Förvånansvärt vettig

Jag noterar att en av valets stora vinnare, i alla fall rent procentuellt, är Europeiska Arbetarpartiet EAP, som ökat sitt röstantal sedan 2006 med 125%!
Jag har, om inte följt dem, så till och från läst lite om och av dem under åren. Deras svenska hemsida finns på http://www.larouche.se.
Jag kan inte i ett hanterbart blogginlägg redogöra för EAP på ett tillnärmelsevis komplett sätt. Jag minns att jag någonstans runt 2004 hade ambitionen att skriva en exposé över dem, men det blev aldrig av, och det av rena omfångsskäl.
EAP är… ja, vad man på utrikiska plägar kalla totally fucking unbelievable.
Namnet förleder en lätt att tro att det är ett gäng gamla 68-skägg i stil med SKP. Men nej, det här är något helt annat. Några nedslag:

Jag har inte hittat det på deras hemsida nu, men i en skrift jag läste för några år sedan menade de att saker och ting började gå åt helvete när man slog sig på icke-euklidisk geometri. Ytterligare steg i fördärvets riktning togs med uppkomsten av modern, degenererad konst och musik, såsom jazz. Allt är de dock inte negativa till; de är klorofyllets bästa vänner och ”stora fans av fotosyntesen” (står att läsa i valprogrammet, punkt 4, ”Slutet på grön ideologi och brittisk imperialism”). Även klassisk bildning faller i den goda jorden, vilket de med stor frenesi återkommer till. Därför framför ungdomsförbundet stundom stycken av Beethoven.

Ungdomsförbundet ja. Som inte heter EAP Ungdom eller något sådant, utan ”LaRouches ungdomsrörelse”, LYM. I sann framåtskridande EAP-anda har de en egen vetenskapsavdelning som bedriver Viktig Forskning. Hur mycket av denna forskning som publicerats i vetenskapliga tidskrifter är inte trivialt att utläsa, men man kan försiktigtvis gissa att större delen av världens forskningsmassa kommer från annat håll. En landvinning kan EAP i alla fall tillskriva sig. Enligt en bekant till mig hävdar de att de var först med att sätta en Hitler-mustasch på Obama i samband med sjukförsäkringsreformen.

De har en del spännande projekt, det kan man inte ta ifrån dem. Som att bygga stora broar mellan kontinenter, och att kolonisera Mars. O, förresten, låt mig slänga in en bisats från en av deras publikationer: ”På samma sätt kommer vi att gå till väga för att industrialisera månen, vilket är en av de enklaste uppgifterna framför oss.” Hm, tja. Kanske det. Om man jämför med att komma in i riksdagen kanske. När jag väl tar itu med att industrialisera månen kan det dock hända att jag i första hand vänder mig till några andra.

Det här är ett rörigt inlägg, men så är EAP också ett rörigt parti, synbarligen främst präglade av en framstående personkult och lite, um, egna omvärldsanalyser.
De fick 187 röster i riksdagsvalet.
Är det mycket eller lite? Man frestas säga lite, men ta en tur på deras sajt och begrunda det faktum att 187 personer röstat på dem.
De tycks också vara en uthållig skala. Låt säga att de fortsätter att ungefär fördubbla sitt stöd i varje val. Någonstans efter 2050 kan de vara i riksdagen.
Se upp, alla brittiska imperialister, jazzmusiker och tillskyndare av icke-euklidisk geometri.

Uppdatering
I rörigheten glömde jag en av mina mer fascinerande EAP-upplevelser. Det var på KTH campus för kanske sex år sedan eller så, och jag är nästan men tyvärr inte 100% säker på att det var EAP som låg bakom. Åkande kom i alla fall en liten personbil med diverse partipropaganda på sig. På taket hade den en stor megafonliknande historia som spelade skrällig propagandamusik – Beethoven gissar jag såhär i efterhand. Intrycket var bisarrt, närmast serietidningsmässigt. Finns det någon annan i Sverige som kampanjar så?

För örvrigt är det inte helt enkelt att blogga med en katt i knät som försöker hångla med en.

This entry was posted on lördag 9 oktober, 2010 at 16:28 and is filed under Politik, Val 2010. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.