Förvånansvärt vettig

Jag läser posten och… nå, jag skummar kanske inte av rättmätig harm. Men ett påpekande är på sin plats, skrivet med förnumstig min.

Först hade jag tänkt skriva om en artikel i Ny Teknik, som handlar om att man har flugit med en scramjet i några minuter. I artikeln framhålls att en scremjet ”använder det befintliga syret i atmosfären för förbänningen i stället för att ta med sig det”, vilket å ena sidan är sant, men det gäller också vanliga jetmotorer, varför jag tyckte att det var ett fånigt påpekande. Grejen är ju snarare, tänkte jag, att den väsentligen inte har några rörliga delar och fungerar bra vid väldigt höga hastigheter (men inte alls vid låga hastigheter).
Fast när jag skulle börja skriva det här såg jag att den citerade meningen ovan fortsätter med ”, som vid raketdrift”. Och då blir det plötsligt vettigt. Antagligen skriver jag det här bara för att visa att jag hade ett hum om vad scramjet var för något.

Dan vs Ny Teknik: 0-1
(Egentligen skulle jag vilja hävda något i stil med 2-1 sett över tid, men mätt nu i närtid ser det sämre ut.)

Nå, jag repar mod genom att ge mig på publikationen Resklar som jag fick från Trafikverket. Däri finns en notis med rubriken ”Den livsfarliga strömmen”. Den inleds:

I ett vanligt vägguttag är det 230 volt. I de kontaktledningar som finns ovanför järnvägsvagnarna är det 16000 volt.
Du behöver inte ens nudda en ledning för att få ström i dig. Det räcker med att du står nära.

Nja, i svenska järnvägsnätet är det 15 kV som gäller. Möjligen har skribenten förvirrats av att frekvensen är 16 2/3 Hz.
Annars är jämförelsen mellan kontaktledningen och vägguttaget sakligt korrekt, men inte helt rättvisande. Hur farlig el är beror inte direkt av spänningen. Till exempel har jag för mig att elstängsel för djur kan ligga på 30 kV, men inte dör man av att röra vid ett sådant. Hellre det än vägguttaget, säger jag. Och mycket hellre än tågets kontaktledning med halva spänningen.
Det ska i och för sig erkännas att det inte är trivialt att säga när el är som farligast (det hänger även på strömstyrka och frekvens), och i en notis har man näppeligen plats att reda ut det. Frestelsen att falla för spänningens populism är begriplig. Men ändå värd ett resignerat ”meh”.

Och egentligen egentligen skriver jag nog den här posten mest för att testa att blogga ute i trädgården på landet med min nya snälla netbook. Det går bättre än jag vågade hoppas.

This entry was posted on lördag 5 juni, 2010 at 14:02 and is filed under Alla dessa länkar, Transportsträckor, Vardagens väsentligheter. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.