Kandidatdags igen!
Låt vara att extravalet inte är formellt utlyst än; alla kör på antagandet att det blir så, och jag är inget undantag. Jag tar därför tillfället i akt att bekräfta att jag, om inget mycket överraskande händer, åter kommer kandidera till riksdagen för Centerpartiet i Stockholm.
I skrivande stund är det inte klart om listorna kommer göras om eller om man återanvänder höstens listor med bara minimala justeringar av detaljer som hunnit bli föråldrade. Jag misstänker att det blir det senare. Det kan jag i så fall förstå, det skulle vara svårt att hinna med en ordentlig ny nomineringsprocess. Det vore ändå synd; bland annat med hänvisning till det mycket fina resultat jag fick i höstens val tycker jag att jag skulle kunna argumentera för att flyttas upp några platser. Om inte annat för att visa att det i någon mening är lönt att rösta på mig. Men som sagt, jag kan förstå om man inte hinner med en sådan process.
Det finns förresten ingen som helst garanti för att det går lika bra den här gången som förra. Människor kan nog antas vara lite trötta på politik nu, och det är inte säkert att jag valt en röstmaximerande väg nedan. Å andra sidan kan det tänkas att några av mina väljare från förra gången kan tänka sig att slå lite på djungeltrumma den här gången. Vi får se!
Framåt se
Den som följt mig online efter valet har kunnat se att jag ägnat väldigt lite energi åt att vid varje tillfälle som ges basha Löfven-regeringen. Det är inte för att det inte varit motiverat att göra det, och det hör till det politiska livet. Jag har bara känt att det finns andra som gör det med större entusiasm än jag, i alla fall just denna höst. Jag tror inte heller att jag kommer fokusera min valrörelse på att attackera regeringen.
Åter, inte för att det inte vore motiverat. Jag kan föra till protokollet att jag tycker att mycket av den politik som S+MP hann presentera var inkompetent eller skadlig eller båda. Det är bara inte det jag helst pratar om. Jag hoppas kunna koncentrera mig på andra frågor.
Inriktning
Så vad tänker jag prata om, om jag får bestämma?
Det har bara gått några månader sedan vi hade valrörelse senast, och då hade jag utsett skattesystemet, försvaret och energipolitik till mina fokusområden. Det ligger nära till hands att köra samma uppställning igen, men det tänker jag inte göra.
Den här gången är min tanke att fokusera på försvarsfrågan. De andra två frågorna är fortfarande viktiga och skulle behöva tas itu med ordentligt, förmodligen blocköverskridande. Och det finns förstås en mängd frågor utöver dessa som också är viktiga och angelägna. Men försvarsfrågan är mycket brådskande och även ett område som politiskt dominerats av önsketänkande i alldeles för många år. Även om jag inte direkt är någon expert har jag dessutom genom att ha jobbat de senaste dryga fyra åren på FMV åtminstone någon insikt i verksamheten, rimligen mer än den genomsnittlige svensken.
Sålunda planerar jag ett antal inlägg om Försvaret; vad man ska ha det till, hur man gör, vad man bör göra. I grova drag.
Åtminstone tidigare har försvarspolitik inte varit någon vidare valvinnare. Möjligen ändrades det en liten, liten aning i senaste valet. Nu kan det ha blivit ännu lite mer poppis. Men även om jag naturligtvis som alla kandidater vill dra så många röster som möjligt är det inte därför jag utsett Försvaret till mitt fokusområde, utan för att jag tycker det är brännande angeläget och tror att jag kan prata strukturerat om det.
I somras pratade jag en del om kandidaturen i sig i mitt inlägg Kandidaturalia. Det mesta som står där torde fortfarande gälla, så har du inte läst det förut eller vill friska upp minnet – ja där är länken!
Och det får nog räcka som inledning av den här kampanjen.
Jag lär återkomma.
(Inläggets titel: en General Contact Unit från Culture-boken The Player of Games. Även om du inte röstar på mig kanske du blir sugen på att läsa en Culture-bok. Då är åtminstone något vunnet.)
Förvånansvärt vettig 