Förvånansvärt vettig

Så, min utlovade korta uppgörelse med detta rätt så vanliga uttalande.

I det ligger implicit att bor man i stan så avser man inte att någonsin lämna den. Hela ens liv levs inom tullarna. Och visst, är det så, då är det nog nära sant.
Men den förutsättningen är också helt flängd. Hur mångas liv ser ut så? Det är väl klart att även folk som bor i stan har anledning att lämna den, kanske rentav till ställen som inte nås av kollektivtrafik.

Man kan förstås tycka att om man bor i stan så får man skylla sig själv; då ska man inte ha bil. Det skulle jag inte hålla med om, men det skulle i alla fall vara en normativ åsikt, inte ett sakligt felaktigt påstående. Den uppfattning jag fått är ändå att när ”Bor man i stan behöver man ingen bil” uttalas så är det i allmänhet som uttalande om sakförhållande. Hur folk kan tro på det är mig ungefär lika begripligt som hur jag när jag var tretton år kunde tro att månens faser var jordens skugga. Och lika lite som det var vettig astronomi, så har föremålet för denna post inte i en seriös diskussion att göra. Sluta genast säga så!

This entry was posted on tisdag 29 juni, 2010 at 09:25 and is filed under Transportsträckor, Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.