Den här bloggen brukar handla om vad jag tycker, och har fortsatt göra det sedan jag blev medlem i Centerpartiet. Jag vill gärna tro att den inte blivit blott en megafon för C-ledningens politik. Likväl är ju så att jag nu kandiderar till Riksdagen för Centerpartiet, så då kan det vara läge att såhär med mindre än en vecka till valet skriva lite om Centerns valmanifest.
Jag hade först tänkt lyfta fram några punkter och kommentera dem, och jag påbörjade ett sådant inlägg. Insåg att jag inte skulle hinna skriva klart det. Så här är en mycket kortare version, men som å andra sidan publiceras före valet. Det är inte ett inlägg som de brukar se ut; snarare är det en recap av manifestet. Men sådant kan också ha sin plats precis vid valet. Har ni varit förbi i valstugan, hämtat ett valmanifest och läst det behöver ni inte läsa det här inlägget!
Förresten, jag börjar med en reklampaus på tal om kandidaturen. Det förefaller osannolikt att någon som läser detta missat informationen, men centrum för min kampanj här på bloggen ligger alltså här. Jag har också en kandidatsida på SvT:s valkompass. På den senare kan man förutom att få en översikt av mina politiska åsikter också gotta sig åt min favoritserie på tv, min favoritmat och annan trivia. Eller för den delen vad jag tjänat de senaste åren; SvT har bättre koll än jag själv.
Så. Åter till inläggets ämne.
Centerns valmanifest ligger här (pdf). Det är någorlunda både fylligt och konkret utan att nå telefonkatalogdimensioner. Läses rätt snabbt. Men om du inte ids, då kan du läsa mina nedslag nedan, med enstaka kommentarer!
Jag kan redan nu avslöja att det kommer bli övervägande positiva kommentarer. Mycket få självständigt tänkande personer kan hålla med ett parti i alla dess ställningstaganden, men det här var huvudsakligen trevlig läsning.
Mycket handlar om jobb. Ett huvudnummer på området har varit de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga och den sänkta restaurangmomsen. Enbart den första reformen beräknas ha gett över 15000 jobb till en av de grupper som har som svårast att få jobb, och den senare har även den gett en bunt tusentals jobb. Kostnaden, sett till tappade skatteintäkter per skapat jobb, är inte ringa. Men dels handlar det om riktiga, efterfrågade jobb, inte något obskyrt arbetsmarknadspolitiskt program, och dels har jobben i stor utsträckning alltså gått till unga och nyanlända, grupper som har det svårt på arbetsmarknaden; det kan vara värt en del att hålla dessa borta från långvarigt utanförskap. Ingen verkar heller ha kommit på något tydligt bättre alternativ.
Centern har fått med Alliansen på ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiften för de yngre ungdomarna. Metoden är lite klumpig, men som sagt, det verkar vara svårt att komma på så mycket bättre grejer.
(Jag läser också nu att KI bedömer att ROT, RUT och restaurangmomsen sänker jämviktsarbetslösheten lika mycket som aktiv arbetsmarknadspolitik. Har inte kollat källan.)
Åttio procent av nya jobb skapas i småföretag. Det är sålunda viktigt att fortsätta förenkla regler som i grund är anpassade för storföretag. Det jobbet ska fortsätta, exempelvis med åtgärder som att en företagare bara ska behöva lämna uppgifter till ett (1) myndighetsställe.
Arbetsförmedlingen fungerar inte speciellt bra för många arbetssökande. Centern vill prova att införa en jobbfixarpeng, inte helt olikt skolpengen, att tas till den aktör man tror kan hjälpa en hitta ett jobb. Har visst funkat hyggligt annorstädes. Klart värt ett försök.
Högkostnadsskydd för företags sjuklöner skulle kunna göra det mindre riskfyllt att anställa personer med historia av sjukskrivning.
Breddade Yrkesintroduktionsanställningar och ett lärlingssystem.
Fortsatt utbyggnad av förnybar energi.
Bonus-malus-system för bilar: bonus för den som köper en miljöklassad bil, ökande bonus med bättre klassning. Betalas av straffskatt på smutsigare bilar. Kraftig utbyggnad av laddstolpar för elbilar, och ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel.
Fortsatt utbyggnad av kollektivtrafiken. Planerna på utbyggd t-bana i Stockholm kan tillskrivas Centerns ansträngningar inom Alliansen.
Jag noterar särskilt att det inte står något om att avveckla kärnkraften. Det betyder inte att C gått och blivit kärnkraftsvänner; mellan raderna framgår det att man alltjämt vill se den avvecklad, och det är man öppen med i andra sammanhang, även om man då talar om att göra det på en generations sikt. Men att man inte pratar om det explicit i valmanifestet väljer jag optimistiskt att tolka som att man inte ser det som en vinnare att hetsa mot kärnkraft. Förändringen kommer inte komma snabbt, men det går åt rätt håll.
Bland små frihetsreformer märks att det ska vara tillåtet med gårdsförsäljning av egenproducerade öl- och vinprodukter.
På senare år har stora mått av valfrihet införts inom den traditionella trion vård, skola och omsorg. Förutom att det finns ett inneboende värde i möjligheten att välja har ingen, tvärtemot vad man kan tro från gängse samhällsdebatt, kunnat visa att detta skulle vara ett sämre upplägg än det offentliga monopolet. Tvärtom är, enligt de data som finns, både brukare och anställda mer nöjda i de privata alternativen, även om skillnaderna är små. Inte minst den senare gruppen glöms ofta bort, men för väldigt många kan man nu välja mellan mer än en arbetsgivare. Man kan rösta med fötterna. Det är stort. Och det är viktigt att kämpa för att behålla.
Ja, det får räcka så. Detta är självfallet inte Centerns hela politik. Det är ett subset av ett valmanifest som i sin tur är ett subset av det politiska programmet.
Vad det tyvärr inte står något om i manifestet är försvarspolitik. Detta är antagligen till stor del en följd av att manifestet togs fram innan de flesta politiker vaknade i denna fråga. Den som tycker att försvarspolitiken är viktig hänvisar jag glatt till mitt förra inlägg och rekommenderar att leta upp en kandidat som intresserar sig för den.
Förvånansvärt vettig 