Till ingens förvåning kräver S i dag att underhållet av järnvägarna ska återförstatligas. Bakgrunden är en analys som i sig inte verkar helt galen, även om jag tycker att slutsatsen är en smula märklig.
I dag är underhållet utlagt på entreprenad. Tydligen sköts även inspektionen av entreprenören själv, och det är väl inte en uppenbart lysande idé. Bocken som trädgårdsmästare och så. Oavsett vem som sköter underhållet borde det vara bra med en annan part som kontrollerar att kvalitet upprätthålls. Så långt verkar regeringen och S överens, och jag kan inte annat än tycka att det är lite konstigt att det inte är så redan nu. Jag har sålunda inget att invända mot att Trafikverket eller motsvarande tar över uppgiften att göra kvalitetskontroller.
Att däremot förstatliga även själva underhållet framstår inte som en lysande idé. Dels för att då har vi, i stället för en entreprenör som kontrollerar sig själv, staten som kontrollerar sig själv. Visst kan man i det statligas hägn ha en aktör som står för underhåll och en som står för kontroll. Det borde vara långt bättre än att samma statliga aktör gör båda. Men det kommer fortfarande vara staten som kontrollerar sig själv. Varför ta den jävsrisken? Eller vad man ska kalla det. När man nu har alternativet att låta staten kontrollera något som inte är staten.
(Man skulle förstås i princip kunna göra tvärtom: låta ett företag kontrollera statens underhåll. Även om jag inte skulle satsa stora pengar på att staten tar underhållsanmärkningar på allvar i sådana fall.)
Som jag inte försitter ett tillfälle i dessa sammanhang att påpeka så har jag jobbat ett år i tågbranschen. Det gör mig knappast till generell järnvägsexpert, men jag har i alla fall lite branschrelaterat fikarumssnack att slänga in i diskussionen. Och ja, visst finns det problem med hur avregleringen fungerat hittills. Ett av de främsta problemen verkar vara att det inte funnits någon bra funktion för samordning av verksamhet. Såvitt jag förstår är det på väg att åtgärdas. Men det fanns problem på den statliga tiden också. Inte nödvändigtvis samma problem, men fortfarande problem. Ett av de problem jag upprepade gånger hörde talas om var –
trumvirvel –
den sanslösa ineffektiviteten i underhållsverksamheten.
Underhållsverkstäder med mycket folk som… just inte gjorde något alls. Som en nidbild av ineffektiv statlig verksamhet.
Det är välkänt att järnvägens eftersatta underhåll inte är ett nytt fenomen. Det är decennier av eftersatt underhåll som nu ska tas igen. Man kan alltså inte hävda att det skulle vara avregleringen i sig som sabbat underhållet eller att det var så mycket bättre förr. Och det luktar mer inbillningsnostalgi än förnuft att vilja ha återförstatligande som recept för effektivitet. Det är någon som tänker alldeles för snabbt i invanda spår.
Etiketter: Järnväg
Förvånansvärt vettig 