Att tänka fritt är stort men tänka shit pommes frites är störigare

Det är lag på att alla ska tycka till när det presenteras PISA-data om skolan, och nu har turen kommit till mig.
Givetvis har det högljutt tyckts att detta visar att Björklunds senaste uppsättning skolreformer inte fungerar. Vare sig man gillar reformerna eller inte är det inte en slutsats man kan dra. Jag ska erkänna att jag inte har örnkoll på alla skolreformer som genomförts, men det stora lasset kom väl 2011. Det är två år sedan. De elever som 2012 testades i den här PISA-omgången har gått i stort sett hela sitt skolliv i den gamla skolan. Om 2011-reformerna får någon effekt kommer de inte att synas på en bunt år än.
Men om det inte är 2011-reformerna som ställt till resultaten, vad är det då? Hur kommer det sig att det enligt PISA går sämre och sämre för den svenska skolan?
Jag tror inte att någon verkligen vet det. Men jag tänkte diskutera två hypoteser som ofta kommer upp, utan att för den skull hävda att det är de enda tänkbara förklaringarna.

Lärarutbildningen
Jag tycker inte att det i dag pratas så mycket om lärarutbildningen, men för några år sedan var den mycket på tapeten. Och nog verkade det finnas fog för kritik. Någon kanske minns Zarembas artikelserie på temat. Själv minns jag anekdotiskt hur ingen av de lärarstudenter jag pratade med för typ tio år sedan var nöjd med nivån. Jag minns den nästan färdiga matte- och NO-lärare jag labbade med på en grundläggande astronomikurs, och som tycktes sakna både matematiska grundkunskaper och matematiskt tänkande. Jag har ingen länk tillgänglig, men jag vill också minnas att utbildningen fick rätt hård kritik från mer formellt håll.
Det betyder inte att alla utexaminerade lärare från den tiden är dåliga. Jag misstänker att minst en av dem jag pratade med är en utmärkt lärare. Men det är i så fall hens egen förtjänst, inte lärarutbildningens. Jag tror att jag är en duglig civilingenjör, men det hade jag inte varit om inte utbildningen, trots sina fel och brister, på det hela taget varit bra. Har man en undermålig lärarutbildning kan man inte förvänta sig att snittläraren blir bra, och om snittläraren inte är bra lär det avspegla sig i skolresultaten.

Okej. Låt oss anta att lärarutbildningen under lång tid varit en starkt bidragande orsak till dagens sjunkande resultat. Låt oss också anta att de reformer utbildningen genomgått nu gjort det till en utmärkt utbildning. När kan man då förvänta sig resultat?
Det räcker förstås inte med att det börjar studenter på den nya utbildningen.
Det räcker inte heller med att det, fyra-fem år senare, börjar examineras lärare från nya utbildningen.
De måste antagligen också hinna bli det dominerande inslaget på sin arbetsplats. Det lär ta storleksordningen två decennier till.
Sedan måste dessutom elevkullarna gå igenom skolan som präglas av lärarna som gått igenom den nya utbildningen. Det är ytterligare en bunt år.
Sammantaget kan man förvänta sig att ett ordentligt genomslag kan fås efter i runda slängar trettio år.
Trettio år.
Den här aspekten av problemet är inget man ser en förändring av från en regeringsmandatperiod till en annan, hur genomgripande, bra eller dåliga reformerna än är.

Det fria skolvalet
Det fria skolvalet är mer populärt att angripa i dag; det tas upp så snart tillfälle ges, till exempel i DN alldeles nyss. Dessa attacker bär ofta en ideologisk prägel, men det behöver inte med nödvändighet betyda att det inte ligger något i dem. Jag har till exempel ofta en ideologisk ståndpunkt i mycket av det jag skriver om, men vill gärna tro att det inte förvandlar allt till snömos.
Låt oss därför, för diskussionens skull, anta att det fria skolvalet är en starkt bidragande faktor till sjunkande PISA-resultat, och att mekanismen är att duktiga elever tenderar att välja samma skolor vilket ger segregering.
Betyder det att man, som vissa vill, bör avskaffa det fria skolvalet?
Nej, det gör det inte.
Tanken att skolan inte var segregerad förr är befängd. Den var bara segregerad på ett annat sätt – då efter bostadsort. Att bostadsmarknaden dras med betydande segregering är det i sin tur ingen som brukar bestrida.

Jag är uppvuxen i ett otroligt medelklassigt område, och mina skolklasser har i allt väsentligt varit en homogen sammanslutning av lokala medelklassbarn. Nu och ett tag till bor jag i centrala Stockholm, granne med ett gymnasium. Gående till och från det gymnasiet ser jag hyggligt stora mängder elever med uppenbar invandrarbakgrund. Jag kan givetvis inte veta att de inte bor i city, men en hastig blick på de boende i kvarteren här gör det långsökt att alla dessa elever bor i innerstan. Vore det inte för det fria skolvalet skulle de inte ha en chans att få gå i den här skolan. Boende i Husby skulle i skolan bara träffa andra som bor i Husby, och boende i innerstan skulle bara träffa andra som bor i innerstan. Det är segregering.
Precis varför de har valt innerstadsskolan vet inte jag. Jag vet inte om det är en extra bra skola. Men det kommer inte an på mig att välja åt dem. Ska man ta ifrån eleverna och deras föräldrar rätten att välja skola ska man ha väldigt bra skäl till det.

Är det då inte väldigt bra skäl att vilja hejda dagens segregering och sjunkande PISA-resultat? Tja, målet är vällovligt men medlet fel. Det vilar på idén att duktiga elever är skyldiga att vara förebilder åt mindre duktiga. Att de duktiga ska pytsas ut som någon sorts maskotar eller harar, och dra de mindre duktiga efter sig. Det är att göra de duktiga barnen inte till mål i sig, utan till medel för andra. Redan där borde man dra öronen åt sig. Gör man inte det kan jag fortsätta med att en sådan lösning lägger vuxenvärldens skolmisslyckande på barnen. När man inte lyckats ordna en skola som klarar av att få med sig alla barn, då säger man alltså att det är de duktiga barnens ansvar att fixa de mindre duktiga barnens skolgång? I vilken värld låter det som en hygglig lösning?

Den skarpsynte läsaren ser att jag inte presenterar någon egen lösning på just det här problemet (om vi nu alltså för diskussionens skull utgår från att problemet är reellt). Men att man inte har en bra lösning innebär inte att vilket förslag som helst är bra. Att avskaffa det fria skolvalet är helt enkelt fel väg.

Det finns fler skäl till varför skolvalet bör behållas.
Om elever placeras på skola efter bostadsort betyder det att skolor är garanterade ett visst elevunderlag. Detta har mer karaktären av skolans rätt till elever än elevens rätt till skola. Man kan i princip tänka sig att det ger långsiktighet för att utveckla verksamheten, men att ta bort det yttre förändringstrycket brukar inte göra underverk för utveckling. Tvärtom har man kunnat se att kommunala skolor i områden med mycket friskolor har behövt rycka upp sig – och också har gjort det.

Slutligen ska sägas att även om jag nu alltså, för diskussionens skull, utgått från att det fria skolvalet inverkat menligt negativt på skolresultat ska man inte för den skull vara säker på att så verkligen är fallet. Andra som tittat ingående på frågan kommer fram till att ”Sammantaget ser vi inga dramatiska effekter, vare sig positiva eller negativa, av de ökade möjligheterna att välja skola”. Skolverket själva säger att det inte går att dra några säkra slutsatser om skolvalets effekt på resultaten. Om effekten var stor borde den rimligen vara akamediskt välbelagd nu. Så tycks inte vara fallet.
Att avskaffa det fria skolvalet skulle, menar jag, vara fel även om det vore skyldigt till resultatnedgången. När det nu inte verkar finnas ordentliga data som tyder på att skolvalet verkligen är boven vore det förstås än mer galet att ta bort det.

Kommunaliseringen och resurserna
Som extranummer ska jag beröra två förklaringar till som ibland framförs, skolans kommunalisering och bristande resurser. En synbarligen plausibel iakttagelse är att medan skolan för staten är en investering för framtiden, är den för en enskild kommun mer en kostnad i budgeten. Kommunerna ska därför behandla skolan sämre än staten. Vad som talar emot det är att, som jag uppmärksammade för några inlägg sedan, skolan fått mer och mer resurser; skolan har aldrig haft så mycket pengar som i dag. Även om man förstås inte kan utesluta att det skulle gå att göra bra saker med ännu mer resurser innebär det att man rimligen kan utesluta resursbrist som orsak till kraftig nedgång i resultaten. Och om kommunaliseringen ställt till med elände så verkar det inte vara genom att strypa pengakranen.

Så.
Vad är kondensatet av det här inlägget? Vad ska vi göra?
Kondensatet är egentligen vad vi inte ska göra. Vi ska inte drabbas av panik. Vi ska inte hemfalla åt ”Vi måste göra något. Detta är något. Alltså måste vi göra det.” Vissa frågor kanske tål att användas vårdslöst som trubbigt tillhygge att tillgripa i sluggerdebatt. Skolan gör det inte. Undviker vi oöverlagda paniksvängar har vi kanske inte vunnit, men vi har i alla fall undvikit att göra saken än värre.

Annonser

Etiketter: , ,

3 svar to “Att tänka fritt är stort men tänka shit pommes frites är störigare”

  1. Kerstin Says:

    Kommentar utifrån det lilla jag har hunnit sett av skolvärlden genom halvvägs kommen lärarutbildning och en termin som obehörig matte/NO-lärare:

    Lärarutbildningarna har kommit och gått och har säkerligen haft sina brister. Jag har hört många lärare beklaga sig, så det är säkert sant att utbildningen har varit svag på sina håll. Men, ett större problem tror jag ändå är bristen på behöriga lärare.(precis som du hintade i denna länk; http://johan1111.wordpress.com/2013/12/06/pisa-resultaten/). Min upplevelse av att jobba som obehörig lärare är att, visst, det går, men kvaliteten blir lägre och det är eleverna som blir lidande av det. Med många obehöriga lärare förvånar det inte mig att resultaten sjunker.

    Jag går sedan en och en halv termin på den nya lärarutbildningen och tycker att intrycket över lag är gott. Mycket praktik, ambitiös handledning på praktik(VFU)skolan, tydlig fokus på målet – att vi ska bli bra lärare, relevanta uppgifter och relevant litteratur. Naturligtvis en del barnsjukdomar, men jag tror ändå att den utbildning jag går nu har betydligt större andel relevanta inslag för min framtida karrär som lärare än den civilingenjörsutbildning jag gick hade för min karriär som civilingenjör.

    Gissningsvis är det en kombination av anledningar till de sjunkande PISA-resultaten. En fundering jag har efter att som förälder ha sett hur förskoleklass (alltså sexårsverksamheten) fungerar, är om införandet av förskoleklassåret kan ha bidragit till lägre resultat. Förskoleklass är som jag förstår det, tänkt att vara en mjukstart i skolans värld. Man befinner sig i skolmiljön, bland skolbarn och lär sig hantera den, men verksamheten är fortfarande förskoleverksamhet, i forna tiders språkbruk – dagis. Det knepiga är, att den bild barnen själva (och även vi föräldrar) har, är ju att ”NU är jag/mitt barn stor…nu börjar jag skolan!”, precis som vi på vår tid hade när vi började i ettan som sjuåringar. Så, barnen går dit och tror att ”så här är det i skolan. Nu ska vi vara stora och lära oss saker”. Det som sedan sker är att personalen är så rädd att skrämma bort någon från skolmiljön, så man börjar långt under den nivå av inlärning som barnen hade i förskolan och tar inte tillvara det barnen kan. Barnen lär sig snabbt att…OK, det är dagis och lek i skolan och anpassar sig till det. Det driv att jobba och lära de hade när de kom försvinner snabbt, för det är ju kul att leka, och det är vad man förväntas göra. Eftersom förskoleåret inte är obligatoriskt, tycks lärarna inte vilja göra något som man ”behöver kunna”, för då måste man göra om samma sak i ettan om det kommer något barn som inte har gått i förskoleklassen, för de har ju rätt att få alla delar av utbildningen också. Därför gör man väldigt lite skolaktigt arbete. När barnen sedan börjar ettan, så har de därför redan lärt sig, att skolan är ett ställe där man leker. Det är naturligtvis olika för olika barn, men jag tror att många barn skulle må bra av att få ett rejält kliv från dagisvärld till skolvärld, istället för denna mjuka övergång.

    Några andra funderingar om vad som kan bidra till sjunkande resultat:
    – Stora klasser i lägre åldrar (kring 30 barn i åk 1)
    – En allmän attityd i samhället att allt ska vara roligt och lättsmält gör att eleverna inte är förberedda att kämpa på när det tar emot.
    – Betygssystemet är fortfarande väldigt godtyckligt, även om det är tydligare än i förra läroplanen.
    – En osund betygsfokus som understöds av skolsystemet och lärarna.

    Gilla

  2. horvendile Says:

    Ambitiös och bra kommentar, tack! Roligt när sådant kommer på bloggen.
    Jag har inte så mycket att tillägga. Jag var på väg att påstå att barngrupperna blivit mindre, men kom på att jag tänkt fel. Skolan har fått mer pengar, absolut och per elev, men det är inte samma sak som att barngrupperna minskat. Det är väl en hel del lärare som friställts också har jag för mig.

    Gilla

  3. Obetydlig fotnot om skolvalets obetydlighet | Ape reft of his tail Says:

    […] ett tag sedan skrev jag (Att tänka fritt är stort men tänka shit pommes frites är störigare) och alla andra om skoleländet och vad det kunde tänkas bero eller inte bero på. Det var mycket […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s