Förvånansvärt vettig

Nu när det vankas jul så kan det passa att komma med ett evangelium, så jag passar på att skriva en drapa som jag har tänkt i månader borde skrivas. Den handlar om varför energieffektivisering inte är vägen till frälsning.

Det här med handel och ekonomisk utveckling är på många sätt inte så himla enkelt. Egentligen tycker jag att det är ett smärre mirakel att det går att hanka sig fram på något annat sätt än att vara jordbrukare. Tricket, har jag fått lära mig, är att göra sådant som bönder vill ha. Det är ju gott och väl, men det bygger på att bonden har kapacitet att odla mat till fler än sig själv, annars hjälper det inte att hon vill ha min expertis inom tåglagstiftning, eller vilken annan attraktiv vara jag nu kan tänkas nasa. Den kapaciteten bygger på att det finns maskiner som kan utföra arbete åt oss, så att vi kan göra något annat i stället – fundera på järnväg, kanske. Och i princip fortsätter det så. Kanske inte hela, men stora delar av vårt moderna välstånd bygger på att maskiner utför arbete åt oss. Den som betvivlar nyttan i det kan prova att vara musiker, specialiserad på ett instrument som handtillverkas. De kostar ofta över hundratusen kronor, och är ett fönster mot den tid då allt var handtillverkat. Det krävs väldigt mycket eget arbete för att få råd med en sådan sak. Visst, en cello är inte ett vanligt bruksföremål, men det ger ändå en uppfattning om hur mycket mindre vi nu behöver arbeta för att tjäna ihop till en vara.

Vad har det här att göra med energi då? Givetvis att allt maskineri behöver energi för att fungera. Energi är i dag en bristvara, och ofta gränssättande för vad vi kan göra när resurserna är begränsade. Men låt oss i ett tankeexperiment låtsas att vi har kommit på ett bra sätt att få tillgång till i praktiken obegränsade mängder energi. Vad skulle vi kunna göra då? Tre exempel av varierande tyngd:

• Sötvatten nämns ofta som en stor bristvara. Men för alla länder med en havskust är lösningen enkel: Avsalta havsvatten! Det görs redan av oljerika stater, men på andra håll är det för dyrt, på grund av begränsad energitillgång. Med fri tillgång till billig energi så är problemet löst i ett alexanderhugg.
  Nå, länder som inte har någon havskust då? Tja, jag vet inte om moisture farms ger tillräckligt mycket, men det spelar ingen roll. Orkar man inte bygga en pipeline från kusten så kan man väl flyga in vattnet. I dag är det för dyrt, men det är återigen för att energi är dyrt.
• Luftkonditionering! Även i Sverige kan det bli alldeles för varmt inomhus på sommaren. Det är inte så roligt när det är 28 grader inne. Så varför har inte alla luftkonditionering? För att det är dyrt förstås, det drar mycket energi. På samma sätt är det ofta kallare inomhus på vintern än man skulle vilja. Om energi kostade en bråkdel av i dag så skulle det vara en irrelevant invändning.
• Resor och transporter! Även om modern teknik kapat restider hundrafalt så är det fortfarande långt över Atlanten. Redan för trettio år sedan kunde man flyga över Atlanten på runt tre timmar. Varför kan man inte det längre? Varför tar man inte ett tjugominutersskutt med en raket? Ni har redan gissat det: Energi är dyrt.

Visst. En del av det här är förenklingar. Men å andra sidan, det är bara exempel som finns redan i dag, och alltså en mycket blygsam katalog över vad man skulle kunna göra med mer energi i framtiden. Energi är just förmåga att utföra arbete, och det finns så mycket arbete som skulle kunna utföras.

I dag talas det mycket om att man måste spara på energi. Det är inte fel i sig. För överskådlig tid kommer energi att vara en bristvara, och då är det rimligt att använda den så effektivt som möjligt. Mycket av den energi som genereras i dag för också med sig icke negligerbara sidoeffekter (ja, koldioxid, jag pratar om dig). Felet begås när man ser besparingar som enda vägen framöver. Världen har kolossalt mycket att vinna på vad vi skulle kunna göra med tillgång till mer energi. Det är inte en tillräcklig, men en nödvändig förutsättning för att lyfta stora delar av mänskligheten ur armod, och att sedan fortsätta lyftet.

Därför kan vi inte nöja oss med att bara spara energi. Därför måste vi fortsätta att klura på nya och utvecklade energikällor. Det hägrande målet torde vara fusionsenergi. Vi vet inte om det är möjligt att nå dit, men precis som växthuseffekten är potentiellt för allvarlig för att ignorera så är fusionens potentiella belöning för stor för att ignorera. Tills dess får vi väl nöja oss med fjärde generationens kärnkraftverk eller så. Vindkraft, solenergi och liknande är förstås också välkomna att hjälpa till.

Så, alltså. Släck gärna lampan, men få inte för dig att det blir vår frälsning.

This entry was posted on onsdag 23 december, 2009 at 13:50 and is filed under Övrigt samhälle, Energetiskt material. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.