Om vi nu inte kan ha ett försvar, kan vi åtminstone ha lite försvarsdebatt?
För på dagen ett år sedan skrev jag Fänrik Snåls sägner, ett inlägg i vilket jag pläderade för att Sverige borde skaffa sig åtminstone någon förmåga att hävda eget territorium. Då liksom i senare diskussioner fick jag mothugg som gick ut på att Ryssland inte är något att oroa sig över, att de har låg kapacitet och ingen intention att ge sig på grannar.
I skrivande stund är det svårt att veta exakt vad som händer i Ukraina, men så mycket kan man säkert säga som att Ryssland med vapenmakt gått in i ett grannland. Igen. Jag är nu inte i alla lägen emot att ett land går in militärt i ett annat, men i just detta fall är det svårt att hitta några förmildrande omständigheter.
Och det illustrerar ytterligt väl varför Sverige bör ha förmåga till självförsvar.
Min poäng är inte att Sverige och Ukraina är i samma läge. Uppenbarligen är vi inte det. Skillnaderna är fler än likheterna, jag tänker inte ens börja räkna upp dem. Däremot kan vi se att Ryssland har kunnat agera obehindrat; Ukraina har inte kunnat hävda eget territorium. Och landet som för några år sedan inte verkade långt från Nato-medlemskap, vad får de för hjälp? Obama har hotat att skicka ett mejl utan ”kind regards” på slutet till Putin, typ.
Poängen med militär förmåga i eget territorium är inte nödvändigtvis att man ska vinna ett långt och fullskaligt krig mot Ryssland. Poängen är att det ska kosta att agera militärt mot en. Och helst ska det vara dyrt. Det kallas tröskeleffekt, och jag var inne på det i inlägget jag länkar till ovan. Om en anfallare kan räkna med väsentliga förluster tänker sig nog denne för innan något sätts igång. Om man däremot kan räkna med att göra lite som man vill utan att den andra parten kan bita ifrån – som Ukraina uppenbarligen, och som Sverige i dag – då blir tröskeln för att använda vapenmakt farligt mycket lägre. Och det behöver inte handla om fullskaliga invasioner med följande annektering, det kan vara mer begränsade kränkningar som man ändå helst skulle vara utan.
FOI släppte för bara några dagar sedan en studie om just tröskelförmåga. Jag har inte mer än öppnat den, men troligen finns där en hel del matnyttigt för den intresserade.
Och intresserade bör vi vara. Om och hur Sverige ska organisera sitt försvar bör inte vara en angelägenhet bara för militärer och försvarspolitiker. Det är också, inte helt olikt skolan, en långsiktig verksamhet. Det tar lång tid att bygga upp förmåga. Vi borde ha börjat prata ordentligt om det här för flera år sedan. Att vi nu är sena gör inte att vi lika gärna kan låta bli.
Så, till att börja med, skulle inte partierna kunna berätta om hur de ser på Sveriges försvar, ställt i relation till utvecklingen i närområden? Och i vilken utsträckning vi ska kunna försvara oss? Och hur? Och vad det får kosta?
Och om de inte berättar det oombett kanske vi kunde fråga dem?
För jag hoppas att vi vill veta.
…och jag som har ett i stort sett färdigt inlägg om arbetstidsförkortning, och ett halvfärdigt om ekonomisk tillväxt. Men alltid kommer något emellan. Är det inte förkylning så är det rysk invasion av grannland. Hej och hå.
Förvånansvärt vettig 