Ekonomisten skriver att det behövs ”500 vindkraftverk för att ersätta en [kärnkraft]reaktor”. Han redovisar inte hur han kommit fram till det, men jag gissar att han tagit en typisk effekt för tex en Forsmark-reaktor på 1 GW och jämfört med ett riktigt fetingvindkraftverk på 2 MW. Det är inte fel i sig, man vill av ekonomiska skäl gärna bygga så stora vindkraftverk som möjligt.
Men om det är så han räknat så tar det inte tillgängligheten i beaktande.
Om vi antar att reaktorn är tillgänglig 85% av tiden så blir dess snitteffekt över tid 850 MW. Vindkraftverk ligger dock snarare på 20%, vilket tenderar att glömmas bort. Det blir alltså en snitteffekt på 0,4 MW. Och då går det plötsligt 2100 fetingsnurror på en kärnreaktor.
Det är nog inte ett fullständigt giltigt sätt att räkna på det heller, men jag tror att som första ordningens approximation är det bättre än den nollteordningsgrej som ekonomisten Mattias Lundbäck verkar ha gjort. Synd att det inte går att påpeka det för honom.
Jag gillar vindkraft och har själv från en poolkant varit semiseriös om att göra något i branschen. Men man får hålla sig till någon form av realism; att slänga ut ett tiotal reaktorer och ersätta med vindkraft är helt enkelt inte någon bra idé, och det här är ett av skälen.
Förvånansvärt vettig 
lördag 18 september, 2010 kl. 04:12
Det behövs ca 1200. Idag har vi 3 och 5 MW turbiner. En tre MW-turbin och komplett vindkraftverk i en vindkraftpark kostar drygt 40 miljoner. Dvs lite mindre än vad ett modernt kärnkraftverk kostar i underkanten, eller drygt per GWh vad Finlands EPR-reaktor kostar.
Vi kan alltså ersätta reaktorerna med bara 10 000 vindkraftverk, vilket är färre än Tyskland har trotts att de har många gamla mindre verk. Mer realistiskt är nog dock att bygga 5000 st. 10 000 stora turbiner ligger på gränsen vad vi klarar rent vindmässigt och elnätet klarar det absolut inte. För 5000 behövs dock bara mindre investeringar.
Var ska dom placeras? Tyskland har för fan 21 000 på mestadels land på lite mindre yta än vi har här i Sverige där vi också har mer kust att placera en del av dom på. Jag förespråkar dock främst landbaserade, men t ex Lillgrund verkar ha god ekonomi på hav. Det är inte problemet. Större problem att fortsätta förespråka svensk kärnkraft som svar på energilösningen för östeuropeiska staterna, de är redan på G på kärnkraft låna ut pengar till dom istället för att bygga kablar som inte klarar deras behov. Ryssland är dessutom betydande mer pålitlig leverantör än vad vi är. Nationella nätet klarar inte mer än nationella behovet. Och det kommer alltid vara prio annars blir de ju första som lyckas sänka stamnätet i Sverige. Vi låna ut till Olkiluoto 3 och vi kommer låna ut pengar från staten till framtida Svenska reaktorer. Det är inget snack om saken. Statliga svenska vindkraftverk lär du inte se dock. Vattenfall etc lånar upp sina egna pengar. Energi behöver vi frågan är bara hur mycket och vad vi ska göra med den, bara våran vattenkraft ger oss lika mycket som hela Tyskland per capita. Behovet totalt sett lär inte öka och har inte gjort det sedan ungefär början av 90-talet. Utsläppen har dock inte blivit mindre sen 90. Men det behövde de inte heller bli enligt Kyoto.
GillaGilla
tisdag 21 september, 2010 kl. 10:30
Lite svårt att svara på hela kommentaren, men –
Jag verkar ligga lite efter i storleken på vindkraftverken.
Ett grundläggande problem med mitt sätt att räkna, som jag inte gick in på i originalposten, är att anta att man vid 20% snittillgänglighet bara kan multiplicera antalet behövda kraftverk med fem. Det funkar bara om man kan placera ut dem så att det alltid blåser vid var femte snurra. Utan att ha kollat upp det tror jag inte att Sverige är stort nog för det. Man behöver alltså balanserande kraft som man kan få fram på kommando. (Det gissar jag att du vet, men det gäller nog inte alla.)
Vindkraften i Sverige är såvitt jag förstår kraftigt subventionerad av staten via elcertifikaten.
Själv tror jag för övrigt att elbehovet kommer att öka, inte minska.
GillaGilla