Förvånansvärt vettig

Nu är det dags att prata lite om min riksdagskandidatur. Varför ska man rösta på mig?
[Tillägg: och vem är jag? Ibland glömmer jag att alla som läser den här bloggen inte redan vet det, så mycket kort:
Jag heter Dan Tilert och kandiderar till Riksdagen för Centerpartiet i Stockholms stad.
Jag är 37 år och bor med fru och dotter i Annedal nära Sundbyberg. Min utbildningsbakgrund är huvudsakligen civilingenjör i Teknisk Fysik samt licentiat i mätteknik från KTH, och efter några år i privat sektor har jag nu jobbat nästan lika många år på en myndighet. Jag gillar P.G. Wodehouse och Wes Anderson. Bland annat.]

Primära skäl att rösta på mig

Det troligaste skälet är nog att man antingen redan är bekant med mig, eller har läst min blogg, och utifrån minst en av dessa möjligheter tycker att jag är vettig och att man vill knuffa Sveriges politiska liv i samma riktning som jag vill. Det är för att tydliggöra några huvuddrag i denna riktning som jag nyligen gjort mina programförklaringsinlägg, med start här.
I början av augusti kommer SVT släppa sin valkompass med svar från enskilda kandidater, inte bara partier. Om inget går fel ska jag finnas med där, så att man kan stämma av sig mot mig i en mängd frågor. Jag lägger upp länk här när jag ser att det dykt upp.
[Uppdatering: Här!]
Det kan också vara så att man tycker att det finns alldeles för få naturvetenskapligt skolade eller specifikt civilingenjörer i Riksdagen och politiken. För att inte tala om forskarutbildade. Min licentiatexamen är förvisso den minsta forskarexamen som går att uppbringa och jag har ingen akademisk karriär – men jag har åtminstone någon egen erfarenhet av forskning.
Ytterligare något som kan väga in är att jag har ett yrkesliv utanför politiken. Jag vill inte frammana någon antietablissemangspopulism, men faktum kvarstår att det även från seriöst håll ofta beklagas att så få riksdagsledamöter har erfarenhet av annat än partiarbete. Det är förstås ingen nackdel i sig att ha lång politisk erfarenhet, men förhoppningsvis är det inte heller en nackdel att ha yrkesarbetat både på små och medelstora privata företag och i offentlig sektor.

Reality check

Här kanske någon elak tunga påpekar att jag när allt kommer omkring, och om inget ändras, står på sjuttonde plats på stockholmslistan. Det är inte vad man brukar kalla valbar plats. Om C gör samma resultat som förra gången är nummer tre på listan den sista som kommer in.
Och visst, det är sant. Det vore inte hederligt att påstå något annat än att en riksdagsplats för mig efter valet i höst skulle vara något av en sensation. Jag är inte känd, min monetära kampanjbudget är jämförbar med en Piggelin och arbetskraften är i stort sett begränsad till den tid jag själv lägger ned. Mina potentiella väljare torde därmed i allt väsentligt vara begränsade till människor jag känner, de som läser min blogg och vilka som kan nås av djungeltelegrafen. Ja just det, man ska bo i Stockholm också.
Det är inte ett dugg konstigt att det är så. Jag har varit medlem i partiet bara drygt två år. Att segla in i Riksdagen efter så kort tid skulle kräva exceptionella förhållanden, alternativt ett aldrig tidigare skådat personkryssande. Jag tror för all del att jag inom Stockholmscentern ses med fler blida än oblida ögon, men man får vara realistisk och se det här som en långsiktig grej.

Röstande som strategi

Jaha, men betyder det att det är bortkastat att rösta på mig, även om man gillar tanken på mig i Riksdagen?
Nej, inte bortkastat. Däremot långsiktigt. Om inget sensationellt händer kommer det här valet för mig handla om att visa flagg. Sedan är det fyra år till nästa val, år med en massa centerpolitik. Det är rimligt att tänka sig att ju fler röster jag lyckas samla i det här valet, desto mer inflytande kan jag utöva över partiets politik. Det finns ingen formell koppling däremellan, men jag tillåter mig tro att sådant noteras och informellt kan spela en viss roll. Det bör också påverka mitt utgångsläge inför nästa val.
En röst på mig kommer förstås också vara en centerröst. Lyckligtvis uppfattar jag alla toppnamn på stockholmslistan som pålitliga liberaler. Risken att en röst på mig i praktiken blir en röst på en Åsa-Nisse-marxist bedömer jag som minimal. Och den som fortfarande frågar sig om C spelar någon roll kan börja med den korta lista jag gjorde när jag först nämnde kandidaturen.

Tusenmilafärden
Jag kommer inte att få några slentrianröster. Eftersom jag inte är känd och inte står i toppen på listan kommer varenda röst på mig vara ett genomtänkt val. Det kommer vara en centerröst, men också ett uttryck för att vilja se mig i Riksdagen. Jag kommer därför att se varenda röst som en stor seger. Eftersom det totala antalet förmodligen blir rätt blygsamt – det är ju det här med hur man påbörjar tusenmilafärder – menar jag det verkligen; varje enskild röst blir jätteviktig.
Därmed är jag också mycket tacksam för all djungeltelegraf den jag eventuellt redan övertygat vill bistå med. Ni (om jag tillåter mig ett optimistiskt tilltal) kommer vara mina enda och bästa valarbetare.

Vad skulle hända med mig i Riksdagen?

Jag fick i kommentar på föregående inlägg en berättigad fråga:
Om du kommer in i riksdagen, är då ditt program något som du främst vill få in i Centerns partiprogram, eller är du beredd att motionera och rösta mot partilinjen för att jobba för det?
Så låt oss för diskussionens skull anta att jag kommer in i Riksdagen i höst.
Tja, i de allra flesta voteringar skulle jag antagligen följa partilinjen. Dels har jag ju faktiskt valt att gå med i Centerpartiet för att jag gillar större delen av partiets politiska inriktning, så förhoppningsvis skulle jag utan att flacka med blicken kunna ställa mig bakom partilinjen i de flesta frågor. Vidare utövas politiskt inflytande vanligen inte bäst genom dramatisk grandstanding, utan genom diskussioner och att långsiktigt bygga stöd för sin sak. Jag hoppas att vad man i volym mest får ut av mig i Riksdagen är att medelst politiskt gnetande gradvis kunna påverka riksdagsgruppen. Det ger inte stora rubriker, men det kan ge resultat.
(Det finns också skäl att vara ödmjuk med hur mycket man i praktiken kan gå emot riksdagsgruppen. När det hettar till kan partipiskan vina mycket hårt, och det gäller alla partier. Står mycket på spel åker silkesvantarna av, och det finns exempel i flera partier på självständigt tänkande riksdagsledamöter som utsatts för hård mobbing. Även vanligen rakryggade människor går att bryta ned. Jag kan förstås hoppas att jag i ett sådant läge skulle stå emot, men det vet nog ingen förrän man verkligen varit med om det.)

Men jag har förstås ingen som helst avsikt att komma in i Riksdagen för att sedan bara sitta där och trycka på den knapp partiledningen säger åt mig att trycka på. Försörja mig kan jag redan, och det på roligare sätt än att göra samma jobb som en industrirobot.
(Detta givetvis raljant skrivet. Riksdagsledamöter jobbar ofta hårt, även de som sällan går emot sitt parti.)
Så låt mig för att svara på frågan gå igenom programpunkterna från de senaste inläggen och fundera på vad de skulle kunna innebära i en riksdagsvotering.

Mina åsikter om skattesystemet skulle antagligen aldrig behandlas på det sättet. Budgetordningen föreskriver att man fattar ett (1) beslut om budgeten. Förvisso har oppositionen i en spektakulär uppvisning av spelteoretiskt haveri gjort sitt bästa för att rasera denna ordning, men tills vidare är det i stort sett så det funkar. Jag tycker visserligen att det är viktigt med ett uppshejpat skattesystem, men jag skulle inte sitta och rösta nej till alla budgetar som inte också är en stor skattereform. Det här är en typisk fråga där man försöker bygga något parlamentariskt långsiktigt (alternativt hoppas på en ny underbar natt). Men det verkar behövas ledamöter som ser detta som en prioriterad fråga.
Åtminstone stockholmscentern vill redan avskaffa värnskatt och på sikt statsskatt, och min motion om enhetlig moms gick ju faktiskt igenom (i Stockholm, inte på riksstämman). Det finns också relativt gott om förespråkare av enhetlig moms. Så avståndet mellan mig och resten av partiet är inte gigantiskt.

Försvarspolitiken är till stora delar likadan. Låt vara att jag inte kommer kunna rösta ja till en motion eller proposition om att Sverige ska upphöra med militär verksamhet, men dithän lär det inte gå. Jag kan – och skulle förmodligen – motionera om Nato under fria motionsperioden, men en sådan motion går förstås inte igenom på det sättet. Även här krävs arbete både inom partiet och gentemot andra partier för att nå framgång. Det ska dock påpekas att även om officiell C-linje inte är att Sverige ska med i Nato finns det en Nato-vänlig strömning i partiet och man är redan för att frågan åtminstone bör utredas ordentligt.

Energipolitiken då?
Det är ett område där det skulle kunna hetta till. Låt vara att Centern accepterar energiöverenskommelsen, som i sin tur accepterar att gammal kärnkraft ersätts med ny. Det är ändå tydligt att officiell partilinje är att kärnkraft är oönskad. Det finns även här en mer kärnkraftsvänlig strömning, men det är inte utan att det är lite motströms. Detta är en viktig fråga för mig. Om det inte kommer några väsentliga nya fakta på bordet skulle jag inte, för att ta ett exempel, kunna rösta för ett beslut om att förbjuda kärnkraft i Sverige. Om det sedan skulle vara slutet på min C-karriär… tja, då kan det ju finnas ett visst värde i att jag inte är beroende av partiets välvilja för min försörjning.
Det är inte min avsikt att göra detta till en konfliktfråga. Jag tror, här liksom i de flesta frågor, att politiskt gnetande och alliansbyggande åstadkommer mer resultat än fåfäng grandstanding vid votering.

Kampanjlåt då?

Vad har jag för valkampanjlåt då?
Nej jag har ingen. Vad jag däremot har är en fru som entusiastiskt ägnar sig åt balkongodling. Om inte det ger centercred jag kan spegla mig i så vet jag inte vad.
Men om det nu skulle vara så att denna centercred inte ensam räcker för att få in mig i Riksdagen är jag, som sagt ovan, mycket tacksam för djungeltelegraferande. Tycker du jag verkar vara en bra kandidat, nämn det gärna när det verkar påkallat. Ge adressen till bloggen. Eller i nödfall mitt Twitter-namn (@DanTilert). Sådant kommer vara avgörande för om jag får någon nämnvärd räckvidd bortom människor jag redan känner.

Jag kommer vara bortrest till och från – förstås, det är ju semestertider – men dyker det upp frågor här eller på andra ställen ska jag göra mitt bästa för att svara.

This entry was posted on lördag 19 juli, 2014 at 12:46 and is filed under Val 2014. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.