I dagarna har det varit mycket snack kring regeringens budget. S+V+MP vill, med hjälp av SD, stoppa höjningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt. Varför, frågar man, ska personer med höga inkomster få sänkt skatt?
Men det är inte en skattesänkning. Det är att undvika att höja skatten. Dagens skattesystem grundar sig i den stora skattereform som gjordes 1991, och som åtminstone S var med på, även om man inte låtsas om det nu. I den ingick att endast en liten del (15% tror jag) av löntagarna skulle betala statlig inkomstskatt. Eftersom lönerna hela tiden ökar måste man, om man ska stå fast vid reformen, med täta mellanrum höja skiktgränsen. Annars kommer fler och fler att komma in i det lönespann då man ska betala den statliga inkomstskatten. Om man inget gör kommer till slut samtliga löntagare att ha en marginalskatt på 50%. Och det vore ju en rätt rejäl skattehöjning, eller hur?
Alltså: Att inte höja brytpunkten är en skattehöjning i smyg. Att höja den är att undvika en skattehöjning.
Man kan förstås tycka att fler och fler ska betala statlig inkomstskatt. Men då bör man också säga det, och inte bara som oppositionen låtsas att höjd brytpunkt är något som bara berör ”rika”.
Det är givetvis sant att just när man höjer brytpunkten kommer den som tjänar mer än den gamla brytpunkten att få sin skatt sänkt. Men det är bara för att hen under en tid betalat för mycket skatt, då brytpunkten justeras max årligen. Om brytpunkten höjdes kontinuerligt i takt med löneutvecklingen skulle denna situation inte uppstå.
Att oppositionen utmålar höjd brytpunkt som en skattesänkarfest för rika är ohederligt, inte minst av Socialdemokraterna som själva varit med och tagit fram reformen. Men det är också förståeligt. Varför inte försöka ta en billig poäng? Desto mer funderar jag på varför regeringen inte säger vad jag säger och ber S skärpa sig. Det kan vara så att man vill sälja in justeringen som en skattesänkningssatsning, just vad oppositionen försöker utmåla det som. Det kan också vara förståeligt. Skattesänkningar är i allmänhet goda i sig (även om de alltid måste vägas mot alternativen), och man kan ju tänka sig att skattesänkningar har ett värde i valtider.
Jag, som ser höjningen av brytpunkten mer som administrativ förvaltning än en stor skattereform, tycker det är grymt irriterande.
Så, både regering och opposition: släpp fram era inre teknokrater och lämna den här frågan. Sedan kan ni sätta teknokraterna på att fila på en ny skattereform.
Etiketter: Skatter, Statlig inkomstskatt
Förvånansvärt vettig 
onsdag 18 september, 2013 kl. 20:45
Det kom en relevant fråga på Facebook. Jag tar och lägger in den här med mitt svar.
Frågan:
Verkar rimligt. Men den föreslagna brytpunkten motsvarar mer än inflationen. Är det för att kompensera för flera år?
Mitt svar:
Fast det är inte inflationen som är intressant, utan löneökningarna, och där ligger höjningen (ca 3,5%) mer i linje med senaste årets löneökning.
Sedan ska jag erkänna att jag inte kommer ihåg om det var senaste året man höjde gränsen eller inte.
Dessutom har man inte på länge, eller någonsin, varit i närheten av målet att bara 15% av löntagarna ska betala statsskatt. Snabbgoogling ger att åtminstone fram till 2009 har det varit runt 30% av (heltids-)arbetarna. Ska man nå ursprungliga överenskommelsen borde man alltså höja brytpunkten mycket högre.
—
Jag kanske ska prova att göra så här oftare. Det är rätt vanligt att det blir en liten diskussion på Facebook, men det försvinner ju ned i sedimenten på några timmar. Bättre om det finns kvar här i anslutning till inlägget.
GillaGilla
onsdag 18 september, 2013 kl. 22:25
Jag skulle gå ett steg längre: Varför skulle en skattesänkning för höginkomsttagare automatiskt vara något dåligt? Man kan säkert diskutera vilka nivåer som bra eller dåliga, men problemet med många på vänstern/i arbetarrörelsen är att de inte intresserar sig för nivån, utan bara för i vilken riktning den utvecklar sig. En skattesäkning är då automatiskt i deras ögon dålig—även om höginkomsttagare fortfarande betalar mer både i absoluta och i relativa termer.
GillaGilla
torsdag 19 september, 2013 kl. 06:39
Ja just jag tycker inte att det automatiskt skulle vara dåligt. Jag argumenterar lite längre för det här:
https://horvendile.wordpress.com/2012/04/10/andras-skattegrafer-och-vad-som-ligger-dari/
Jag tror du har rätt i din problembeskrivning, men vill lägga till att man också tenderar att behandla hela ekonomin som ett statiskt nollsummespel. Det kan i och för sig sägas vara en annan vinkling av samma problem.
GillaGilla
fredag 25 oktober, 2013 kl. 14:32
Jag måste fråga en sak som jag funderat över: Påverkar höjningen av brytpunkten även dem som tjänar mer än den nya brytpunkten och alltså omfattas av statlig skatt även i fortsättningen? Dvs betalar man statlig skatt på den del av lönen som överstiger brytpunkten, men inte på den del som understiger den, eller funkar det på något annat sätt? Om man betalar statlig skatt på den överstigande delen så sänks ju skatten för alla som har högre lön än den gamla brytpunkten. Om det istället fungerar på något annat sätt, innebär det då att de som tjänar högre än den nya brytpunkten inte påverkas av höjningen?
GillaGilla
fredag 25 oktober, 2013 kl. 18:48
Jocke: Ja, precis. Ligger man över brytpunkten betalar man 20% statlig skatt på all inkomst av tjänst över brytpunkten. (PSS med värnskatten, 5% till när man kommer över den brytpunkten.) Så alla som ligger över brytpunkten påverkas.
GillaGilla
måndag 16 december, 2013 kl. 21:29
[…] höjningen av brytpunkten för statsskatt. Den som läst min blogg har förmodligen inte missat att jag tycker det är politiskt fel. Men jag är också förbluffad över Socialdemkraternas vägval, rent taktiskt och strategiskt. Och […]
GillaGilla