Förvånansvärt vettig

Jag gillar tåg, sådär i största allmänhet. När det först tillkännagavs att det planerades ny höghastighetsbana i Sverige blev jag glad – och inte bara för att jag, om jag minns rätt, jobbade i tågbranschen då. Det kändes som en utmärkt idé med höghastighetståg.

”Kändes” är nog rätt ord här.

Det här inläggets existensberättigande är en lång kommentarstråd på Facebook som jag skärmdumpat eftersom jag fann den så otroligt informativ och intressant. Den tog sin avstamp i en debattartikel i DN: ”Tågens höghastighetsbanor en dålig affär för samhället”

En nyckelmening i artikeln är ”En tjugondel av räntan på investeringen i höghastighetsbanorna skulle räcka för att betala den årliga merkostnaden för att försörja flyget mellan våra tre storstäder med biodrivmedel.”
Ouch.

En av artikelförfattarna, Jonas Eliasson, deltog sedan i kommentarstråden och utvecklade ett antal resonemang. Det finns flera intressanta kommentarer i tråden; jag rekommenderar läsning av hela! Den är mycket mer intressant än resten av det här inlägget. Men ska man bara läsa del av den bör man koncentrera sig på Eliassons kommentarer som börjar en bit ned.

Och ur denna långa tråd vill jag speciellt reprisera denna nyckelkommentar:

Åter: Ouch.

Det här är nu modeller, och modeller kan vara fel. De är oftast fel på åtminstone något sätt. Jag har också sett några invändningar mot kostnadsresonemangen här; en del invändningar som varit goda’ yxskaft och en del som kanske inte är det lika mycket. Det är ibland svårt för mig att bedöma, jag är inte trafikexpert.
Men jag säger såhär: antag att Eliasson har räknat fel på kostnad/samhällsnytta en faktor fem, till höghastighetsjärnvägens nackdel. En faktor fem är mycket. Inte omöjligt mycket, men ändå så mycket att det inte bara är fråga om att man gått vilse i decimalerna. Vad skulle en sådan felräkning få för konsekvenser?
Jo, att en fjärdedel av räntekostnaderna för höghastighetsbanan skulle räcka för att täcka flygets omställning till biobränsle på de aktuella sträckorna. Samt att vi skulle värdera en sekunds effektivisering av buss 4 i Stockholm till tio miljoner kronor.

Min poäng är att även om man räknat fel så mycket som en faktor fem – vilket är mycket – så framstår höghastighetsjärnvägen fortfarande som ett projekt med absurt dålig samhällsekonomi.
Alla projekt man genomför kanske inte kommer gå att räkna hem, men någonstans måste man ändå ta hänsyn till att vi inte har oändliga resurser att spendera. I ljuset av de här argumenten ändrar jag mig därför, vilket man bör kunna göra om tillräckligt fakta framkommer Jag gillar fortfarande tanken på höghastighetsjärnväg, men det verkar inte vara en bra lösning för Sverige.

Om det framkommer andra fakta som motsäger detta och med bedömt högre kvalitet än detta (för någon betydelse av kvalitet) så är jag beredd att ändra mig igen. Men det verkar modigt att hålla andan i väntan på det.