Förvånansvärt vettig

Jag jobbar mig ikapp bland bloggämnena. Nu är jag inte mer än en dryg vecka efter, och jag tänkte uppehålla mig ett ögonblick vid Miljöpartiets kongress. Specifikt den motion som bifölls på förmiddagen den 22 maj, med lydelsen ”att MP verkar för att forskning på alternativmedicin och på kost får ökad vikt”.

Nå, det kan väl inte vara fel med mer forskning? Nej, sett isolerat är det sant. Men till och med i motionens korta formulering framgick det att forskningssatsningar på alternativmedicin inte sker i ett vakuum. Forskning på alternativmedicin får ökad vikt… på bekostnad av vad? Det är inte orimligt att anta att om man lägger ökad vikt på att forska på alternativmedicin kommer det att ske på bekostnad av forskning på, tja, vanlig medicin till exempel. Vi har trots allt inte oändliga forskningsresurser att spela med, vare sig vad gäller pengar eller forskare.

Det är inte heller som om det inte redan forskats på alternativa behandlingar. Jag har skrivit en del om det tidigare. Såväl i Sverige som i Storbritannien och USA har man lagt ansenliga resurser på att utvärdera alternativmedicin. Resultaten, i form av behandlingar som visat sig ha god effekt, har varit närmast förbluffande klena. Nästan inget användbart alls har kommit ut av det. Många av de mer populära behandlingarna är dessutom gamla. När man nu efter hundra år fortfarande inte hittat något som stabilt talar för att homeopati fungerar, och själva teorin är gravt orimlig och egentligen föll med upptäckten av atomen, varför i hela friden ska man dra det ett varv till? För andra favoritbehandlingar gäller att om det alls finns en effekt är den så svag att intresset bör vara rent principiellt snarare än att man hoppas på att hitta något användbart.

Det rimliga är att alternativa behandlingar spelar på samma villkor som vanliga behandlingar. Idén att man skulle satsa extra mycket på just sådana behandlingar som vare sig är teoretiskt lovande eller har kunnat visas fungera i praktiken tycks mig inte ha resonerats fram av någon som uppenbart borde leda landet.

Att vilja kasta pengar på sin hjärtefråga utan att ha helt klart för sig vad som därför ska bli lidande är något nästan alla gör. Jag gör det själv. Men det är inte smickrande när hjärtefrågan är… ja, trams.

Jag vet att det finns miljöpartister som inte har huvudet under armen i de här frågorna, liksom det finns övertygade häxdoktorer alternativmedicinare i andra partier. Men den sex år gamla Folkvett-artikeln tycks stå sig: MP är särskilt anfrätt av dessa knasigheter.

Det här är förresten ett av de där inläggen som möjligen är redundanta; det mesta har redan skrivits väl annorstädes.

Uppdatering 7 juni:
Mats Reimer skriver i dag på DN Debatt:
”Landstingsstödd klinik ger farliga råd om mässlingen”
Det handlar om antroposofiska Vidarkliniken i Järna som är i farten och sprider medicinsk desinformation omkring sig. Just Vidarkliniken har varit, och är såvitt jag vet fortfarande, särskilt omhuldad av MP. Vidarkliniken är mycket sannolikt precis vad MP tänker sig när man vill satsa mer på alternativmedicin.
Det är en sak att man har olika åsikter i frågor som till exempel hur mycket skatt man ska ta ut och vad som ska skattefinansieras, men när sådant som inte bara är objektivt trams utan också är rent farligt blir ett partis hjärtefråga är det läge att fråga sig vad som egentligen pågår.
Känns sådär regeringsdugligt.

This entry was posted on torsdag 2 juni, 2011 at 15:24 and is filed under Akademiska frågor, Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.