Jag har en nationalekonomisk fråga.
Det handlar om motköp (eller offset som det också kallas), vilket förekommer ibland när det görs internationella försvarsaffärer – kanske annars också, det vet jag inte. Förutsättningen är i korthet att för att land A ska köpa prylar från land B måste säljaren i land B fixa så att det köps prylar från land A; ofta men inte alltid för motsvarande summa. Det finns flera argument för och emot motköp, men den aspekt jag intresserar mig för här är den nationalekonomiska, och min tes är att det generellt är en dålig affär att kräva motköp.
Anledningen är i första hand att det borde fördyra köpet. Man kan också argumentera för att det på totalen inte borde vara effektiv ekonomi att tvinga någon annan att köpa något de annars inte tänkt köpa, men det lämnar jag därhän tillsvidare. Jag tänker mig att om säljaren måste lägga arbete på att få till ett motköp kommer det att göra affären dyrare. Jag har diskuterat saken med en ~kollega som jobbar med motköp och som säger att ja, i snitt fördyrar det typ 7%. Hon menade dock att det ändå är jäkligt lönsamt för, i mitt exempel, land A att kräva motköp.
Det kan tyckas plausibelt. Man lägger på 7% och får hem en order på 100%. Win! Mitt motargument är att det bygger på en implicit premiss, nämligen att den som får motordern annars skulle ha idlat sig igenom tillvaron. Om man i stället antar att hon annars skulle ha utfört något annat arbete, ja då har vi tagit 7% skattebetalarpengar för att tränga undan annan produktion. Lose!
Jag är benägen att se den ekonomiska aspekten som identisk med industristöd och en variant på protektionism. Om jag har rätt borde det vara rationellt att avstå från att kräva motköp oavsett vad andra länder gör, analogt med att det är rationellt att ta bort sina tullar även om andra länder har sina kvar.
Men vad vet jag, jag kanske tänker fel. Jag kan inte så värst mycket nationalekonomi, men jag har i alla fall förstått att det är lätt att tänka fel. Det kanske egentligen är ett Fångarnas dilemma där man ständigt åker på däng om man inte kräver motköp när de andra gör det.
Så… är den någon nationalekonomiskt orienterad som har något att säga om saken?
torsdag 15 september, 2011 kl. 20:20
Jag tänker såhär: Om land A köper försvarsmateriel för B kronor från land C och betalar i A’s lokal valuta, så har land C papperslappar från C’s riksbank. Vad sjutton ska land C med det papperet till? Torka sig i ändan? Nej, de måste spendera pengarna för att få tillbaka något mer värdefullt än färgat papper. Vem tar emot den typen av färgat papper? Jo, i slutändan bara folk och företag i land A. Motköpet sker alltså per automatik, eller så sitter land C bara där med värdelöst papper.
Men affären kanske görs i dollar, säger någon. Jamän då blir det växlingskedjor, men slutresultatet blir detsamma. Någon sitter med Cs pengar som Svarte Petter, om denne någon inte köper produkter (eller tillgångar såsom räntebärande statspapper) från land C. Och om Svarte-Petter-killen sitter kvar med Svarte Petter så kan land C som sagt gratulera sig till att ha fått prylar mot färgat papper som man kan trycka mer av.
De explicita motköpen leder till just de problem du nämner, nämligen sämre nytta och fördyring.
GillaGilla
måndag 26 september, 2011 kl. 11:46
Sent svar, men så kan det gå.
Jag tror att du blandar ihop bokstäverna en aning i början.
Sedan – det du skriver om tycks mig mer handla om internationell handel i största allmänhet än motköp specifikt.
GillaGilla
måndag 26 september, 2011 kl. 22:39
Min poäng var att köp automatiskt leder till frivilliga motköp, vilket är bättre än påtvingade motköp som har lägre nytta.
GillaGilla
tisdag 27 september, 2011 kl. 10:12
Ok!
GillaGilla