I väntans tider

Juholt har tillträtt och det verkar skrivas spaltmeter av kremlologi varje dag. Jag kan inte påstå att jag läser lejonparten av det, men visst är det så att det just inte presenterats mycket till konkret politik än? Det har kommit en del utspel, mest präglade av förvirring och helomvändningar dagen efter, men inte vad jag skulle kalla ett program.

Det är inte så konstigt om det dröjer lite med en fast kurs. Det är en sak att sitta och klura ut önskepolitik på sin kammare, en annan att slänga fram färdiga förslag som ska vara partiets politik. Det jag hittills hört från Juholt gör det långsökt att tro att han ska bli den som lockar mig tillbaka till S (som jag faktiskt har röstat på, även om jag i dag inte är övertygad om att det var rätt beslut då). Det kan vara med den saken som det vill; det verkar rimligt att ge honom lite tid innan man börjar dissekera politiken. Cut the guy some slack, som det heter på utrikiska.

Det är klart. Väntar han lika länge som Sahlin, som knappt presenterade någon konkret politik alls förrän i maj valåret (om man inte räknar ”Sverige har blivit kallt, nej till allt” som ett politiskt program), då kan det vara läge att börja gnälla. Men tills vidare låter jag dem som har betalt för det skriva om knappt existerande politik, och vilar själv på hanen ett tag till.

PS
Jag vill ha pluspoäng för att jag inte en enda gång nämnde Juholts mustasch.

PPS
Dang.

Annons

%d bloggare gillar detta: