Förvånansvärt vettig

När jag ändå skriver flaxiga inlägg om politiska motståndare.
För många av de åsikter man träter om med sådana kan man förstå den andres ståndpunkt. Jag håller inte med om den, men jag kan ändå förstå att med den och den grundförutsättningen i sin världsbild blir det logiskt att förfäkta den. För att gå till extremer, tycker man att ekonomisk vinning i sig är något dåligt blir det logiskt att bekämpa privat företagande.
Men ibland dyker det upp ståndpunkter jag bara inte förstår. En sådan var det principiella motståndet mot vårdvalet. Hur kunde man vara emot att folk skulle få välja vilken vårdcentral de ska höra till? Alltså principiellt vara emot? Jag fick inte ihop det.

En annan sådan ståndpunkt är vad man nu kan se från och till: folk som hyllar de grekiska demonstranterna.
Demonstranterna kan jag förstå. Många i Grekland har länge uppburit väldigt privilegierade positioner, med villkor vanliga dödliga bara kunnat drömma om. Klart man blir förbannad om man håller på att bli av med ett sådant guldläge, det skulle säkert jag också bli, även om jag visste att allt bara var ett luftslott. Man kan också tänka sig att arbetare i yrken som hittills fungerat som skråväsenden men nu ska öppnas upp blir sura. Det skulle förvåna mig mycket om inte en ansenlig del av dem – lastbilschaufförer till exempel – betalat stora pengar för att komma över sin licens, sin biljett till klubben. En sådan investering, svart eller inte, tappar allt värde om yrket plötsligt öppnas.
Så visst kan jag förstå de demonstranter som drivs av sådana motiv.
Men heja på – det är en helt annan sak.

Det är inte direkt någon hemlighet, vilket fortfarande illustreras i artikeln jag länkat till tidigare, att den grekiska krisen övervägande beror på
– Dels att hela staten levt på ekvivalensen till sms-lån. Som vilken lyxfälla som helst. Det går inte ens på något rimligt sätt att skylla på kapitalismen, det är bara fiffel och idioti, från både höger- och vänsterpolitiker.
– Dels att folk inte betalat sina skatter. Skattefusk verkar ha varit en nationalsport.
När, undrar jag, exakt när blev skattefusk en dygd till vänster?

This entry was posted on onsdag 29 juni, 2011 at 21:24 and is filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.