Villospåret värnplikten

I förra inlägget etablerade jag att Sverige behöver återta försvarsförmåga. En lämplig nivå kan vara att dels skaffa sig tröskelförmåga, det vill säga tillräcklig kapacitet för att ett angrepp ska te sig kostsamt. Dels uthållighet så att man har en sportslig chans att hålla stånd tills hjälp anländer. Inte för att vi kan räkna med att någon faktiskt kommer, men det får vara material för ett senare inlägg.

Det här hade vi, mer eller mindre, under kalla krigets värnpliktstid. Många talar också om att vi borde återaktivera värnplikten. Vore inte det en bra idé, nu när vi behöver öka försvarsförmågan?

Jag säger entydigt nej. Ett värnpliktsförsvar är inte lösningen på framtidens försvarsbehov. Det är tvärtom ett villospår.
I en debattartikel argumenterade jag och min centerkollega Alfred Askeljung mot en återgång till värnplikten, men det formatet medger bara korta resonemang – eller egentligen knappt resonemang, mer slutsatser. Läs den för all del, men här tänker jag lite mer omfattande gå igenom viktiga och vanliga argument för och emot.

Frihetsargumentet
Hur man än vänder och vrider på det innebär värnplikt för den inkallade en tids tvångsarbete, stundom inte ofarligt sådant. För en liberalt sinnad person är detta ett starkt argument emot värnplikt. Visst är landets försvar angeläget, men det är bristen på specialistsjuksköterskor också. Är det någon vettig person som vill tvinga människor att bli specialistsjuksköterskor?
Tvångsarbete måste vara en sistahandslösning för den som har liberala ansatser.

För den som inte bryr sig nämnvärt om mänskliga friheter har jag fler invändningar nedan.

Förändrade krav på soldaten
Att vara soldat i dag ställer högre krav än för bara två decennier sedan. I dag har man på ett helt annat sätt avancerad utrustning som kräver lång övning för att kunna användas väl i en stridssituation. Som illustration kan nämnas att när jag gjorde min värnplikt ingick inte ett enda batteri i min personliga utrustning. I dag pratar man knappt om annat än hur tungt det är med alla batterier soldaterna behöver släpa runt på. Det krävs helt enkelt mer träning i dag för att en soldat ska göra bra ifrån sig. Det rimmar illa med ett värnpliktssystem.
Denna effekt ser vi redan i dag. Jag besökte i höstas arméns jägarbataljon i Arvidsjaur, och chefen där vittnade om hur man med dagens fast anställda soldater kunde utföra betydligt mer kvalificerade uppgifter än man kunde göra med värnpliktssoldaterna – och då var ändå de värnpliktiga jägarna några av de mest motiverade bland värnpliktiga.
Om inte den återaktiverade värnplikten skulle vara mycket längre än den vi hade förut skulle ett värnpliktsförsvar medföra att vi sänker kompetensen på våra förband. Den sortens kanonmatsstrategi hör inte hemma i Sverige.

Falsk trygghet
Blotta existensen av värnpliktsinstrumentet, även vilande, riskerar att fungera som en falsk trygghet. Tanken är att man ska kunna återaktivera värnplikten om omvärldsläget kräver. Men som jag beskrev i posten om när vi behöver ett försvar tar det lång tid att bygga upp ett breddförsvar. Tanken kan inte vara att vi ska sätta en bössa i handen på en bunt ungdomar och skicka dem i riktning mot fronten som kanonmat. Ska man utbilda ett ordentligt värnpliktsförsvar tar det tid. Lång tid. Vi har hittills inte uppvisat ett uns av förmåga till sådan framförhållning; i så fall skulle vi dragit igång massutbildning allra allra senast 2008, det vill säga två år innan vi beslöt oss för att i stället lägga ned värplikten.

Att det förhåller sig på det sättet är det nog många som inte tänker på. Men att säga att vi alltid kan återaktivera värnplikten om det hettar till är att frånhända sig reellt ansvar till förmån för en låtsaslösning som inte har förutsättningar att fungera.

Ekonomin
Om det ska vara någon poäng med en värnplikt måste den omfatta en stor del av befolkningen. Det är nog få som tycker det är försvarbart att plocka ut var tjugonde ungdom till tvångsarbete. Hela idén med värnplikt är att få volym. Men vad skulle det kosta med en rejäl värnpliktsarmé?

Kostnaden är, grovt sett, tvådelad.
Dels finns en dold kostnad. Den som gör värnplikt är inte produktiv på annat håll i samhället. Ett enkelt överslag indikerar att den löpande kostnaden blir runt 1% av BNP i förlorad produktivitet – en kostnad som förespråkare av värnplikt gärna glömmer, och som inte syns i några försvarsanslag, men som ändå finns där. För den kostnaden skulle man få rätt många yrkessoldater.
(Hur många? Tja, om man bara ser till personalkostnaden och gör ytterligare ett enkelt överslag landar man vid storleksordningen tio brigader. Det är inget att spotta åt.)

Sedan har vi den direkta kostnaden för utbildning och materiel. Det senare råkar jag veta något om. Jag kan exemplifiera med att alla soldater i dag ska ha en bildförstärkare, för att kunna verka även när det är mörkt. Att köpa sådana till en stor värnpliktsarmé skulle kosta bortåt hälften av dagens försvarsbudget. Det är visserligen en engångskostnad, men löpande underhållskostnader skulle förmodligen uppgå till någon eller ett par miljarder per år. Och efter kanske tio-femton år skulle man behöva ersätta dem med nya.
Och det här är ett system av många. Inte det billigaste, men inte heller det dyraste. System som inte fanns på den gamla värnpliktstiden som många minns.

Jag har ingen siffra på vad det totalt skulle kosta att köpa modern utrustning till en stor värnpliktsarmé, inte heller på vad utbildningen skulle kosta. Men så fort man börjar skissa på det inses lätt att det skulle kosta enorma pengar. Och det med tveksam effekt, enligt punkterna ovan. Nog för att det är viktigt att ha ett fungerande försvar, men någon sorts ansvar för att vi lägger pengarna på rätt saker måste vi fortfarande ta.

Det kan i samma veva noteras att Sverige inte är ensamt om att överge värnplikten. Tvärtom har de flesta västländer dragit liknande slutsatser och rört sig i riktning mot ett professionaliserat försvar.

Den folkliga förankringen
Försvarets folkliga förankring kommer ofta upp som argument för värnplikten; det är viktigt att gemene man känner samhörighet med försvaret.
Det argumentet är inte helt utan poäng. Visst kan deltagande i en verksamhet skapa både förståelse och sympati för den.
Men det kan inte vara ett superviktigt argument heller. Om det är en motivering till att ha värnplikt, varför var det bara viktigt att förankra försvaret hos männen i landet? Kvinnornas åsikter om försvaret var tydligen inte efterfrågade, eftersom bara män ansågs behöva genomgå den förankringsskapande verksamheten.
Vidare borde det väl vara lika viktigt att polisens arbete har en bred förankring i samhället. Polisen är precis som försvaret en av statens kärnuppgifter. Varför har vi inte tvångstjänstgöring inom polisen ett halvår för alla ungdomar? Om det nu är så man måste göra för att skapa förankring?
Nej, förankringsargumentet är inte helt vettlöst. Men det är inget man kan låta en värnplikt vila på.

Förbrödrande inverkan
En annan effekt av värnplikten jag ofta hör åberopas är hur gagnerikt det är för unga män att spärras in tillsammans. Inte uttryckt precis så, men det är betydelsen. Hur ungdomar som är snett ute kommer på rätt köl. Hur ungdomar från olika bakgrund får lära sig att respektera varandra.
Som med den folkliga förankringen behöver inte det här vara alltigenom fel. Men huvudsakligen torde det vara efterhandskonstruktionsblaj. Om värnplikten verkligen var så bra för att få ordning på unga på glid borde vi ha sett en markant ökning av brottslighet när värnplikten började fasas ut – och det gjorde den redan i mitten av 90-talet. Men något sådant har vi inte sett.
Och att lära sig respektera varandra. Mnja. Visst fanns det element av att man lär sig en del om samarbete och att inte bara tänka på sig själv. Men också att studiemotiverade ungdomar från välartade hem sattes att bestämma över andra. Det är möjligen en spegel av samhället i övrigt, men knappast i sig någon respekttrolldryck.
Så hade vi totalvägrarna också, som åkte i fängelse. Det är inte en myt, fortfarande när jag gjorde min värnplikt hamnade man faktiskt i fängelse om man totalvägrade. Den förbrödrande inverkan det hade torde varit ringa.

Sammanfattning
Det finns säkert fler argument både för och emot, men det här verkar vara de vanligaste.
Jag tycker slutsatsen är uppenbar.
Värnplikten är omhöljd av mycket romantik, och romantik är vad värnpliktsvurmandet kokar ned till. Återaktiverad värnplikt är inte en rationell lösning på vårt försvarsbehov.
Därmed inte sagt att det system för personalförsörjning vi har i dag fungerar väl; det är uppenbart för den som tittar närmare att där finns stora brister. Men fokus bör vara på att åtgärda dessa brister, inte att backa tillbaka till en gårdagslösning.

———

Det här är del fyra i min nystartade serie om det militära försvaret.
Del ett är här och handlar om varför vi alls ska ha ett försvar.
Del två är här och handlar om när vi behöver ett försvar.
Del tre är här och handlar, på ett ungefär, om vår säkerhetspolitiska position.
Utöver detta finns spridda inlägg i kategorin Ultima ratio regum.

Annonser

8 svar to “Villospåret värnplikten”

  1. Agera, agera och agera. | Förvånansvärt vettig Says:

    […] Del tre är här och handlar, på ett ungefär, om vår säkerhetspolitiska position. Del fyra är här och handlar om varför vi inte ska förlita oss på återaktiverad värnplikt. Utöver detta finns […]

    Gilla

  2. Krigsmakten Says:

    Bra skrivet, men en selektiv vpl med i första hand frivilliga och bra ersättning är nog vägen vi får gå

    Gilla

  3. Dan T Says:

    Tack!
    Jag har hellre en vpl-bemanning än ingen bemanning alls, men jag tycker det är alldeles för tidigt att ge upp yrkesförsvaret. Men visst, det är uppenbart att upplägget behöver justeras.

    Gilla

  4. Jörgen Johansson Says:

    Jag tänkte kommentera dina inlägg, lite förvånad över vilken okunskap som finns hos våra politiker.
    Frihetsargument
    Det är en lika stor RÄTTIGHET som skyldighet att deltaga i nationens försvar. Ingen tvingar någon bli specialistsjuksköterskor, men alla har en skyldighet försörja sig..och rätt till arbete enligt somliga parter.
    Soldatkrav
    Vill bara upplysa om att 75% av personalen i insatsförband är GSS/T, dvs har samma utbildning/vidmakthållandenivå som vpl hade förr. 75%!! Dvs inga större förband sätts upp med yrkespersonal. Med anspänningstid=90 dagar
    Falsk trygghet
    Du har fokus på högintensiva konflikter. De allra flesta konflikter idag är lågintensiva. Att bara kunna stävja upplopp och, om nationell konflikt uppstår, kunna organisera folket för att undvika lokala initiativ är viktigt.
    Och vad skulle vi svänga till insatsförsvar för, i en tid då vi säger att vi har 10 års förvarning?
    Ekonomi
    Materiel är dyr, helt riktigt. Men bara till insatsförbanden. Titta på Norge/Danmark, som tar ut personal till Hemvärnet via plikt. Fungerar utmärkt. Notera att man inte utbildar alla, bara några få %. De får då tillförsel av välutbildad personal också till förband med låg ambitionsnivå (för skydd/bevakning av infrastruktur)
    Det skulle skapa arbetstillfällen! Och GSS/K nyttjas med fördel som lärare. Skulle förmodligen minska avhoppen då yrket breddas väsentligt.
    Folkförankring
    Även kvinnor var krigsplacerade förr, i civilförsvaret, dock då de uppnått 47 år. Inkallelse/utbildning skedde dock inte av kostnadsskäl. Och att tjänster var stängda för kvinnor förr var inte unikt försvaret. Hela samhället såg ut så. Rabbla upp kvinnliga politiker från 50-talet, eller för all del en kvinnlig statsminister. FM har kommit längre än kommunhusen i att hantera det dolda maktmissbruket vill jag påstå. En värnplikt idag skulle med fördel vara könsneutral, och ha betydligt större civila utbildningsgrenar. Längd – 3 mån. Därefter kan militär dito till erforderlig omfattning ske. Avhopp minimeras, nu vet sökanden vad det handlar om.
    Och det är alldeles uppenbart att en glidning allt mer kritisk inställning till myndigheter skett. Så hur dessa ska få förtroende när folks egendomar/liv står på spel, det vill vi kanske inte veta
    Förbrödring
    Det skulle väl vara den allra bästa integrationsplattformen!! Alla är där på samma villkor. Man kan gnälla över ”föräldrarna” (läs staten), men i någon slags hatkärlek. Och staten får respekt, för den visar att ”jag tror på dig, och jag satsar pengar på dig”
    Idag har varken staten eller försvaret förtroende som kommer i närheten av vad man hade förr.
    Så jag tror på samhällstjänst!

    Gilla

  5. Dan T Says:

    Tack för omfattande kommentar. Tyvärr hinner jag inte svara lika utförligt (inte nu i alla fall).

    Värnplikt bryter mot den grundläggande rättigheten till ens eget liv, och när staten använder värnplikt tillgriper den sina starkaste tvångsmedel. Det är inget man ska göra lättvindigt eller på grundval av en diffus känsla av att det skulle kunna ge en positiv effekt någonstans eller kanske skulle spara statskassan lite pengar.
    Om det trovärdigt går att visa att värnplikt är det enda sättet man kan organisera landets försvar på så tycker jag att det ändå kan övervägas, men dithän har vi inte kommit. Att det personalförsörjningssystem vi haft de senaste åren inte fungerat tillfredsställande är det inget snack om, men det systemet eller värnplikt är inte de enda möjliga vägarna.
    En värnplikt där man bara tar ut en liten andel till tjänstgöring är inte något extra bra; det gör bara systemet mer orättvist.
    Och ja, jag är skeptisk till att tvångsrekrytera soldater och ge dem andra klassens utrustning. Ska de inte kunna verka på natten, eller vad är tanken?

    Med risk för att upprepa mig, om värnplikten hade så fantastiska positiva effekter på samhället i helhet så skulle vi de senaste tjugo åren ha sett en katastrofal samhällsutveckling. Det skulle synas tydligt i enkelt tillgänglig statistik. Det gör det inte.

    Värnplikten var ett personalförsörjningssystem, antagligen det enda tänkbara för en massarmé. Ska man inte ha en massarmé vidhåller jag att värnplikt är ett sistahandsalternativ.

    Gilla

    • Jörgen Johansson Says:

      Så fort man nämner ”rättighet” finns någon med ”skyldighet” på andra sidan.
      Rättighet till ens eget liv= någon har skyldighet ge dig detta och i yttersta fall försvara det. Vem? Vi själva, dvs staten (staten är vi, ingen annan, diffus 3:person)
      Och vi ska ”hålla ut” tills ”någon annan” kommer? Vem då? Någon som har skyldighet hjälpa oss?
      Nej, någon massvärnplikt förespråkar jag inte om du läser noga, utan allmän civilförsvarsplikt. På frivillig basis tas tjejer/killar ut för militär utbildning och av dessa avdelas 75% för bevakning/skydd (motsv dagens HV). Och förhoppningvis kan vi ur resterande 25% rekrytera yrkessoldater.
      Men varför ska vi tro vi hittar en lösning nu, när frågan åkt mellan bondeuppnåd & yrkesknektar åkt fram och tillbaka sedan 1500-talet.
      Jag tycker trots allt utvecklingen är bra, för den tvingar oss att till slut NATO-ansluta oss och sluta dilla om alliansfrihet och neutralitet, något varken vi själva eller någon av våra grannar begriper hur vi resonerat

      Gilla

  6. Dan T Says:

    Nja, ska jag vara petig med rättigheter så menar jag att rätten till liv är en negativ rättighet, dvs ingen är skyldig att ge mig detta. Rätten består i att ingen annan ska ta mitt liv ifrån mig.
    Därmed inte sagt att staten inte ska ha en försvarsmakt. Men den bör om möjligt lösa detta utan tvångsrekrytering, precis som den löser (nåja) sin lika essentiella ordningsmakt utan tvångsrekrytering.

    Att ha värnplikt men bara plocka ut några få förfelar som sagt poängen med värnplikt, och om den är frivillig tycker jag den bör kallas annat än värnplikt.
    Värnplikten var, frihetsargument åsido, en jättestor samhällskostnad som man skulle kunna göra mycket med för att få ett frivillighetsbaserat försvar på plats.
    När det kommer till Nato tycks vi ense; att inte vara med är bara dumt.

    Gilla

  7. Charming But Irrational | Förvånansvärt vettig Says:

    […] Starkt stöd eller inte, värnplikt är fel svar, alternativt svaret på fel fråga. Jag har tidigare argumenterat mot värnplikt, och nu verkar det vara dags igen, om än inte med exakt samma […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s