Förvånansvärt vettig

Så har vi då äntligen fått ett besked från de rödgröna i frågan om Afghanistan.
”Vi lämnar Afghanistan” säger de.
Det betyder inte att allt svenskt ska hem på stört, men den planerade truppförstärkningen uteblir och trupperna börjar tas hem 2011, för att vara avslutad 2013. Man tänker därefter enbart ägna sig åt civilt bistånd.

Man kan lugnt säga att Afghanistan inte är världens enklaste fråga. Regeringen i landet är korrupt. Det är sant, som de rödgröna säger, att den militära strategi som tills nyligen dominerat varit synnerligen begränsad i sin framgång. Säkerhetsläget är fortfarande uselt.
De rödgröna verkar dock ha missat att man håller på att lägga om den militära strategin, till en mer lik den som fungerade i Irak. Det finns givetvis ingen garanti för att den fungerar även i Afghanistan, men när det står så här

MP:s språkrör Peter Eriksson konstaterade att det finns en växande insikt att den gamla militära strategin inte fungerat och alla är nu eniga om att de militära styrkorna ska dras bort 2014.
– Vi är bekymrade över att vi har en regering som inte är medvetna om den internationella utvecklingen, sade han.

ja då blir jag i min tur bekymrad över Peter Erikssons, och de rödgrönas, bristande orientering. Än mer bekymrad, givetvis, över Afghanistan. Trots ineffektiviteten både i den militära insatsen och det civila biståndet har antalet barn i skola mångdubblats. Antalet flickor i skola har gått från praktiskt taget noll under talibanstyret till två miljoner i dag. Sjukvården, ehuru fortfarande erbarmlig, är även den långt bättre än förr. En förutsättning för allt detta är den militära närvaron. Det har inte direkt saknats exempel på att givet chansen är talibanerna framme och mördar hjälparbetare – och alla som har kontakt med hjälparbetare – och bränner flickskolor.

Samtidigt finns det, och kommer även med den bästa strategi i världen, alltid att finnas fruktansvärda konsekvenser av skarp militär verksamhet. Oskyldiga kommer att dödas. Den som förnekar det diskvalificerar sig från seriös debatt.
Det är här det börjar kräva sin politiker att fatta beslut. Man måste kunna hålla två saker samtidigt i huvudet. Anser man att Afghanistan ska hjälpas, då måste man också acceptera att det medför civila offer – liksom svenska soldaters liv. Man kan kalla det att prioritera. Alliansen, ehuru knappast några fullpoängare på försvarsområdet, kan det. De rödgröna har i dag, åter, visat att de saknar denna kapacitet. När det inte finns en lösning utan nackdelar havererar man fullständigt.

Hade de sagt att nu skiter vi i Afghanistan, och tagit hem både militära och civila insatser, då hade det åtminstone varit intellektuellt hederligt. Knappast solidariskt, men hederligt. Nu när man tänker ta hem militären men fortsätta med civil verksamhet betyder det att man tänker låta någon annan göra det obehagliga jobbet, och sedan stå där med troskyldig min och säga att viii har minsann inte dödat någon.
Internationell solidaritet?
Knappast. Men internationell skenhelighet har länge varit en specialitet.

Det är vidare oklart vem de rödgröna har tänkt slänga sin smutsiga byk på. USA? Nej, de kräver ju att USA ska avveckla alla utländska baser.
Grattis Afghanistan. De rödgröna har bestämt att talibanerna nu är snälla. Gratis glass till alla.

Jag har tidigare upprepade gånger beskyllt S och de rödgröna för dagis- eller lågstadiepolitik. Nu säger Sahlin om Afghanistan:

Någon gång måste storebror låta lillebror klara sig själv

Jag ser ingen anledning att ompröva beskyllningen.

De rödgröna talar gärna om internationell solidaritet. När det verkligen gäller, då… fortsätter de att tala. Att faktiskt, som jag tidigare nämnt, get shit done, det är de för fina för. Kan man inte lösa ett problem med en fin sång är det händerna för öronen som gäller. Det finns olika åsikter om hur stora skillnaderna mellan regeringsalternativen i Sverige är – jag hör till dem som hävdar att de är högst väsentliga. Det här är ett exempel på det som få torde kunna avfärda. Ett steg i jobbskatteavdraget hit eller dit är inte en fråga om liv eller död. Afghanistan är en fråga om liv eller död, varje dag. Där prövas vad man verkligen menar med tal om internationell solidaritet. De rödgröna har visat att vad de menar är att vifta med plakat.

Bästa Mona Sahlin.
Tack för att du visat intresse för regeringsmakten. Vi har dock haft många kvalificerade sökande, och avser att gå vidare med någon som är uppgiften vuxen.

This entry was posted on fredag 27 augusti, 2010 at 11:04 and is filed under Ultima ratio regum, Val 2010. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.