Förvånansvärt vettig

Alternativmedicin betraktas som alternativ av, såvitt jag kan komma på, en av två anledningar. Den ena är att den inte är kliniskt utvärderad. Den andra är att den är kliniskt utvärderad men inte befunnits hålla måttet.
Vad är det som är så viktigt med klinisk prövning? En klinisk prövning är den process i vilken man genom test på riktiga människor testar om en behandling har någon specifik verkan. Det är inte så enkelt som man kanske kan tro, men oftast heller inte jättesvårt. Det gäller att se till att man kontrollerar för faktorer som spontan tillfriskning, placebo och förväntningar hos försöksledaren. Detta åstadkoms vanligen med randomiserade kontrollgrupper och dubbelblindning. Vet man inte vad det betyder så är inte det hela världen. Grejen är att för att veta om något funkar så måste man, verkligen måste, använda sådana metoder. Att ”egen erfarenhet” inte är tillräcklig illustreras tydligt av att det i princip var först när man började med ordentliga utvärderingar inom medicinen som det slutade vara mer farligt att gå till doktorn än att stanna hemma.

Men placebo, är inte det bra grejer? Jo, på sätt och vis. Placebo kan ha en begränsad läkande effekt, beroende på tillstånd. Men placebo är per definition inte specifik för den behandling man testar. Ett grundkrav i all medicinsk utvärdering är att en ny behandling ska vara bättre än placebo. Påståenden som man ibland ser om att mediciner bara är placebo är alltså direkt och objektivt felaktiga.

Låt oss då titta på de två fall för alternativmedicin som jag nämnde ovan.
Det första fallet, att en metod inte är utvärderad, är inte jättevanlig när det gäller de mer kända alternativmedicinska behandlingarna. För nyare och mer okända alternativ kan det dock vara så. Det betyder att de, om en ordentlig prövning utfaller positivt, kan komma att upptas i den vanliga medicinens fålla. Men det betyder också att det finns exakt noll personer som verkligen vet om behandlingen har en positiv effekt. Man kan ibland göra kvalificerade gissningar, men i princip inte mer.

Det andra fallet är det vanliga för de mer kända alternativmedicinska behandlingarna. Skälet till att de förblivit alternativa är att de inte klarat sig i kliniska tester. Det finns dock ett brett spann för vad det betyder. Det kan vara som homeopati och zonterapi, som inte har någon belagd effekt över huvud taget. Det kan vara som akupunktur, som tycks vara nästan genomgående placebo men har viss effekt för vissa typer av smärtlindring. Eller det kan vara som kiropraktik, som har en effekt, men effekten är inte större än hos etablerade metoder som sjukgymnastik och det finns andra nackdelar – i kiropraktikens fall avsevärt större risker och biverkningar. Det kan också finnas behandlingar med resultat likvärdigt det som kan uppnås i den etablerade medicinen, fast till mycket högre kostnad. Då kan en behandling också förbli alternativ, i meningen att den inte anammas av skattefinansierad vård.

Ska man vara noga så är det här förstås en förenkling – det blir så när man skriver ett foruminlägg och inte en bok. Av någon anledning brukar tex klassisk massage räknas till alternativmedicin, trots att det inte (har jag fått för mig) riktigt passar in i något av fallen ovan.