Donald Trump har åter väckt uppståndelse, nu med utrikespolitiska uttalanden. Det finns dock många, även i Sverige, som borde vara nöjda med vad han säger – och han har dessutom en poäng.
Med det menar jag inte att jag tycker att han har en konstruktiv inställning när han i största allmänhet dissar Nato, när han specifikt säger att USA kanske inte kommer uppfylla Natos artikel 5 om Trump inte tycker att den angripne har varit tillräckligt duktig i att följa sina egna åtaganden, att det är förmätet av oss att läxa Turkiet om mänskliga rättigheter, och att Ryssland väl kan få hållas med att ge sig på sina grannar. Ej heller är jag glad över att han är djupt övertygad om att frihandel är dåligt. Detaljer om detta och mer därtill finns – ja, på många ställen, men bland annat i denna artikel:
It’s Official: Hillary Clinton Is Running Against Vladimir Putin
och inte minst i en intervju för New York Times, som återges transkriberad här:
Transcript: Donald Trump on NATO, Turkey’s Coup Attempt and the World
Nej, tvärtom tror jag att Trumps isolationistiska vem-bryr-sig-linje vore exceptionellt dålig för världen i stort.
Men det är ju för att jag tror att USA på det stora hela gör mer bra än dåliga saker. Folk som tror motsatsen är det inte direkt ont om. I Sverige borde avsevärda delar av den svenska vänstern vara jätteglada över Trumps utrikespolitik. De (ni vet vilka ni är) gillar inte heller Nato, vill inte att USA ska vara någon sorts världspolis, är alltid beredda att försvara valfri diktatur om bara USA står på andra sidan, ett stort antal har villigt anammat Kremls narrativ i internationell politik, och frihandelsmotståndet ligger väl så djupt som hos Trump.
Jamen hurra då! Här är deras hjälte. Nu måste ju allt bli jättebra, bara Trump blir president.
Nota bene att jag inte säger att denna inte försumbara skara behöver gilla Trumps inrikespolitik. Men utrikespolitiken är som en vänsterpartistisk dröm. Samt delar av S och Mp. Och Sd, men de har inte lika lång tradition av USA-aversion. Jag har dock inte hittills sett några större mängder jubelrop därifrån. Är inte det konstigt?
Vad menar jag då med att Trump har en poäng?
Han klagar på att det finns en massa välbeställda länder, inte bara men bland annat europeiska, som inte betalar för sin egen säkerhet utan åker snålskjuts på USA. I detta har han helt rätt. Säkerhetsdoktrinen i många europeiska länder bygger explicit eller implicit på att USA ska komma och hjälpa till om det behövs. Det gäller i hög grad Sverige. Och det är inget fel med samarbete. Men det är alltså inte fattiga länder som inte skulle ha råd att hjälpligt försvara sig själva. Det är däremot länder som inte brytt sig särskilt mycket om att ha ett eget försvar. Minns det Kreml-anslutna uttalandet:
In reality, Europe is becoming a defenceless continent, [..] Without America the Europeans will be left naked and defenceless, because except for Britain, they have no armed forces to speak of
Jag håller inte riktigt med, helt försvarslöst är Europa knappast, och utöver Storbritannien kan nog inte minst Frankrike bita ifrån rätt duktigt. Men det finns mer än ett korn av sanning där.
USA har inte lånat oss sitt säkerhetsparaply av enbart storslagen altruism, utan har tänkt sig att man främjar sina egna intressen genom att göra så. Visserligen har en del av dessa intressen uttalat varit upprätthållande av demokratiska samhällen, men upplevt egenintresse är absolut en del av kalkylen – en kalkyl som också gynnat oss i Europa.
Jag säger inte att alla länder i Europa är skyldiga att ta sig till samma militära kapacitet som USA har, men det är ostridigt att stora delar av Europa låtit USA ta hand om stora delar av sin militära säkerhet. Då är det inte så konstigt om man skiter knäck när Kreml börjar skramla med sablarna och USA kanske tittar åt ett annat håll.
Denna lånta säkerhet är dessutom delvis en chimär. Även om det amerikanska kavalleriet börjar galoppera inom en timme efter att skiten träffar fläkten kommer det ta flera veckor innan man är framme. Då kan man stå inför fullbordat faktum.
Det skulle inte behöva vara så. Europas ekonomi är så enormt mycket större än Rysslands att om vi bara tog oss samman skulle vi rimligen kunna få ihop en avskräckande försvarsförmåga, och det utan att ruinera oss, som Kreml håller på att göra med Ryssland nu. Inte utan att vi skulle märka kostnaden på något sätt, men utan att ruinera oss.
Det borde vi göra. Trump eller inte.
Förvånansvärt vettig 
lördag 23 juli, 2016 kl. 13:17
Din bild av vänsterns uppfattning om USA och världspolitiken i stort, det är ungefär som om jag skulle anta att din övervägande positiva uppfattning om USA:s utrikespolitik framför allt beror på USA:s agerande vid kuppen i Iran 53, kuppen i Chile 73 och kuppen i Egypten 13. Låt oss höja nivån.
Både vi till vänster och ni till höger gillar mycket av vad USA gör och står för, ogillar annat. Sen finns det naturligtvis åsiktsskillnader, som vid Irakkriget. Men vi som var emot det kriget var det inte för att vi var ”beredda att försvara valfri diktatur om bara USA står på andra sidan”, utan av andra skäl (vi ansåg den officiella motiveringen om massförstörelsevapen sakligt tveksam, vi var oroliga för konsekvenserna av att acceptera den här typen av krig utan FN:s mandat, vi såg en oljedrypande bockfot sticka fram), kanske goda, kanske mindre goda, men värda att diskuteras sakligt.
Jag håller med dig om att försvarsutgifterna i NATO inklusive samarbetsländer som Sverige är skevt fördelade, och jag håller med dig vad det gäller de moraliska aspekterna på detta. Men jag håller inte med om att vi helt har överlåtit den militära säkerheten till USA och att vi därför nu ”skiter knäck”. De sammantagna militärutgifterna bara för de tre största europeiska demokratierna Storbritannien, Frankrike och Tyskland är nästan dubbelt så stora som Rysslands. Låt oss inte skrämma upp oss själva i onödan vad gäller Putins förmåga att ställa oss inför ”fullbordat faktum”.
GillaGilla
lördag 23 juli, 2016 kl. 20:07
Så är jag också noga med att säga ”avsevärda delar av” den svenska vänstern, inte hela den svenska vänstern. Vad man menar med avsevärda delar är förstås vagt, men det torde vara svårt att utan att flacka med blicken hävda att den inställning jag beskriver inte är relativt vanligt förekommande.
Du har antagligen implicit rätt i att jag borde skrivit något i stil med att Europa låtit USA stå för stora delar av sin militära säkerhet; som det nu står skrivet får jag det att låta som att USA står för 100 % och så är det förstås inte. Jag korrigerar.
Försvarsutgifter är ett mått på vilken försvarseffekt man har, men det är inte entydigt. Ryssland tycks få ut förhållandevis mycket slagkraft ur sin budget jämfört med många andra länder. Sverige har väl knappast någon anledning att yvas på den fronten.
GillaGilla
lördag 23 juli, 2016 kl. 22:01
Ja, i början skriver du att det bara rör avsevärda delar som själva vet vilka de är, men senare skriver du ”Men utrikespolitiken är som en vänsterpartistisk dröm. Samt delar av S och Mp”. Det är svårt att tolka det som annat än att du avser så gott som hela v samt de delar av s och mp som står v utrikespolitiskt nära. Det är ungefär en fjärdedel av det svenska politiska landskapet och det råkar vara den fjärdedel som jag själv tillhör och därför tar jag åt mig. Jag tycker verkligen inte att jag eller mina meningsfränder exempelvis är ”alltid beredda att försvara valfri diktatur om bara USA står på andra sidan” eller för den delen beredda att försvara de diktaturer som USA har som allierade, vilket ju också förekommer. Tvärtom tycker jag att det här är ett område där demokratiska socialister och liberaler borde kunna stå enade – för demokrati och mänskliga rättigheter, alltid, oavsett land, i politisk motsättning mot de konservativa krafter exempelvis i sd som försvarar diktaturer som i Egypten och Thailand med argument som att folket vet inte sitt eget bästa och alternativet är värre.
Men visst är det så att de här tendenserna som du beskriver finns, absolut, även om du och jag säkerligen har olika uppfattning om hur månghövdad skaran är. Och det är ett starkt ansvar för oss i vänstern att ta avstånd från dem och hålla dessa människor borta från politiska maktpositioner. Förhoppningsvis sker det dock en utveckling härvidlag – det var en pinsamhet av rang när Peter Eriksson inte kunde välja mellan Bush och Castro, men på senare år har ju Jonas Sjöstedt varit tydlig med att han föredrar USA framför Cuba.
Självfallet är militärbudget inte ett direkt mått på militär förmåga, men när den samlade pengen som EU-länderna satsar på försvaret är flerdubbel Rysslands tycker jag ändå att det talar sitt tydliga språk – Putins Ryssland kan inte ställa EU/NATO-länder inför fullbordat faktum, även om olyckan skulle vara framme och Trump blir president.
GillaGilla
lördag 23 juli, 2016 kl. 13:25
PS. Obs! jag vet inte om du personligen var för Irakkriget, många i ditt parti intog ju den motsatta ståndpunkten och argumenterade väl för den. Men du hör till högern i vid mening och den dominerande uppfattningen där var stöd till USA:s agerande, därav min kanske lite väl svepande formulering om ”ni till höger”.
GillaGilla
lördag 23 juli, 2016 kl. 17:25
Nja, den säkerhetspolitiska analysen ger jag inte mycket för Dan.
Det som är intressant i sammanhanget är inte att många västeuropeiska länder inte betalar för sig i NATO. Det vet vi sedan tidigare, och även Obama har kritiserat detta. Det som är nytt i och med Trump’s uttalanden är att han använder detta som ursäkt för att eventuellt frångå Artikel 5. Därtill har Republikanerna luftat en del bisarra uttalanden om att Estland ligger ju så nära St. Petersburg att det är inget att försvara.
Kombinationen av okunnighet i säkerhetspolitik med att man skapar osäkerhet vad gäller USA:s åtaganden inom NATO inklusive en möjlig isolationistisk framtida politik är djupt oroande. Att säga att Trump har en poäng är som att säga att du kan ju i alla fall grilla korv när huset ditt brinner upp.
Därtill ger din analys ovan om att nu borde väl ”vänstern” vara nöjda en dålig smak i munnen. Inrikespolitiska poänger på en möjlig mycket besvärlig framtida internationell utveckling borde du hålla dig för god för.
GillaGilla
lördag 23 juli, 2016 kl. 20:19
Den poäng jag avsåg var just att Europa borde ta ett större eget ansvar. Jag menade inte alls att Trump i övrigt agerar klokt; får jag det att låta så har jag skrivit otydligt.
Jag vet inte om du läst min blogg tidigare, men det är rätt sällan jag ger mig in i pajkastning. Så på sätt och vis håller jag dig om den saken. Men dels felciterar du mig; jag är noga med att inte peka ut hela vänstern, utan delar av vänstern. Och dels tycker jag att det i detta fall är befogat. Denna del av vänstern (och Sd för all del) finns verkligen, och är inte ett isolerat ytterkantsfenomen. De finns även i Centerpartiet, och rent anekdotiskt har jag flera personer i min närhet som passar alldeles utmärkt in på beskrivningen. De hörs i opinionsbildningen och utgör, menar jag, ett reellt problem. Därför tycker jag att det är motiverat att i det här inlägget påpeka att Trump i just dessa aspekter borde generera vissa jubelrop, eller åtminstone gillande nickanden.
GillaGilla
måndag 25 juli, 2016 kl. 14:54
Jodå vi är helt överens, inklusive Obama, om att NATO-länderna inte finansierar sin egen del av försvarskostnaderna i enlighet med överenskommelser.
Det jag vänder mig emot är att du använder Trumps egna argument och tar upp detta problem utifrån hans perspektiv (välbeställda länder etc). I hans världsbild handlar NATO nu om att göra smartare uppgörelser till USAs fördel med pengar som en avgörande drivkraft. Inte om globala säkerhetspolitiska värden som fred, frihet och demokrati. Jämför med Kennedys tal ”Ich bin ein Berliner” eller Reagans tal i Väst Berlin om att ”riv dessa murar”. De visste vad en allians handlar om – solidaritet och gemensamma åtaganden. Ett åtagande enligt Artikel 5 som gett miljontals människor i öst ett helt nytt och friare liv, och för all del, väst en ny marknad.
Och jag är inte ensam denna ståndpunkt. En lång rad personer från republikanernas egen säkerhetskommitte sa så här tidigare i ett uttalande om varför man inte kan stödja Trumps så kallade säkerhetspolitik (en av nio punkter):
“…his insistence that close allies such as Japan must pay vast sums for protection is the sentiment of a racketeer, not the leader of the alliances that have served us so well since World War II.”
Jag skulle vilja påstå att världen de senaste månaderna har blivit drastiskt mycket osäkrare på grund av Trumps och Gingrichs tal om att betala för sig och att Tallin är en förort till St. Petersburg. Ett synsätt som du tyvärr underblåser, medvetet eller omedvetet, genom att ge Trump rätt i sak (agerar klokt). Det vi med säkerhet vet i denna fråga är dock att Putin jublar över Trumps retorik.
När det gäller partipolitiken reagerade jag bara, reflexmässigt, som en icke-politiker… 😉
GillaGilla
söndag 24 juli, 2016 kl. 07:39
Svensk vänster (så bred som du beskriver den) är typiskt mot NATO dels utifrån kontexten ett svenskt medlemsskaps varande eller icke varande, men också för att man har problem med en stark militärallians som innefattar ett relativt litet antal länder, vilket kan upplevas vara obalanserat. Man förordar istället i regel bredare uppgörelser och samtal, främst via FN. Och inte vill du väl hävda att de har något gemensamt med Trump där? Trump tycks mena att NATO är en för stor arena att fördela makt inom (eftersom det inkluderar mer än USA), medan vänstern snarare hävdar att NATO är för litet. Diametralt motsatta uppfattningar.
GillaGilla
söndag 24 juli, 2016 kl. 13:23
Nja, jag menar inte att denna delmängd av svensk vänster resonerar identiskt med Trump, utan att Trump landar i slutsatser som de borde uppskatta.
Det har inte saknats folk, även på tongivande nivå, som exempelvis ser Nato som ett betydligt större säkerhetshot än ett revanschistiskt Kreml. När Trump dissar Nato borde de vara nöjda, även om bevekelsegrunderna för slutsatsen skiljer sig åt.
GillaGilla