Meritförteckning: reformer i urval

Jag har flera gånger sett att regeringen anklagas för idélöshet, att man bara verkar sitta och förvalta utan att ha någon idé om vad man vill. Kritiken är inte helt oberättigad, men i mitt tycke inte heller speciellt mitt i prick. Här förklarar jag varför.

Jag gör det retrospektivt, alltså genom att lista några reformer som genomförts under nuvarande regering. Framåtblickandet får komma i senare inlägg. Dessa reformer är inte samtliga direkt samhällsomstörtande, men inte heller förenliga med att bara sitta handfallen och hoppas på det bästa.
Och ”några” är ett nyckelord; det här är givetvis inte en komplett verksamhetsberättelse för de senaste mandatperioderna. ”Exempel” skulle kunna vara ett annat nyckelord.

Massinvandringen
Invandringspolitiken har ändrats rejält. Sverige är nu ett väsentligt mer öppet land än 2006 – vilket Miljöpartiet, i en av sina alltmer sällsynta liberala avvikelser, ska ha en eloge för att ha medverkat till. Sverige tar i dag emot invandrare i en oöverträffad omfattning. Det är inte något som bara råkat hända. Många andra länder i Europa har gått i riktning mot stängda gränser. Sverige är relativt ensamt om att framhärda med åtminstone jämförelsevis öppna gränser. Det är inte otänkbart att det kan leda till en del integrationsproblem såsom Sverige fungerar i dag, men det är i alla händelser ett tydligt utslag av en övertygelse. Ur svenskt perspektiv hade det nog varit betydligt mer bekvämt att göra som S-regeringen under kriget i forna Jugoslavien och dragit igen dörren i stället, men man valde att hålla den öppen.

Man har också öppnat för arbetskraftsinvandring på ett sätt vi inte sett sedan… ja jag är inte säker, men gissar tidigt 70-tal. Det har funnits ett fåtal problem med implementationen (vad någon än säger är det verkligen en liten andel där det gått snett), men principen att den som vill komma hit för att försörja sig ska få göra det, den är helt rätt. Och sett till det svenska politiska landskapet, inte självklar.

Normernas upplösning
Det har hänt en del på områdena hbtq och reproduktiv hälsa. KD ses ofta som bromsklossar i dessa frågor – och med icke ringa rätta, måste jag tyvärr tillstå – men om jag inte minns fel tog det den kristdemokratiske ministern några månader att ge aborträtt till utländska kvinnor, vilket föregående regering inte klarade på tolv år.

En ny diskrimineringslag inkluderar könsöverskridande identitet eller uttryck; skyddet mot diskriminering som har samband med sexuell läggning har stärkts. Transvetism har avskaffats som sjukdomsbegrepp(!!!) [Uppdatering: oklart för mig om transvetismgrejen är en politisk gärning; det låter inte som något som brukar regleras på politisk nivå. Detta, jämte motsvarande för fetischism och sadomasochism, är det Socialstyrelsen som gjort, borde kanske inte stå i en lista över politiska bedrifter.]. Äktenskapsbalken och motsvarande har gjorts könsneutral. Man behöver inte längre skilja sig och sterilisera sig inför könsbyte könskorrigering (som jag ju egentligen vet att det heter, tack Tanja för påpekande), eller för den delen vara svensk medborgare.

Visst finns det mer att göra, men vad som ändå gjorts tyder knappast på utbredd och ogenomtränglig stockkonservatism i det borgerliga lägret.

Energisk lössläppthet
Energiöverenskommelsen har betytt mycket för svensk energiframställning. Det är nu åtminstone i princip tillåtet med ny kärnkraft. Samtidigt har man stödsystem för förnybar energi, och exempelvis har den installerade vindkraften i landet ökat ungefär en faktor tio sedan regeringsskiftet. Bioenergin en faktor tre har jag för mig. Den som läst mig ett tag vet att jag inte är supernöjd med alla detaljer i energiöverenskommelsen, men den lär ändå vara det största energipolitiska genombrottet i Sverige på decennier.

Ungdomsarbetslöshet
Sänkningarna av restaurangmomsen och arbetsgivaravgiften för unga har fått en del kritik för att kosta mycket pengar, och visst, det är inte billigt. Men samtidigt har de skapat en bunt tusentals jobb för unga. Och det är inte fråga om några pseudojobb där det ska grävas och fyllas igen hål, utan jobb som det finns efterfrågan på, jobb som också kan leda vidare.
Jag har tidigare skrivit om hur dessa reformer är statens sätt att kompensera för en dysfunktionell lönebildning, och räknar man bara bruttokostnad per skapat jobb är det lätt att bli skeptisk. Men det kvarstår att reformerna likväl lett till en försvarlig mängd jobb, och det är inte helt enkelt att hitta exempel på mer lyckade reformer. Det kan också tänkas att när det gäller att undvika att unga aldrig lyckas ta sig in på arbetsmarknaden kan man acceptera en högre kostnad per skapat jobb än normalt.
(En av de stora vinsterna med den sänkta restaurangmomsen är för övrigt att den lokalt på matområdet skapat en enhetlig moms.)

Jag tycker också att systemet med lärlingsjobb verkar lovande, men där tror jag det är för tidigt att säga något säkert om framgången. Det är ändå positivt att det prövas idéer som inte enbart går ut på att gömma arbetslösa i mer eller mindre obskyra åtgärder.

Under skatter vi digna
Det tål att upprepas: jobbskatteavdraget har gett låglönearbetare – och för all del även medelinkomsttagare – det största reallönelyftet på många decennier (samtidigt som resurserna till offentlig välfärd ökat). Ingen facklig löneförhandling eller strejk i mannaminne har varit i närheten av en sådan effekt. Jag är själv medlem i facket, men facket har inte visat sig vara det skarpaste instrumentet för att få till kollektiva löneökningar.

Ibland är någon annans idé den bästa
Jag vill avrunda med att påstå att ett litet antal reformer inte är samma sak som idélöshet, speciellt inte när det gäller att spendera pengar. Den som satsar mest är inte alltid bäst. Tyvärr är det för både journalister och politiker väldigt lätt att falla in i att spenderade skattemedel = handlingskraftig politiker = bra. I ett land som Sverige bör man dock oftare än vad som är fallet begränsa politikens räckvidd snarare än att utvidga den. (Det är förstås ett liberalt ställningstagande; på vänsterkanten är man inte nöjd förrän staten är allomfattande.) Allt kan och bör inte komma till genom statens försorg, och att lämna makt – ekonomisk och annan – i människors egna händer kan vara en politisk gärning väl så viktig som att distribuera skattemedel, även om det är svårare att göra rubriker och debattartiklar av.
Det här är en grej som jag tycker att Centerpartiet är ganska bra, eller i alla fall inte dåligt, på att kommunicera. Regeringen som helhet är betydligt sämre på det.

Jag vill inte säga att alla de här reformerna är uttryck för sublim perfektion. För flera av dem skulle jag kunna andraga klagomål i stil med för lite, för sent, eller att om jag fått bestämma skulle de gjorts annorlunda på ett eller annat sätt. Men det är inte poängen nu.
Sverige är på flera sätt ett bättre land i dag än 2006. Allt är inte regeringens förtjänst; vice statsministern har vare sig uppfunnit smartphones eller Skyrim. Men en hygglig andel av förbättrandet kommer sig faktiskt just ur att regeringen inte suttit på sina händer utan haft en idé och genomfört den.
QED.

Jag borde avsluta alla mina inlägg med QED.

Annonser

3 svar to “Meritförteckning: reformer i urval”

  1. Klas-Åke Persson Says:

    Under skatter vi digna
    Det tål att upprepas: jobbskatteavdraget ,,,,,,,,,,,,,

    Det tål att upprepas: jobbskatteavdraget är finansierat av staten.
    Jobbskatteavdraget är inte att slippa betala skatt till staten, det är istället en utbetalning från staten.
    Det är därför du får pengar över när du betalar din kommunala inkomstskatt.

    Jag ser att den okände bloggaren ännu ej tagit del av regeringens budgetproposition.

    Gilla

    • horvendile Says:

      Jobbskatteavdraget definieras som en skattereduktion och tas upp som en minskad inkomst för staten. Ingen har bestridit att det är finansierat av staten.
      För den enskilde är effekten att en mindre del av lönen går till skatt än annars. Exakt hur det administreras rent tekniskt är i detta sammanhang på sin höjd av skolastiskt intresse.

      Jag brukar välkomna kommentarer på mina inlägg. Du ställer dock ingen fråga, du upprepar vad du sagt tidigare och du har i dina senare kommentarer en påfallande otrevlig ton. Du torde redan ha gjort din poäng att du ogillar jobbskatteavdraget. Gott så, man kan inte vara överens om allt. Därmed hoppas jag att vi kan avsluta det här utbytet.

      Gilla

  2. Klas-Åke Persson Says:

    Ursäkta, men bli inte irriterad när din skattekarta inte stämmer med verkligheten.
    Jobbskatteavdraget reducerar en kommunal beskattning och finansieras av staten. Detta minskar statens inkomst skriver du. Vilken inkomst för staten minskar menar du?
    Det här är inte en ointressant fråga, det är istället själva kärnan i regerings viktigaste punkt i arbetslinjen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s