Okej. Om alla bara kan sluta springa runt som panikslagna höns så ska jag berätta hur vi ska göra nu, med regeringen och Sverigedemokraterna. Givet att det preliminära valresultatet står sig.
Regeringen
Till att börja med ska Alliansen bilda en minoritetsregering. Att dra med Mp på ett eller annat sätt är intressant spelteori, men ingen vidare grund för en stabil regering. Till det är skillnaderna och meningsskiljaktigheterna mellan Mp och Alliansen för stora. Självfallet är avståndet till Mp mindre än till V och antagligen till S också, men ändå stort. Vad skulle Alliansen behöva gå med på för att få Mp med på båten?
Avveckla kärnkraften?
Mer homeopati och biodynamiskt trams?
Tvärnej till GMO?
Återförstatligande av sjukhus?
Och vilken stabilitet skulle det ge? Vilken lojalitet känner Mp mot Alliansen?
Nej. Sverige har i modern tid oftast haft minoritetsregeringar. Jag skrev för ett tag sedan:
S har i decennier, medan Sovjetunionen fortfarande var en realitet, regerat med passivt stöd av ett VPK som fällde upp paraplyerna när det regnade i Moskva. I det ljuset tror jag nog att Sveriges demokrati skulle klara en minoritetsregering som knappt ens har passivt stöd av SD.
Det gäller fortfarande. För att det skulle bli verkligt instabilt krävs att Mp+V+S systematiskt samarbetar med SD, något de lovat att de inte ska göra.
Vad man på inga villkor ska göra är att skapa en stor mittenkoalition av typen M+S. En sådan skulle – med all rätt – framstå som att politikerna satt sig över folkviljan för att kunna mota undan nya partier. Det receptet har provats i flera europeiska länder. Resultaten förskräcker; enda vinnarna på sikt är extrema partier. Det är förvånande att politiskt insatta personer på fullt allvar verkar föreslå något sådant.
Nej, en minoritetsregering vore det mest renhåriga mot väljarna, och gissningsvis också det mest stabila.
Sverigedemokraterna
Sätt er ned säger jag! Vad är det för trams att börja böla och vråla så där för att SD kommit in i riksdagen? Det kommer inte direkt som en blixt från klar himmel. Det är förstås behjärtansvärt att förfasa sig och gå i massdemonstrationer – jag kan sträcka mig till sympatiskt. Som metod för att bekämpa SD lär det dock vara precis lika verkningslöst som hittills.
Jag, och andra med mig, har länge hävdat att det bästa sättet att handskas med SD är att behandla dem som alla andra partier. Så länge Mp bara fick frågor om miljön rusade de i opinionen – när de blev tvungna att prata sakpolitik även på andra områden backade de. Så länge partier bara behöver prata om sitt hjärteområde går det bra för dem. Varför ska SD ha det privilegiet? Nu måste de också avkrävas svar på hur sjukvården ska organiseras, vilken inriktning de har på försvars- och utrikespolitik, koldioxidskatter, arbetsrätt, fiskepolitik, infrastruktur, skattepolitik och alla andra konkreta områden – och om hur de ska få allt att gå ihop utan att lova allt till alla. Så här långt har de reagerat på all yttre stimuli med krav på minskad invandring. Låt oss se hur långt det håller när man tvingas konkretisera sig i annat än hjärtefrågan.
Ny Demokrati maldes ned av riksdagens verklighet på en mandatperiod. Riktigt samma sak kommer inte att hända SD. NyD var en dagslända som utan Ian och Bert föll som ett korthus. Nog för att SD har problem med att tillsätta ledamöter i vissa kommuner, men de har en grund att stå på på ett helt annat sätt än NyD. Samma dramatiska kollaps kan vi alltså inte vänta oss. Däremot tror jag inte att det är helt orealistiskt att hoppas på en sotdöd i riksdagen till nästa val.
Det bygger dock på att folk skärper sig. Att omväxlande kippa efter andan, omväxlande vråla och fäkta med armarna kommer inte att hjälpa, lika lite som att försöka mobba ut SD. Det är rimligt att tro att en god del av väljarstödet kommer sig just från utmobbningen.
Det är, tro det eller ej, fullt möjligt att behandla dem som ett småparti vilket som helst i riksdagen utan att ge dem inflytande. Hur mycket inflytande över regeringspolitiken kommer V att ha den här mandatperioden? Nä, just det. Och det utan att vi svimmar när vi möter dem i korridoren. Det är fullt möjligt att tycka illa om ett parti och förvägra dem inflytande utan att uppfinna specialregler för dem.
Ta det lugnt. Spela juste men hård hockey i riksdagen, precis som vanligt. Det är det bästa vi kan göra.
Uppdatering
Det är en några år gammal redogörelse, men Utrikesfråger å andra sånnadäringa svåra grejer på Ingerös gamla blogg är en läsvärd – och rolig – betraktelse av SDs ledande skikt bakom den hyggligt slipade Åkesson. Jag vet inte om den är aktuell än i dag, men den ger hopp om att rätt sätt att handskas med SD är via det politiska vardagslivets tråk och tvång. Om man alltså behandlar dem som andra partier, och inte som hittills bara spelar på deras planhalva och dem i händerna.
Förvånansvärt vettig 
tisdag 21 september, 2010 kl. 15:09
En frisk fläkt i SD kaoset må jag säga.
Men min åsikt är den att SD inte skall rökas ut ur riksdagen. SD är ett parti som fått stöd av det svenska folket. Ett parti som vill föra fram en fråga som är väldigt aktuell för många svenskar, nämligen invandringen.
Att påstå att invandringen inte påverkat Sverige negativt är en lögn. Och det säger jag som moderat. Jag är moderat, jag är liberal, men jag är även en realist.
Vi har fått fenomen som organiserad brottslighet till Sverige. Vi har fler värdetransportrån och våldtäkter i Sverige är i något annat land i Europa sett per capita. Detta är ett problem som faktiskt kan och har härlets till invandringen.
Detta gör invandringen till en faktisk och viktig sakfråga som man i riksdagen måste diskutera. Den svenska median har bakbundit våra politiker, de vågar inte ens nämna frågan i rädslan av att bli stämplade som rasister. Sverige behöver en diskussion om detta. Sverige behöver reformer i invandringsfrågorna, och Sverige måste ta tag i detta innan det är försent.
Jag är varken rasist eller främlingsfientlig, jag är allvarlig och en äkta demokrat. Jag försöker tänka på sakfrågan långsiktigt och objektiv. Inte med en utgågnspunkt för mina egna känslor.
GillaGilla
tisdag 21 september, 2010 kl. 15:43
Visst finns det problem med hur Sverige hanterat invandringen, men jag bestrider bestämt att problemet är att vi tagit emot för många invandrare. Att härleda värdetransportrån och våldtäkter till invandringen är, törs jag påstå, gravt förenklat – det är dock inte min avsikt att här debattera detaljer i SD-påståenden.
Det är också sant att integrationsdebatten i Sverige mår väldigt dåligt. Det har länge varit så gott som omöjligt att lyfta de problem som faktiskt finns utan att det dyker upp några fånar och stämplar en som rasist. Det har spelat SD rakt i händerna, och det är något som måste ändras. Inte bara för att SD vinner på en sådan stämning, utan än mer för att det blockerar allvarligt menade försök att ta itu med reella problem.
Men inget av det här är argument för SD, som hittills varit synnerligen sparsamma med att komma med några konstruktiva lösningar. Att några andra gör fel ger inte dem rätt. Och det är inte heller någon anledning till varför just SD ska komma undan med att bara prata om sina hjärtefrågor.
Jag vill att SD ska ur riksdagen, men inte genom att man affekterat skriker på dem och deras väljare, utan medelst normala, ickehysteriska politiska samtal. Det är så demokratin är tänkt att fungera, och endast så – tror jag – kan det fattiga i SDs politiska program föras fram i ljuset.
GillaGilla
tisdag 21 september, 2010 kl. 23:02
Bra skrivet! Demokratiska människor måste bete sig demokratiskt. Att vara demokratisk anser jag betyder att man respekterar andra människors tankar och åsikter och låter dessa framföras på ett civiliserat sätt. Håller man inte med kan man själv utnyttja sin demokratiska rätt att bemöta deras åsikter. Om inte alla i medierna och i riksdagen slutar bete sig som en sd-rasistisk pöbel och istället börjar bedriva en saklig argumentation och granskning så kommer vi att ha dubbelt så många sverigedemokrater i riksdagen nästa val och då kommer det inte att bli så lätt att undvika att samarbeta med dem.
GillaGilla
torsdag 23 september, 2010 kl. 17:53
http://www.metro.se/2010/09/22/69345/kan-vi-inte-forsoka-forsta-sdvaljarna/
Här är en artikel som är i samma linje som det du skriver här. Det är på ett ungefär samma sak som partiet jag är med i ”Rättvisepartiet Socialisterna”, men dels är vi ett litet parti, dels svartmålas vi mycket i media, gärna med saker som att vi skulle samarbeta med AFA. Skönt att fler börjar inse detta i alla fall.
När ingen tar debatten med SD på allvar så vinner de röster eftersom dom inte blir motbevisade. Demonstrationer tjänar ett syfte att det påverkar det politiska klimatet. Nu har folk som tidigare var helt ointresserade av politik blivit aktiva anti-rasister. Om detta dock inte styrs med kunskap kan detta förvärra situationen. Ifall denna motreaktion rinner ut i sanden eller leder till ökat våld mot rasister så leder båda bara till ökat stöd för SD.
Anledningen till att de etablerade partierna inte har brytt sig om att ta striden mot SD på allvar beror till största del på att de kan inte göra det utan att bli tvugna att erkänna att de själva bidragit till att bedriva en politik som skapat ökat utanförskap och missnöje på olika vis, vilket har gett rasismen och därmed SD den grogrund som de nu kommit in i riksdagen på.
GillaGilla
tisdag 28 september, 2010 kl. 19:44
Kom på en poäng till här också. Man ska inte ta debatten direkt med SD utan man bör rikta sig utåt och prata direkt till väljara. I detta fallet främst till de 330’000 som röstade in SD.
GillaGilla