Ibland känns det som om jag missat något. Jag, eller resten av kommentariatet.
Jag läste DNs intervju med Reinfeldt om pensionerna och tänkte inte så mycket mer på det. Som jag läste den sade han ungefär att vi blir äldre och ställer höga krav på välfärden. Det betyder att man framöver kan komma att behöva jobba längre. Det är inga nyheter och borde vara helt okontroversiellt. Det där med 75 år läste jag såhär: I dag kan man om man vill jobba till 67 år. Framöver kan det vara aktuellt att höja den gränsen till 75 år.
Nu när jag läser artikeln igen ser jag att det framgår inte helt entydigt att det är så han menar. Det går att läsa den på andra sätt. Men tittar man till exempel på det här stycket
Fredrik Reinfeldt säger att den allmänna bilden av att det finns en pensionsålder på 65 år är ett stort problem. Det var länge sedan Sverige införde flexibel pensionsålder, men ändå lever 65-årsdagen kvar i människors medvetande.
– Den bilden kan styra vad arbetsgivare menar med en framtidssatsning. Att anställa någon som är 55 år som säger ”ja, jag tänker jobba tills jag är 75 år”, det är 20 år, det är en väldigt intressant och långvarig arbetsrelation jämfört med om den här personen ska försöka börja trappa ned om sex-sju år.
så menar jag att min tolkning är väldigt rimlig.
Vad sjutton är det då folk blir så upprörda över?
Ja, det finns yrken man inte orkar hålla på så länge i.
Det kan vara därför Reinfeldt talar om behovet av att byta bana.
Ja, det finns saker som försvårar att byta bana.
Det kan vara därför Reinfeldt talar om behovet av att åtgärda sådana hinder.
Det Reinfeldt säger är vare sig något egentligt nytt eller något okänt. Det är inte lösningen på alla pensionsproblem. Det är inte heller en dödsdom mot… någon.
Det kan vara så att jag missat något väsentligt. Men jag lutar mer åt att kommentariatet borde skärpa sig och kanske läsa lite mer än rubrik och, på en bra dag, ingress.
Förvånansvärt vettig 