Almega skriver i dag på SvD Brännpunkt om socialförsäkringar: ”Slå ihop a-kassa och sjukförsäkring”.
Almega hör inte till de organisationer jag sorterar i kategorin loony bin, men i det här fallet förstår jag inte hur de tänker.
Ingressen, som tycks spegla artikeltexten, säger
En ny undersökning visar att de flesta vill ha en gemensam försäkring för både sjukdom och arbetslöshet. Det visar tydligt att dagens spretiga system behöver göras om
Dels tycker jag att det är slapp argumentation att hänvisa till opinion i en sådan fråga.
Men framför allt – är det ingen som minns 2005? Ett mycket stort problem i Sverige var att a-kassa och sjukförsäkring blandades ihop, så att man blev sjukskriven av arbetsmarknadsskäl. Det talades, inte helt utan grund, om att den sammanblandningen i förlängningen kunde hota hela socialförsäkringssystemets existens. Sedan dess har vi kommit en bra bit med att få bukt med den röran, men nog sjutton måste väl risken för att man åter börjar blanda ihop dem öka väsentligt om man slår samman försäkringarna?
I artikeln ondgör man sig också över att villkoren ”ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat (…)”. Ja, men det är ju för att vi har ett system som åtminstone i princip bygger på inkomstbortfallprincipen. Då följer det med i paketet att ersättningen beror på vilken inkomst man haft förut. Jag är själv tveksam till om principen om inkomstbortfall är någon höjdare, och lite senare i artikeln nämns också ”grundtrygghet”, men man skjuter bort sig om man argumenterar kring spretiga villkor enligt ovan men inte pratar om orsaken.
Vidare tycker författarna att det borde vara samma premie till vad man kallar omställningsförsäkringen oavsett branschen man verkar i. Det motiveras med att folk byter bransch. Visst, men då kan man väl byta a-kassa när man väl genomfört bytet? Jag kan se en poäng med att premien återspeglar risken att man inte får jobb.
Det är inte omöjligt att det finns goda poänger i artikeln, och det vore fånigt att försöka hävda att socialförsäkringarna är optimalt utformade i dag – det är det nog mycket få som tycker. Men när man inte alls berör risken för att regrediera till 2005 blir jag orolig.
Förvånansvärt vettig 