Planen var egentligen att fila på inlägg om kärnkraft, men återigen såg jag något på Facebook som bara måste bemötas, enligt principen ”Someone is wrong on the internet”.
Den här gången är det en artikel i Guardian av Vandana Shiva: How economic growth has become anti-life
Jag läste den och fann den vara ett hopkok av saker som är typ sanna, ord som inte betyder något och rena falsarier. Jag har inte ork att fiska den i uttömmande detalj, men vill ändå prata om de grejer jag studsade mest inför.
Läsandet började inte med en helt okritisk inställning, kan jag erkänna på en gång. Jag tyckte jag kände igen Vandana Shiva som namnet på någon som länge bedrivit en gravt pseudovetenskaplig kampanj mot allt vad GMO-teknik heter. En snabb sökning bekräftar detta. Förutom att kalla GMO-grödor generellt giftiga och påstå en rad direkta felaktigheter om dem jämställer hon GMO-odling med att – håll i er nu – rapists should have the right to rape.
Det bådar inte så gott. Tydligt läge att ta sådant hon skriver med ett lass salt.
Nu handlar inte just den här artikeln jättemycket om GMO, så låt oss ändå titta på den.
Hon börjar med att kritisera begreppet BNP. Hon skriver:
In effect , “growth” measures the conversion of nature into cash, and commons into commodities.
Det är inte sant. Möjligen fanns en tid då BNP stod i någorlunda direkt proportion till hur mycket av marken man gräver upp, men så är det inte längre. I utvecklade ekonomier är tjänsteproduktion en mycket stor del av den ekonomiska aktiviteten. Inte heller varuproduktionen står i direkt proportion till hur mycket mark man gräver upp. En modern telefon, tio gånger bättre än en gammal, tar inte tio gånger så mycket resurser i anspråk för sin tillverkning. Moderna Ikea-möbler är mycket möbel på lite material. Vidare återvinns material i större och större utsträckning.
Den tillväxt Shiva målar upp är en halmgubbe.
Healthy societies and communities do not contribute to growth, but disease creates growth through, for example, the sale of patented medicine fortsätter hon.
Vad sjutton säger hon? Är det fel att utveckla och tillverka mediciner? Var alla friska innan vi fick någon tillväxt att tala om i världen? Hur kan någon bli tagen på allvar efter att skriva sådant dravel?
Det låter också mycket som myten om att pangade skyltfönster är bra för ekonomin, något vilken nationalekonomisk nybörjare som helst kan tala om är ett grundläggande tankefel.
Hon verkar också hävda att jordbruk med icke-GMO-grödor inte genererar något som räknas in i BNP. Det är det nog många som blir förvånade av att höra.
Hon fortsätter: And ever since seed monopolies have been established, farmers debt has increased. More than 270,000 farmers caught in a debt trap in India have committed suicide since 1995.
Det där är ett argument som dyker upp då och då. Jag erkänner att jag inte minns detaljerna, men hävdar bestämt att det övertygande visats att självmordsvågen i Indien inte är kopplad till GMO, utan om något snarare allmän missväxt, dåliga handelsförutsättningar och ett synnerligen olyckligt ersättningssystem för familjer där fadern begått självmord.
Forts: Poverty is also further spread when public systems are privatised. The privatisation of water, electricity, health, and education does generate growth through profits. But it also generates poverty by forcing people to spend large amounts of money on what was available at affordable costs as a common good. When every aspect of life is commercialised and commoditised, living becomes more costly, and people become poorer.
För det första är jag beredd att satsa en halv melon på att hon inte har bra data på att privatiseringar generellt skapar fattigdom. Om det fanns sådana data skulle vänstra planhalvan i svensk politik för länge sedan ha drämt dem i huvudet på den högra planhalvan.
För det andra är hon sannolikt fel ute när hon skriver ”what was available at affordable costs as a common good”. Typiskt för fattiga länder där man privatiserat el- och vattentillförsel är att el och vatten på papperet var billigt tidigare men i praktiken inte fanns tillgängligt. Gratis vatten är värdelöst om man inte kommer åt det.
Sedan blir det galnare och galnare. Vi får ta det bit för bit.
As long as economics was focused on the household, it recognised and respected its basis in natural resources and the limits of ecological renewal. It was focused on providing for basic human needs within these limits.
Mmm, eller hur. Vilken tidsperiod i mänsklighetens historia menar hon har tagit sådana hänsyn? Vi vet att jägar- och samlarsamhället är brutalt ohållbart för fler än några miljoner människor. Under antiken skövlades skogar. Gruvdrift har fram till i modern tid varit spektakulära miljökatastrofer. Jordbruk har i allmänhet inte varit speciellt hållbart. Hon pratar om ett samhälle som aldrig funnits. Det borde vara uppenbart för de flesta läsare.
Economics as based on the household was also women-centered.
Ja just det, kvinnan som alltid haft en så bra ställning i samhället men som de senaste decennierna fått se sin situation kraftigt försämrad.
Är det någon som går på det här?
While the destruction of nature has been justified on grounds of creating growth, poverty and dispossession has increased. While being non-sustainable, it is also economically unjust. (…) When economies are measured only in terms of money flow, the rich get richer and the poor get poorer.
Har hon helt missat det enorma, aldrig någonsin tidigare i världshistorien skådade, lyft ur fattigdom och armod som pågår? Har hon missat att vi, just tack vare handel och tillväxt, börjat tala om att nästan utrota den absoluta fattigdomen de närmaste decenneierna? Det hon skriver är inte bara direkt fel i sak. Genom att söka stoppa de processer som hjälper de fattigaste bidrar hon också själv till att hålla människor i fattigdom.
Hon har också, som jag redan varit inne på, fel om miljöeffekterna av tillväxt. Det stämmer att generellt när tillväxten i en region tar fart ökar också miljöförstöringen. Men sedan, när man når en viss nivå av mänskligt välstånd och ens överlevnad inte längre är direkt hotad, börjar folk bry sig om miljön, vilket också avspeglas i den ekonomiska aktiviteten. Inte bevis, men exempel på detta är att du som läser detta förmodligen tycker att miljöpolitik är viktigt, och att Sveriges miljö torde vara väsentligt bättre i dag än för 40-50 år sedan. Tillväxt och miljöhänsyn står inte i motsatsförhållande.
Sedan trappar hon upp det ännu mer.
the demands of the current model of the economy are leading to resource wars oil wars, water wars, food wars.
Om det var sant skulle vi, med tillväxtens och kapitalismens framväxt, se mer och mer krig. Ändå är det precis tvärtom. 1900-talet har varit det fredligaste århundrade vi känner till, världskrigen inräknade. Och trenden fortsätter, delvis tack vare internationell handel som gör krig mindre och mindre attraktivt. Färre och färre dödas i konflikter. Ett människoliv har aldrig värderats så högt som i dag.
Sedan, efter några parabler i mycket högt tonläge, skriver hon
This is not an end to poverty. It is an end to human rights and justice.
Dymedelst spottande i ansiktet på alla som faktiskt lyfts ur fattigdom, och alla som för första gången kommer i åtnjutande av något som liknar mänskliga rättigheter och rättvisa. Laglöshet, fattigdom och slavliknande förhållanden är något som i mycket högre grad hör hemma i outvecklade jordbrukssamhällen än i de samhällen som upplevt den tillväxt hon går loss på.
Den dörr hon slår in när hon påpekar att BNP inte fångar alla aspekter av mänskligt liv är redan vidöppen. BNP är ett hyggligt mått på ekonomisk aktivitet, men det är ingen som påstår att det beskriver all ekonomisk aktivitet, än mindre att det är ett entydigt mått på mänsklig livskvalitet. Den insikten kan man nå utan att gå vilse i konspiratoriskt romantiserande av fattigdom. Ungefär samma med miljön. Ingen påstår att alla miljöproblem är lösta, men slutsatsen att vi därför ska motarbeta ekonomisk tillväxt är minst sagt långsökt.
Vandana Shiva tycks ha skrivit sin text isolerad från basal faktakontroll och i en anda av hisnande historielöshet. Det är möjligt att den är skriven i en känsla, ägnad att frammana en känsla hos läsaren. Och känslor har man förstås rätt att ha. Men skulle vi basera vårt handlande på Shivas teser skulle fler svälta, fler vara fattiga och miljön skulle inte bli bättre. Det bästa den här texten kan kallas är aningslöst romantiskt svärmeri.
Förvånansvärt vettig 