Handlingskraft

We have to do something. This is something. Therefore we have to do it.

Jag läste i morse att USA har beslutat att man ska lägga ned landets järnvägar. Man har noggrant analyserat den svenska olyckan förra året då ett arbetsredskap kolliderade med ett X2000 och en person dog. Slutsatsen blev att man inte kan garantera säkerheten vare sig för tågresenärer eller folk runt spåret. Till år 2022 ska tågtrafiken vara avvecklad.

Det får antagligen inte samma dramatiska effekt i USA som det skulle få i Sverige. Tågtrafiken i USA stod före olyckan bara för 23% av de totala transporterna. Det är förvisso långt ifrån försumbart, och det är ännu inte helt klart hur bortfallet ska ersättas, men man räknar med att ökad biltrafik ska vara ett säkert och miljövänligt alternativ. Ett ökat oljeberoende gentemot tvivelaktiga stater ses som en nödvändig eftergift för säkerheten. Man kan också hoppas på en nedgång i ekonomin, så att folk håller sig hemma och inte skickar så mycket saker kors och tvärs.

Nej. Det där är förstås inte sant.
Däremot har Tyskland bestämt sig för att avveckla sin kärnkraft.

Annonser

8 svar to “Handlingskraft”

  1. avout Says:

    Lite tröttsamt att ständigt hota med ökat fossilbränsleberoende som argument för kärnkraft. Sedan håller jag med om att fukushima-olyckan gjort att kärnkraftsmotståndare blivit närmast fanatiska och de rationella argumenten mot kärnkraft hamnat lite i skuggan..

    Gilla

    • horvendile Says:

      Inget energislag är perfekt, kärnkraft inkluderat. Det kommer alltid att vara en avvägning mellan olika alternativ. Tills vidare är det de facto fossilbränslen som till största delen kommer att ersätta kärnkraft i Tyskland. När det ändrar på sig ska jag sluta påpeka det, men till dess kommer det att vara tröttsamt.
      Jag lägger ut texten mer om det här
      https://horvendile.wordpress.com/2011/04/18/fukushima-och-perspektiven/
      och här
      https://horvendile.wordpress.com/2011/04/18/hugskott-om-riskvardering/

      Gilla

      • Avout Says:

        Samtidigt gör systemet med utsläppsrätter inom EU att CO2-utsläppen endast kan öka marginellt, om man ökar fossilbränslekonsumtionen för elkonsumtionen måste man minska utsläppen någon annanstans. Ambitionerna är ju dock att på lite sikt ersätta både kärnkraft och fossilkraft med energikällor som använder solenergin utan att behöva lagra den under jord några miljoner år..

        Gilla

        • horvendile Says:

          Jag är lite nyfiken på hur hårt utsläppsrätterna håller tillbaka när/om det verkligen kniper.

          Visst är, som sagt, dagens kärnkraft inte alls perfekt. Det finns ju dock tänkbara alternativ på samma spår som skär ned lagringsbehovet kraftigt. Eventuellt återkommer jag med någon sorts lista över detta-tycker-jag-om-det-och-det-sättet-att-skaffa-energi.

          Gilla

  2. Kerstin Says:

    Jag gissar att du har rätt att kärnkraften kommer att stå sig ganska väl i en miljö- och hälsoriskbedömning de jämfört med övriga storskaliga kraftslag de närmaste åren. Det blir spännande att se hur väl den kommer att stå sig ekonomiskt. Jag tycker mig ha hört att det nya finska verket har blivit ganska mycket dyrare än beräknat. Undrar om det är en tillfällighet där,eller början på en trend. Efter hand som utvecklingen av nya kraftslag går framåt och dessa ”nya” kraftslag sänker sina kostnader kanske även de kan bli konkurrenskraftiga om de får tävla på lika villkor.

    Det där med lika villkor tycker jag är kärnan i det här. Gör man en ordentlig strategisk miljöbedömning av energiförsörjningen i Sverige/Europa och utgår från att hitta en optimal kombination av energislag, bränslen och energibesparing för att försörja Sverige/Europa med energi med minimal belastningen på miljön, så bryr jag mig inte så mycket om ifall det är kärnkraft, vindkraft eller uppkokat snor man driver Europa på.

    Som arbetande i energibranschen kan man bli något trött på den ”fotbollslagsfanatism” som bitvis råder i det här gebietet …antingen får man höra ”jag är pro-kärnkraft…heja kärnkraft – bu för vindkraft heja heja”, eller ”jag är pro-vind, heja vind heja vind – bu för kärnkraft…blablabla”. Balanserade budskap, som att ”vi tar och analyserar det här och försöker på vetenskapliga grunder hitta en ekologiskt och ekonomiskt hållbar lösning” verkar inte vara lika roliga.

    Gilla

    • horvendile Says:

      Tja, ja, fast jag till exempel menar mig redan, efter bästa förmåga, ha gjort ungefär den analysen – låt vara med mer fokus på miljö och hälsa än ekonomi – och ha kommit fram till ett resultat. Som förstås kan ändra på sig när förutsättningarna ändras. Men tills vidare håller jag för sannolikt att kärnkraft > fossilkraft, och även om jag gillar sol, vind och vatten tror jag inte att det kommer räcka. Särskilt inte om jag har rätt i min profetia att vi kommer behöva mer energi i framtiden, inte mindre.

      Jag utvecklar en del av min inställning till kärnkraft i relation till andra energikällor i fukushimalänken i kommentaren ovan, och min inställning till energiproduktion i allmänhet här:
      https://horvendile.wordpress.com/2009/12/23/energirikt-evangelium/

      Gilla

  3. Kerstin Says:

    Instämmer till fullo i följande:
    Kärnkraft > fossilkraft
    Världens energibehov kommer att öka

    Vad det gäller sol, vind, marin energi och vattenkraft, så har jag svårt att bedöma potentialen på riktigt lång sikt (>50 år) men tittar man på medellång sikt, t.ex. till 2030 som vi ofta jobbar med, så instämmer jag där också – dessa källor kommer inte att räcka för att täcka världens elbehov.

    Men, att stanna där i analysen tycker jag är att stanna när det börjar bli verkligt intressant (och svårt).

    Som du påpekar i https://horvendile.wordpress.com/2009/12/23/energirikt-evangelium/, så har vi ett antal grundproblem vad det gäller energi – det är idag en bristvara och dess produktion har i dagsläget en del negativa sidoeffekter vad det gäller miljö och hälsa (de finns mer, men vi stannar här så länge). Målet borde väl vara att åtgärda de här problemen (och några till egentligen, men det tar vi inte nu). Då behöver vi alltså:

    1. Öka energiproduktionen med minimala sidoeffekter
    2. Maximera nyttan av den energi som produceras
    3. Minimera sidoeffekterna av/byta ut delar av nuvarande energiproduktion

    Hur gör vi det på optimalt sätt? Vilken fördelning av resurser till utbyggnad av energiproduktion respektive forskning respektive nyttomaximering av energiproduktionen är optimal? Vilka områden ger mest utdelning att allokera forskningsresurser till? I vilken takt och ordning bör de olika energiproduktionsutbyggnadsprojekten ske? I vilken takt och ordning bör man lägga ner, förbättra och byta ut äldre energiproduktion? Varifrån ska resurserna (både ekonomiska resurser, arbetskraft och naturresurser) tas?Det finns säkerligen fler frågeställningar.

    Med risk att bli stämplad som planekonomisk antikapitalist, vilket jag faktiskt inte är, så tror jag inte att marknadsekonomin med dagens ekonomiska system klarar att fixa detta själv, för jag ser inte att den arbetar mot samma mål (dvs målen 1-3 ovan). Jag tror att någon slags politisk styrning kommer att behövas och då tror jag att den här analysen kommer att behöva göras. Visst, man kan alltid ifrågasätta värdet av framtidsanalyser, eftersom vi ändå inte kan förutsäga framtiden, men jag tror ändå att det ger snäppet bättre resultat än alternativet att gå på magkänsla.

    Gilla

    • horvendile Says:

      Ja, det är klart att det oftast är bättre att gå på de fakta man har än att helt strunta i fakta. Vad gäller vem som ska göra det håller jag med om att det finns rika möjligheter till marknadsmisslyckanden på det här området, men politiker har inte något vidare track record de heller. Vilket i alla fall jag tycker illustreras utmärkt av vad som föranledde det här inlägget till att börja med.

      Precis hur man ska lägga upp det – vem som ska göra vad – kan jag inte aspirera på att ha ett bra svar på. Jag kan förstås göra en ansats, men jag spar det till ett eget inlägg i så fall, det blir för vidlyftigt för att hantera i kommentarsfältet här.

      Däremot, för att tillgripa en av mina favoritförnumstigheter, ska man inte låta det bästa bli det godas fiende. Att man inte sitter inne på det optimala svaret för världens energiförsörsjning bör man inte låta hindra en från att påpeka när det görs ogenomtänkta saker. Som, menar jag, att paniklägganed kärnkraft.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s