. Precis allt regeringen gjort har de råskällt på, utan att knappt en enda gång ha kommit med något eget. Det har varit mycket oprecist tal om att ”återställa rättvisan” och… inget annat. Något egentligt socialdemokratiskt alternativ materialiserade sig aldrig förrän i våras, och då visade det sig att av förnyelsen blivit blott intet. Man går i stort sett till val på att augusti 2006 var allt bra, fast man vågar inte backa hela bandet på en gång.
Jag har alltså röstat på S förut, men i år är det helt otänkbart. Man har inte visat några som helst tecken på självrannsakan. Om de vinner ett val på substanslöst råskäll i fyra år så är det en destruktiv lärdom för kommande oppositioner, oavsett färg. Dessutom behöver S uppenbarligen en mandatperiod till i opposition. Jag kan faktiskt sno Raymans ord rakt av:

S måste skärpa sig, annars kommer borgerligheten bli lika olidlig och hög på makt som S varit i decennier. Jag skulle ogilla det lika skarpt som jag har ogillat S:s maktfullkomlighet. Vill man ha makt ska man behöva kämpa för den. Det är inte fullt så ärorikt att segra tack vare motståndarens uselhet, om man säger så.

Rättelse (av andra)

lördag 11 september, 2010

Ekonomisten skriver att det behövs ”500 vindkraftverk för att ersätta en [kärnkraft]reaktor”. Han redovisar inte hur han kommit fram till det, men jag gissar att han tagit en typisk effekt för tex en Forsmark-reaktor på 1 GW och jämfört med ett riktigt fetingvindkraftverk på 2 MW. Det är inte fel i sig, man vill av ekonomiska skäl gärna bygga så stora vindkraftverk som möjligt.
Men om det är så han räknat så tar det inte tillgängligheten i beaktande.
Om vi antar att reaktorn är tillgänglig 85% av tiden så blir dess snitteffekt över tid 850 MW. Vindkraftverk ligger dock snarare på 20%, vilket tenderar att glömmas bort. Det blir alltså en snitteffekt på 0,4 MW. Och då går det plötsligt 2100 fetingsnurror på en kärnreaktor.

Det är nog inte ett fullständigt giltigt sätt att räkna på det heller, men jag tror att som första ordningens approximation är det bättre än den nollteordningsgrej som ekonomisten Mattias Lundbäck verkar ha gjort. Synd att det inte går att påpeka det för honom.

Jag gillar vindkraft och har själv från en poolkant varit semiseriös om att göra något i branschen. Men man får hålla sig till någon form av realism; att slänga ut ett tiotal reaktorer och ersätta med vindkraft är helt enkelt inte någon bra idé, och det här är ett av skälen.

Yippiekayey

tisdag 7 september, 2010

Lästips igen.
Vetenskap och Folkbildning har fått in en artikel på DN Debatt:
”Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller”
Inget nytt för den skeptiskt/vetenskapligt orienterade, men mycket trevligt att få spridning på budskapet.

Inte helt otippat kommenterar Annika Dahlqvist, Årets förvillare 2009, artikeln på sin blogg. Jag har ingen större lust att fiska inlägget, men i en kommentar till det skriver hon själv

Det är mycket lätt för en rik producent att, med hjälp av lierade experter, vinkla en vetenskaplig studie så att den passar det egna intresset. Därför ska vi ha en sund skepsis mot resultatet av ”vetenskapliga studier”, och lita minst lika mycket på grundläggande kunskaper (i kostfrågans fall att kolhydrater höjer blodsockret) och egna och andras erfarenheter, och inte hänge oss till en blind tro på ”vetenskapen” så som VoF gör.

och visar varför hon var en värdig mottagare av utmärkelsen.

Ledtråd: Det var när man slutade förlita sig på personlig erfarenhet och började med ordentliga studier som det slutade vara mer farligt att gå till läkaren än att stanna hemma.

Like This!

Framåt skall städse vara vår lösen

söndag 29 augusti, 2010

Jag vet inte vad ni brukar göra om söndagarna, men jag har läst en galet intressant artikel om brasilianskt jordbruk. Givetvis i mitt husorgan The Economist. Jag har börjat upptäcka att de har en hel del av sina artiklar gratis på nätet, så här är den:

Brazilian agriculture – The miracle of the cerrado
Brazil has revolutionised its own farms. Can it do the same for others?

Den är lång. Men det är det värt.

För att sammanfatta:
Genom att göra ungefär tvärtemot rådande modus operandum i Europa, och omfamna storskalighet, teknisk utveckling och såväl växtförädling som genmodifiering har Brasilien lyckats öka sin avkastning dramatiskt. Detta har skett väsentligen utan att gå åt regnskogen, och ökningen beror huvudsakligen på ökad avkastning per ytenhet, inte att ta större yta i anspråk. Från att ha varit nettoimportör av livsmedel har man blivit en av världens stora exportörer.

Det är rimligen ännu för tidigt för att säga att ökningen inte orsakar andra problem, men man tycks i alla fall ha tänkt ordentligt på jordutarmning, erosion och andra vanliga problem.

Man räknar allmänt med att avkastningen från jordbruket måste öka med 50% de närmaste decennierna för att föda världens ökande befolkning, och det kan inte göras genom att ta mer land i anspråk – den ytan finns inte. Jag satsar min kapitalistiska cylinderhatt på att det här är rätt väg att gå, och min batikkaftan (hade jag haft någon) på att ekologisk odling, med teknikförbud och kraftigt minskad avkastning, är fel väg.

Like This!