Små valskandaler

Vi har hittills inte haft någon riktig skandal i valrörelsen. Det är inte för sent än, men gissningsvis har inget av partierna någon bomb som de väntar med att låta brisera till rätt ögonblick – för sådant börjar det bli i senaste laget. Personligen tycker jag att det är skönt, och inte bara för att opinionsläget i stora drag går, om inte precis min väg, så inte heller rakt emot den.

Det känns dock som om det rycker i tidningarnas skandaltarmar. Vi har sett ett par försök till indignation de senaste dagarna. På ett S-möte har man råkat bjuda en minderårig på vin. På en lokal V-tillställning har det förekommit vad som låter som rätt oskyldig burlesque-striptease.
Herregud. Varför når sådant ens nyhetssidorna?

Min önskan att slippa en skandaldominerad valrörelse betyder dock inte att det inte förekommer verksamhet som inte hör hemma i en demokratisk valrörelse – små pyrande valskandaler. Jag skrev för någon vecka sedan om ideologisk vandalisering; det faktum att åtminstone såvitt jag sett, där jag rör mig, är det bara högerns affischer som vandaliseras. Nu har jag rört mig lite mer och sett fler affischer, och det har gått en dryg vecka till. Nu har jag faktiskt sett även affischer från vänstern som råkat illa ut. Tre S-affischer låg nedrivna på S:t Eriksbron. Det är dock ingenting jämfört med affischerna från Alliansen. Där blir jag nästan förvånad om en affisch lämnats orörd. Ofta är de helt sonika nedrivna – någon driftig typ verkar exempelvis har gått längs hela Kungsholmsstrand, rivit ned alla C-affischer och slängt dem i vattnet. Lika ofta har man klottrat ned dem, inte sällan med Hitler-mustascher. Ett visst mått av organisation finns uppenbarligen, eftersom många har fått – synbarligen för ändamålet framtagna – klisterlappar på sig som, tja, helt enkelt förstör affischen.
Nog för att jag, som jag påpekat flera gånger, inte kan göra anspråk på att ha en heltäckande bild av affischvandaliseringen i riket. Jag har dock sett så pass mycket, och med en så total vänsterprofil på förstörelsen, att hypotesen att det skulle vara en slump trotsar all rimlighet. Som jag skrev sist betyder detta givetvis inte att alla vänsteranhängare går man ur huse för att riva ned högeraffischer, eller att Sahlin et al har beordrat ut partiets väpnade gren för att göra det. Men det finns uppenbarligen just till vänster en slående koncentration av folk som inte tagit till sig demokratiska elementa, och som gör praktik av sin inställning.

Vidare har det skrivits en del – men bara en del – om aktiviteter som är att betrakta som valfusk, inte enbart i moralisk mening utan troligen även i rent juridisk mening. Jag vet inte hur spridd vetskapen om det är, men vi har faktiskt folk i Sverige som blivit dömda för valfusk. Det var efter valet -02 och, har jag för mig, även efter -06. I inget av fallen handlar det om valfusk Afghanistan style där man fyller rösturnor med falska röster, utan snarare att man ”hjälpt” folk – tex på ett äldreboende om jag minns rätt – att rösta på rätt parti; detta alltså på ett sätt som lett till fällande domar för valfusk.
Inget tyder på att det här var engångsföreteelser som utgått i årets valrörelse. Det har gått att läsa om flera tillfällen då folk ”hjälpt till” med röstandet lite väl entusiastiskt. Det har handlat om att, med närvarande partiledare, hålla valkurser för invandrare, som sedan enligt uppgift förses med färdiga röstkuvert (olagligt) för rätt parti. Det har varit otillbörlig påverkan inne i själva vallokalen (olagligt), med entusiastiska (eller som bibliotekspersonalen beskrev det, aggressiva) partifunktionärer som ”hjälpt till” med röstandet. Det har också enligt en närvarande sagesman hållits fackliga möten på arbetsplatsen där det tydligt insinueras att den som röstar fel kan ligga löst till när facket ska förhandla nästa gång, varpå arbetarna skjutsas in i vallokal för att förtidsrösta.

Om något av detta befinns vara bevisat valfusk får en eventuell domstolsprövning utvisa, det lär vi inte få veta före valdagen. Oavsett om det går att bevisa juridiskt så borde ingen ha svårt att gå med på att samtliga beskrivna fall är helt förkastligt beteende.
Det finns här en besvärande omständighet. I samtliga beskrivna fall – samtliga – är det funktionärer från Socialdemokraterna som slirar på vallagarna. Både exemplen från i år och de från tidigare år. Om andra riksdagspartier har gjort sig skyldiga till liknande övertramp så känner jag inte till det.

Även om, vilket jag fortsatt håller för troligt, det inte är partiledningen som beordrat fram sådan här verksamhet så finns tydligen inom partiet en förvånansvärt utbredd föreställning om att valresultatet är överordnat de demokratiska principer det vilar på. På vilket sätt är det en mindre skandal än Moderaternas valstugeskandal 2002?

I dag kan vi läsa, för jag vet inte vilken gång i ordningen, om hur SD-möten saboteras – i dag med oljud, andra gånger med fysiskt våld. Flera möten har fått ställas in för att polisen inte kunnat garantera säkerheten. För att inte tala om upprepad misshandel av SD-kandidater.
Mobbvälde må bygga på folkflertalet, men det är för den skull inte demokrati. Den läxan vore det bra om en del som säger sig kämpa för demokrati tog till sig.
Jag må önska att SD helst gick upp i rök, men jag är i alla fall förmögen att inse att även åsikter jag ogillar har rätt att framföras.
Det finns det tydligen gott om folk som inte tycker. Ganska mycket folk.
I Sverige. 2010.

Man behöver inte leta på något partis lokalavdelnings fest för att hitta något skandalöst i valrörelsen; det bara att välja och vraka bland ruttenheter i staten Sverige.

Like This!

Annonser

6 svar to “Små valskandaler”

  1. Fredrik Says:

    Jag läste en sammanfattning som SD´s motståndare ofta hänvisar till när kostnader/intäkter för flykting-/asylmottagning diskuteras. Den hittar ni här: http://sites.google.com/site/viisverige/Home/invandring—intaekter-och-kostnader

    Jag tar två citat ur texten;

    Citat 1: ”Dominerande grupper är nu invandrare från EES-området och den mycket lönsamma gruppen anhöriga till svenskar”.

    Slutsats: 2007 var invandringen ca 100.000 personer varav 15.000 var återvändande svenskar, 10.000 från nordiska länder (dvs EES) samt ca 10.000 från övriga EU länder. Att basera kostnaderna för ”invandringen” på denna grupp och sedan påstå att flykting- asylmottagning är en nettointäkt för Sverige är naturligvis gravt missvisande. Bl.a för att vi hittar några av landets rikaste människor ibland ”återvändande svenskar”.

    Citat 2: ”Det har gjorts flera försökt att beräkna kostnaden för invandringen och man har kommit fram till mycket olika resultat… Någon erkänd undersökning har inte gjorts sedan Ekbergs undersökning 1995″

    Slutsats: Man har helt enkelt inte en aning om vad flykting- och asylpolitiken kostar de svenska skattebetalarna. Den debatten är i allra högsta grad nödvändig, och därför välkomnar jag SD i riksdagen. Jag ser fram emot objektiv SOU i frågan. Något som övriga partier inte vågat.

    Därför blir det SD på Söndag!

    Gilla

    • horvendile Says:

      Jag ser helst att en eventuell debatt i mitt kommentarsfält har att göra med ämnet för originalposten. Jag har svårt att se att det är fallet här. Om du inte hjälper mig att inse relevansen av din kommentar visavi mitt inlägg så överväger jag att ta bort den.

      Gilla

  2. rsuddevalla Says:

    Enligt svensk grundlag har vi en demokratisk rätt till att skapa motdemonstrationer. Detta behövs inte ens polistillstånd till för att vara lagligt. Så länge man håller sig inom demokratins regler och inte utövar något våld.
    Fram till nyligen har jag alltid trott att media alltid överdriver, likaså att båda sidor alltid överdriver till sin fördel och därför bör man ta del av bådas version för bästa insyn som utomstående, men har nu själv erfarat att media rent ut sagt ljuger. Nu tänker jag främst på rapporteringen av att det ska ha kastats stenar och flaskor i göteborg i måndags. Detta finns inte ens rapporterat i polisens egna uppgifter. Däremot har jag en vän som p g a att han talade i megafon blev nedtagen på marken och fick både en armbåge i bakhuvet och ett knä i ryggen. Just knät i ryggen är ett olagligt polisgrepp som dessutom en person dog av för ett tag sen. Min kompisen ligger fortfarande dålig. Några andra blev träffade när polisen red rakt in i en grupp människor. Hade dessa demonstranter varit där för att slåss hade polisen inte haft en chans då polisen var 50 och demonstranterna uppskattades till 500-1000. Motargumenten för att bemöta SD med ord fanns redo men det är svårt att motargumentera någon som inte dyker upp.

    Gilla

    • Hinken Says:

      Och återigen glömmer jag att logga ut så jag kan posta i mitt eget namn. 😛

      Gilla

    • horvendile Says:

      Sent svar som vanligt:
      Vad lagens bokstav än säger har motdemonstranter och liknande i praktiken kraftigt inskränkt SDs mötesfrihet, vilket knappast var lagstiftarens avsikt. Jag vidhåller att rena sabotage av andras möten är betydligt mer mobbvälde än demokrati.
      Dessutom, vilket är en helt annan fråga, är det antagligen inte en speciellt framgångsrik strategi om ens mål är att minska SD-inflytandet. SD ska bekämpas genom att behandlas som andra partier; då kommer det att bli uppenbart att de på all yttre stimuli reagerar med ett antiinvandringsbröl. Förhoppningsvis får det dem att framstå som hopplöst enkelspåriga, när de avtvingas svar på andra frågor än just om invandring. Som det är i dag framstår de mer som martyrer, vilket är gratispoäng rakt in i valurnan.

      Gilla

  3. Hinken Says:

    Det finns inga belägg alls som visar att de faktiskt får fler röster av sådanna motdemonstrationer. Har hört om en undersökning som tydligen skulle visat att de som redan sympatiserar med SD tenderar till att faktiskt rösta på dom också. Däremot har historien visat, både i Sverige under 90-talet och andra tillfällen i resten av världen, att det som behövs för att få ner rasismen igen är en massrörelse med demonstrationer som tydligt visar att rasism inte tollereras och så klart hårda argument.
    Motdemonstrationerna ledda av RS, dom andra får tala för sig själva, har inte inskränkt SDs yttrandefrihet. Men så länge det inte kommer några argument att möta så ropar man så klart slagord, och bestämmer de dessutom att inte dyka upp alls så uppkommer det deffinitivt inga argument att bemöta. Märkligt nog får inte vårt parti några sympatiröster när vi blir misshandlade av SD-sympatisörer, men SD får när man bemöter dom på ett sätt som följer lagen. Eller det vet vi inte eftersom media inte skriver så mycket om misshandel mot oss. Kan folks attityd ha att göra med hur media vinklar saker måntro?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s