Ja, så var det dags för spådomsfrukosten, och jag hade bara förberett en enda profetia. Jag hittade på några till vid sittande frukostbord, och det var i och för sig så jag gjorde förra året också, men geisten infann sig inte riktigt i år.
Här är i alla fall de fåtaliga profetiorna:
Vartefter det kommer mer detaljer om Googles Project Glass blir det allt tydligare att det kommer bli awesome. (Wikipedia, Google+) Det här var den förberedda.
Måste. Ha.
SAS går i konkurs. Visst, de fick till de där avtalen. Men räcker det, och vågar folk boka långt i förväg med dem?
USA inför SI-systemet. Men i år då!
Konservativt sinnade kommer tugga bildlig fradga över Per Ankersjö. (Per Ankersjö) Året lågoddsare.
Blodiga oroligheter i Bangladesh. Ja, det verkar lite skakigt där, med en regering som beter sig buffligt. Kan gå lite hur som helst, låter min mycket initierade bedömning.
Skottland röstar om självständighet. Det blir inte ett ja. Jag vet att de snackar om att rösta, men ärligt talat vet jag inte ens om de tänker göra det i år. Säkert inte. Jag har inte kollat upp det. Oh well.
Bråk om svenska försvarsbudgeten. Mer än vanligt alltså. Det blir det nog. Men mer än förra året? Mer oklart.
Ingen död som direkt följd av cyberterrorism. Som motvikt till andra profetior som mer var inne på motsatt spår. Jag blev genast ansatt om vad ”direkt följd” betydde, men jag tror inte det kommer vara ett problem i praktiken. Om någon cyberterrar en gasledning så att den sprängs och någon i närheten stryker med, då är det en direkt följd. Om någon cyberterrar en gasledning så att den sprängs och gasbolaget därmed förlorar pengar och någon blir arbetslös och hemlös och fryser ihjäl, då är det inte en direkt följd. Svårare blir nog att vara säker på vad som varit cyberterrorism. Och var man ska dra gränsen mellan cyberterrorism och cyberkrigföring.
Jaha, det var allt. Inget om Iran, Syrien (förrän i efterhand), Libyen eller Mali, vare sig från mig eller andra.
Ett kul inslag var när förra årets spådom om vem som skulle vinna fotbolls… ja, kanske EM? togs upp, med följdfrågan ”Vilka vann?”. En stund var det helt tyst. Och jag tror inte att det var för att alla visste.
Men dödslistan då?
Det blev ingen riktig sådan. Skulle det ha blivit en sådan skulle jag ha velat slänga upp påven, Fidel Castro och Chávez. Som vanligt. Och jag hade inte varit ensam om det.
Nå, jag hoppas på mer inspiration nästa år!
Förvånansvärt vettig 