Archive for januari, 2009

För sådant som är bra och mot sådant som är dåligt

torsdag 22 januari, 2009

I avdelningen ”Självklarheter på nyhetsplats” har vi i dag vad som för tillfället är förstanyhet på SvD:
Tre av fyra ser fördelar med att åka bil
Jämfört med att åka kollektivt alltså.
Ja, kollektivtrafik är ju just kollektiv. Ska den bli lika flexibel som bilen så krävs det en buss per person, ständigt redo. Det konstiga är att inte fler än tre av fyra har kommit på det.

Den sista fjärdedelen kan förstås bo så att det är krångligare med bil än med kollektivtrafik. Till exempel jobba vid Hötorget. Men jag bortser gärna från det, för det förstör min vinkel.

Annonser

The Usual Suspects

fredag 16 januari, 2009

Bloggar påstås ofta vara snabbare än ”gammelmedia”. Det är uppenbart att det inte gäller den här. Det blir ju också svårt när mycket som skrivs är reaktioner på vad som står i tidningen. Turligt nog är det inte rekordsnabb nyhetsförmedling som är mitt syfte med det här knackandet.

Nu är det alltså dags för uppföljaren till posten där jag länkade till Göran Lyséns text om folkrätten och Gaza. Jag skrev då i kommentarerna att jag kunde få anledning att återkomma om någon skrev en liknande drapa fast med mer Hamas-perspektiv. Ungefär. Nu har det gjorts. Eller ja, det var ett tag sedan, men det är först nu jag har tid att lägga upp det.
Jag såg att Hans Corell refererats i DN. Han är tidigare rättschef i FN, och även om en FN-stämpel inte är garanti för solklar korrekthet så är han inte vilken lallare som helst.

Jag har för mig att när jag först läste artikeln så var rubriken en annan, något i stil med ”Folkrättsbrott i Gaza”. Jag ska dock inte svära på det.
När jag läser artikeln så slås jag i alla fall av hur lite konkret han har att säga mot Israel – ur ett strikt folkrättsperspektiv alltså. Han pratar om bosättningar. Men bosättningarna på Gaza är ju evakuerade, och det verkar långsökt att andraga bosättningarna på Västbanken i det här sammanhanget. Såvitt jag vet har just bosättningarna på Västbanken inte begått några krigsbrott i Gaza, och de i sig kan knappast motivera Hamas beskjutning.

En folkrättsjurist på Sipri säger:

– Svaret måste också vara proportionellt – att jämna hela Gaza med marken är ju inte proportionellt.

Det är dravel. Om Israel hade för avsikt att jämna hela Gaza med marken så hade de kunnat göra det på bra mycket kortare tid än vad de nu tar på sig och sedan gå på lunch. Är det sådana halmgubbar man måste ta till?

Däremot tas det upp en hel del exempel på hur Hamas har integrerat krigsförbrytelser i sin strategi.

I den artikeln fanns alltså inget av större värde att hämta som motbild till Lyséns utläggning.

I dag upptäckte jag att notoriskt läsvärde Per T Ohlsson skrivit på temat i Sydsvenskan. I inlägget refereras Hans Corell som tydligen uttalat sig i Ekot (här, antar jag).

Det framstod som närmast groteskt när Hans Corell, FN:s tidigare rättschef, i Ekot krävde att israeliska ledare ställs inför krigsrätt. Utan att han med ett ord berörde Hamasterrorn (7/1).

Det är faktiskt häpnadsväckande. Det är som om det bara fanns en part i konflikten. Vilket jag i och för sig sett folk hävda, men då är det lätt otillräkneliga troll lååångt ut på vänsterkanten, inte FNs tidigare rättschef.
Nej, läs Per T Ohlsson i stället. Han väjer inte för att kritisera Israels agerande (ibland håller jag med honom, ibland inte), men lyckas till skillnad från många andra hålla två tankar i huvudet.

Världsrekord i magplask

fredag 16 januari, 2009

Det är säkert ingen som har missat den synnerligen framgångsrika nödlandningen.

Enligt vad som har sagts mig tidigare så kan detta vara första gången som någon lyckats nödlanda ett större trafikflygplan på vattnet utan att det slutar i fullständig katastrof.
Notera dock att även om flytvästarna togs på så verkar ingen ha hamnat i vattnet. Jag kan alltså, rent tekniskt, fortsätta att hävda att under hela det civila trafikflygets historia så har flytvästarna aldrig kommit till användning!

Att förhärliga sig

söndag 11 januari, 2009

Ny notis skriven hos Vetenskap och Folkbildning!
Traditionsenlig vår

Ett skolexempel

söndag 11 januari, 2009

Häromdagen nämnde jag den israeliska granatattacken som träffade en skola där en massa civilister hade sökt skydd, vilket var känt av alla stridande parter. Expressen skriver nu att Israel tar på sig attacken mot FN-skolan. En bit in i artikeln hittar man dock relevant information:

Utredare har kommit fram till att det var en missriktad granat som orsakade förödelsen, uppger nyhetsbyrån AP. Enligt israeliska uppgifter sköts granaten som försvar, mot Hamas-militanter. Sammantaget ska tre granater ha avlossats. Två av dem träffade målet – men den tredje missade enligt den israeliska armén med ungefär 30 meter

Om vi antar att rapporten är sann så hade alltså Hamas stridsställningar 30 meter från den kända civila fristaden. Sådant gör man bara om man vill visa upp egna civila förluster som propagandasegrar. Och Israel gick rakt i fällan – fast det är svårt att säga vad man annars skulle göra. Låta bli att besvara eld? Skulle inte tro det.

New York Times har en mycket intressant artikel om krigföringen från båda sidor. Det är inte en tidning känd för att vara patriotchauvinistisk. Rekommenderad läsning.

Två tankar

söndag 11 januari, 2009

Igår var det stora antiisraeliska demonstrationer. Fair enough. Att vi har demonstrationsfrihet är överflödigt att påpeka; vidare torde det vara möjligt att framföra någorlunda balanserad kritik mot Israels agerande, och göra detta utan att beblanda sig med öppet judehatande element.
Är det någon som förvånar sig över att det inte blev så?

Precis som för två år sedan viftades det med Hizbollah-flaggor (vad nu de har med Gaza att göra, förutom att de vill döda judar då). Till skillnad från då var däremot Socialdemokraterna väl representerade, av såväl partiledare som fd partisekreterare.
Läs det igen. Mona Sahlin, partiledare för Socialdemokraterna, demonstrerar tillsammans med Hizbollah. Hizbollah, vilka var det nu igen? Ja just ja, det var de här:
Hizbollah säger Hej!
Bilderna ljuger inte. Hizbollah uppmuntrar dödande av judar, kör med Sion vises protokoll och hela paketet.
Å, just ja. Homosexuella och motsvarande lär inte få det för roligt under de här lirarna heller.

Så vad händer härnäst? Kommer den hittills så HBT-tillvände Sahlin att döpa om sitt parti till Nationalsocioaldemokratiska Arbetarepartiet? Nej, givetvis inte. Det är inte rimligt att tro att hon eller de andra partihöjdarna sympatiserar med Hizbollahs och Hamas mål. Men de är tydligen beredda att överse med dem. Bara det är en kall pust från 30-talet. Faktiskt.

Men vad ni verkligen ska läsa är Gudmundsons dokumentarande inlägg om detta. Det, och Erik Svansbos samtal med Stjernkvist om Hizbollah-demonstrationer. Missa inte hakkorsen.

Låt vara att Hamas- och Hizbollah-inslagen i demonstrationerna knappast var dominerande. Man ska inte förledas att tro att det var Hizbollah som ringde upp Sahlin och frågade om hon hade lust att ta en promenad. Men de var där, och S-ledarna verkar inte ha haft något emot det.

Man kan tycka att S-ledningen skulle kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt:
a) Jag gillar inte vad Israel gör nu.
b) Hamas och Hizbollah är jäkligt obehagliga typer som man på inga villkor ska beblanda sig med.
Men nej, efter den första tanken så var det tydligen fullt i huvudet på ledaren för Sveriges största parti.

Att röka på

söndag 11 januari, 2009

Både DN och SvD rapporterar att Israel använt vit fosfor, som skapar en effektiv rökridå men också ger väldigt obehagliga skador på den civilbefolkning som eventuellt får den på sig – vilket ska ha hänt i det här fallet, enligt palestinska sjukhuskällor.

Det är knepigt att veta hur mycket av rapporteringen från Gaza som man ska tro på, inte minst som Hamas tycks ha sett till att bara ha Hamas-vänliga läkare kvar. Men Israel använde fosfor under kriget mot Hizbollah 2006, så anklagelsen är helt klart plausibel.

Det må inte rent tekniskt vara olagligt att använda det, men det är ändå sådant som Israel måste vara mycket restriktivt med – både av humanitära och krasst imagemässiga skäl. Kan de inte slå två tavelsuddar mot varandra i stället? Det dammar rätt bra det med.

En judehatande vänster?

lördag 10 januari, 2009

Det här är något som jag länge har tänkt skriva om, men det har inte blivit av. De senaste veckornas utveckling har dock aktualiserat frågan.

Ett icke föraktligt antal personer och organisationer som identifierar sig som vänster har på senare år betett sig på ett sätt som för tankarna till antisemitism. Vi pratar inte om vanlig nykter Israel-kritik alltså, sådan har inget med antisemitism att göra. Nej, det har varit allt från att sätta helt andra moraliska standarder för Israel än för andra parter, till att attackera synagogor och tillställningar som stödjer Israel. (Jag har läst att judiska organisationer i Sverige måste lägga en stor del av sina medel på skydd, eftersom samhället inte förmår skydda dem från det våld som i dag kommer mest från extremvänstern.) Det är inte heller begränsat till bokstavsvänstern. SSU-ombudsmannen Ingiberg Olafsson menar att Israel är en nazistisk regim. S-anknutna Broderskapsrörelsen och ABF bjuder in öppet antisemitiska talare och ledningen tycks inte ha något att invända. För inte så länge sedan var det mycket rabalder om den väldokumenterat antisemitiska tidskriften Mana. Birger Schlaug jämför kriget i Gaza med bland annat Treblinka. Per Gahrton skriver på SvD Brännpunkt så vinklat om Israel att jag undrar varför de tog in det. Man behöver inte söka länge på Vänsterpartiet för att hitta liknande ståndpunkter. Utöver detta har vi förstås Andreas Malm och hans ideologiska fränder. Och då har jag inte ens berört undervegetationen i den vänstra delen av bloggosfären.

Det är ibland svårt att säga vad som är antisemitism och vad som bara är hetlevrat. Men om man följer EUs definition (pdf) så törs jag säga att i stort sett allt som jag räknat upp går som antisemitism. Det är förvisso inte en helt oproblematisk definition, men någonstans ska man börja.

Betyder det att hela vänstern hatar judar? Nej självklart inte. För det första så är detta bara en del av vänstern, även om det råkar vara en väldigt högljudd del. Minns till exempel Göran Perssons okomplicerade stöd för Israel, utan att för den skull stödja varje enskild handling. För det andra så tror jag inte att det primärt är judehat det rör sig om. Det finns säkert individer som halkat ned i judehat, men på det stora hela så tror jag att det inte är det som är grunden.
Jag har huvudsakligen två skäl för att tro så. Det första är inte så rationellt; det är att jag har så svårt att föreställa mig varför någon skulle hata judar i gemen. Detta trots att det är ett historiskt vanligt fenomen, och att det i Mellanöstern florerar mycket (statsstödd) antijudisk propaganda som inte står Tredje Riket efter.
Det andra skälet är att det finns andra förklaringsmodeller som jag tror bättre ligger i linje med vad Occam skulle säga. De kan sammanfattas som en blandning av USA-hat och orientalism.

Åtminstone sedan Vietnam så har de här berörda delarna av vänstern mer eller mindre uttalat hatat USA. Det förstärktes med första gulfkriget, med ingripandet i forna Jugoslavien samt krigen i Afghanistan och Irak. Det är alltså ingen ny företeelse. Chomsky, som häromåret i en omröstning utsågs till världens viktigaste intellektuelle, anser att USA i allt väsentligt är att jämställa med Nazityskland. I detta dras USAs allierade med, och det är ingen som bestrider att Israel är en av USAs starkaste allierade. På detta appliceras ett tänkande från Kalla kriget att min fiendes fiende är min vän. Om USA är Fienden så är Israel det också, och alltså är Israels fiender mina vänner. Även om dessa vänner själva på alla tänkbara sätt är alldeles äkta nazister, med judeutrotning, dödskult, Hitler-hälsning och hela paketet.
Det här är inga överdrifter, snarast tvärtom. Jag har själv pratat med företrädare för bokstavsvänstern som på en direkt fråga svarat att nej, de kan inte ens i princip tänka sig att USA någonsin skulle kunna göra någonting rätt.

Samtidigt har vi orientalismen, som tar sig uttryck i vördnad för snart sagt varje regim som uttalar sig antivästligt. Den kallar sig antiimperialism, och sväljer gladeligen despoters åsikter om att deras undersåtar inte vill ha demokrati. Grunden tycks vara en postmodernistiskt inspirerad relativism utifrån den föga sensationella insikten att man inte kan upptäcka moraliska lagar på samma sätt som man kan mäta elektronens laddning; alltså finns ingen sanning, och vilka är vi att säga att folket i Afghanistan förtjänar mänskliga rättigheter?

Israel ses, antar jag, som den vite mannens intrång i en orientalisk sfär. (Man behöver heller inte leta länge för att upptäcka att det är helt okej att vara rasistisk, så länge man är det mot vita män.) Detta är så allvarligt att det till och med överskuggar FNs auktoritet. FN är annars ofta väl sett i dessa kretsar, men av någon anledning så är FN-resolutionen om Israels grundande undantagen.
Här kommer den vite mannan och koloniserar igen. Och inte nog med det, den vite mannen är USA-stödd. Solklart fall av ren ondska, möjligen nazistisk. (Stickspår: Notera att det är okej för palestinier att vara arga på 1948, men inte för israeler att vara arga på 1945.)

Denna modell har fördelen att vara applicerbar på många andra reaktioner från samma läger. Några exempel: När Nato ingrep i Jugoslavien för att rädda muslimer så kokade man över av USA-hat. När Etiopien invaderar Somalia så är man inte så arg på Etiopien, utan på USA som stödjer Etiopien. När arabiska muslimer mördar hundratusentals svarta i Sudan så är intresset förstrött. Kinesisk nykolonialism i Afrika protesteras det inte emot. Saddam Husseins ~folkmord på kurder och träskaraber var väl inget som direkt applåderades (inte ens av Jan Guillou, gammalt fan till Hussein), men det som verkligen väcker upprördhet är det USA-ledda avlägsnandet av denne massmördare.

Judehat är förvisso en förklaring till exemplen jag räknade upp i början av denna post. Men jag tror att USA-hat i kombination med orientalism i de flesta fall är en mer plausibel förklaring. Rubrikens fråga besvarar jag alltså med ”Nja, jag tror faktiskt inte det.”
Om sedan min förklaring är så mycket mer aptitlig är en annan fråga. Jo, men lite bättre är det väl.

Uppdatering:
Vänsterbloggaren/-debattören Charlotte Wiberg gör liknande bekymrade nedslag i det antisemitiska träsket, kompletterat med rapportering om ett stänk islamofobi.

Mitt småaktiga gnäll på andra bloggar

lördag 10 januari, 2009

Dick Erixon skriver att ”Allt fler i vänstern stöder öppet förtryckets Iran” och exemplifierar med Andreas Malm och Mohamed Omar. Emedan fenomenet som sådant är anmärkningsvärt så tycker jag inte att rubriken är riktigt motiverad. Det har alldeles nyss i denna blogg påpekats att Malm sedan gammalt stöder Hizbollah, och även om Hamas är mer i ropet just nu så är knappast Hizbollah snällare eller mindre Iran-styrda än Hamas. Mohamed Omar har kanske inte öppet stött de här rörelserna förut, men jag har en känsla av att han är en av de här fyrarna som kallas moderat fast ingen vet varför. På rak arm kan jag inte styrka det med mer än den här historien, så jag ska nog inte ropa för högt i just det fallet, jag kan ha fel.
Men ändå synes mig ”Svarte Petter och Spökplumpen stöder öppet förtryckets Iran” vara en bättre rubrik. The ususal suspects alltså.

Affärsänglar, finns dom…

lördag 10 januari, 2009

DN rapporterar att GM medger att Saab är osäljbart. Det kommer inte som någon överraskning, men DN går ändå igenom de begripliga skälen till varför just Saab kanske inte är så frestande.

Saabs informationschef är hoppfull i intervjun. Allt annat vore tjänstefel. Han räknar upp en massa nya modeller som ska komma inom kort. Ja, givet att finansiering dyker upp som en skänk från himlen.
Mm. Eller också lägger GM ned Saab.

Nästa del i serien ”juridiska spörsmål”

fredag 9 januari, 2009

Aftonbladet skriver:Knarkbaron avrättad på sjukhus i Madrid. Vad nu? De har väl inte dödsstraff i Spanien? Och om de hade det, varför ha avrättningen på ett sjukhus? Det borde ju om något gå emot läkaretiken.

Men de menar givetvis inte att han blev avrättad. De menar att han blev mördad.
Man skulle förstås kunna acceptera att ”avrätta” kommit att glida i betydelse till att förutom verkställande av (inomlagligt) dödsstraff även omfatta mord som verkar extra välplanerade, våldsamma eller på något sätt extravaganta. Jag är dock för konservativ för att göra det, utan ämnar gnälla och knarra om det ett tag till.

Lätt komiskt blir det när samma publikationer sedan – vilket jag vill minnas att jag har sett – beskriver verkliga avrättningar som mord.

En till folkbildningslänk

fredag 9 januari, 2009

Jag har funderat ett tag på om jag skulle skriva lite mer om folkrätten i relation till nuvarande stök i Gaza, men ser att Folkrättsprofessor Göran Lysén på Newsmill skriver en alldeles utmärkt sammanfattning på ämnet Gaza och rättsläget – ett traditionellt folkrättsligt perspektiv. Närmast obligatorisk läsning för den som det allra minsta intresserar sig för legala detaljer.

Juridiskt rätt är däremot inte detsamma som moraliskt rätt, även om jag råkar anse att de sammanfaller i detta fall. Det är ingen hemlighet att jag hittills stött Israels agerande – inte för att det är något att jubla över, utan för att det är svårt att säga vad de annars skulle göra. Att bara fortsätta ta emot raketer är inte ett alternativ. Men såväl det juridiska stödet som mitt eget moraliska (jag utgår från att det senare är viktigt för Israel) är avhängigt att Israel fortsätter att följa krigslagarna. Jag utgår från att enskilda misstag och överilade handlingar kommer att begås, helt enkelt eftersom kriget utövas av människor. Men det får inte bli ett mönster. Vi får väl se vad det blir av den där skolattacken, men oroande är den, om den visar sig vara ett misstag (alltså att de inte besköts därifrån). Israel har inte råd att göra upprepade misstag med sådant.

Uppdatering
Enligt vanligtvis välunderrättade Katallaxi så ska man kanske tassa lite försiktigt med Göran Lysén. Måhända är det så, det vet jag ärligt talat ingenting om. Enligt Uppsala Universitet tycks titeln i alla fall stämma. Inget av det han skriver i artikeln slår mig som uppenbart felaktigt, men vad vet jag.

Dagens folkupplysningslänk…

torsdag 8 januari, 2009

…är jobbskatteavdrag.se. Lättöverskådlig kalkylering av hur ens egen skatt som arbetstagare har förändrats sedan 2006. Även jag, som jag vågar påstå följer med bättre än många andra, blev förvånad.

Jag kan i övrigt bara hålla med SvDs ledare:
Om denna stora sänkning av inkomstskatten har gått svenska folket så spårlöst förbi som många nu hävdar är det en kommunikationsmiss av pyramidalt format. Alliansen ska ha all heder av skattesänkningarna, men varför i all världen har man inte gjort på två år vad Harald Klomp åstadkom på en julhelg?

De skulle ha gått Teknisk Fysik

tisdag 6 januari, 2009

Jag slöläser på Expressen att några uppsluppna semesterfirare försökt öppna nödutgången i ett flygplan under en färd till Kuba. Det är i och för sig begripligt. Men om han gjort sit besväret att utföra en enkel räkneoperation så kunde han ha besparat sig besväret att slita i nödutgången. Man kan också förstå att hans medpassagerare känner visst obehag inför dylika infall, men de kunde också ha varit betjänta av samma beräkning.

Såvitt jag vet öppnas nödutgången inåt. Man måste alltså övervinna tryckskillnaden mellan kabinen och utomhus för att få upp dörren. Det är rimligen en tanke bakom den konstruktionen. Normalt lufttryck vid havsytan (en atmosfärs tryck) är ca 100 kPa. Antag att dörren är 0,5 kvadratmeter (en halvmeter bred, en meter hög). Om det var vakuum utanför flygplanet och 100 kPa inne i det så skulle man behöva utöva 100000 Pa * 0,5 m^2 = 100000 N/m^2 * 0,5 m^2 = 50000 N för att öppna dörren. Det motsvarar ungefär att lyfta 5000 kg. Nu är det förstås inte vakuum ute, och det är inte havsytetryck inne i planet. Hur stor är trycksillnaden då? Om man inte har någon aning så borde man i alla fall, med ledning av populärkultur om inte annat, kunna säga att det är en väsentlig del av en atmosfär. (Om det inte vore det så kunde man ju lika gärna skippa tryckkabin helt.) 10% av en atmosfär är förmodligen väldigt lågt gissat, men då är man på den säkra sidan. I så fall är en dörröppning som att lyfta 500 kg. Ett halvt ton. Lycka till.

I själva verket är tryckskillnaden ungefär en halv atmosfär, vilket ger att man måste lyfta 2,5 ton. Slutsatsen kvarstår: Lycka till.

Man behöver förstås inte ha gått Teknisk Fysik för att kunna räkna ut det. Det räcker utmärkt med naturvetenskapligt gymnasium. Men Teknisk Fysik ger en dessutom den rätta pösigheten när man talar om för sina medpassagerare att det inte finns någon anledning till oro. ”Trust me, I’m an engineer. What could possibly go wrong?”

Det här med kompassen

söndag 4 januari, 2009

Via den ständigt koleriske Dick Erixon ser jag att GT rapporterar att Andreas Malm är i farten igen. Ni vet, mannen på DN Kultur som också kampanjar för Hizbollah, några av de alldeles riktigaste nazister som man kan hitta i dag. Nu har han gett sig i lag med Hamas, som även de har judeutrotning på programmet. Visst vill de utplåna Israel, som de inte erkänner, men det är bara en del av att döda alla judar.

Det finns mycket att kritisera Israel för. Israel är verkligen inte felfritt. Och även om jag troligen inte skulle hålla med, så torde det gå att formulera en någurlunda vettig kritik mot Israels senaste angrepp som sådant. Det är dock inget sådant som Malm gör. Enligt GT säger han när han talar vid en demonstration:

-En ockupationsmakt har inte rätt att försvara sig, hävdade han.
Malm trodde på palestinsk seger till slut.
-När styrkesförhållandena i regionen ändras är det vi som tågar in i Jerusalem

Men vänta nu. Israel lämnade ju ensidigt Gaza 2005. Sedan dess har det skjutits över 6000 raketer därifrån in i Israel. Mot detta ska man alltså inte ha rätt att försvara sig. Men vad är det man ockuperar? Samman med den andra meningen står det rimligen rätt klart: Israels själva existens är en ockupation. Israel ska utplånas. På så sätt verkar det rimligt att liera sig med Hamas och Hizbollah; han är åtminstone konsekvent, det får man ge honom.

Att beskriva hela Israel som en ockupation är absurt, vilket man enkelt kan övertyga sig om genom att till exempel börja läsa om landet på Wikipedia. Vidare: om man vill utplåna Israel för vad som hände 1948 (och visst gjorde sig även Israel skyldigt till mindre ädla gärningar), varför vill man då inte också utplåna Tyskland eller Japan? Eller, något perifert, om man högljutt kräver att alla palestinska flyktingar ska få återvända, varför gäller inte samma sak alla judar som fördrevs från arabländerna? De var såvitt jag vet fler än palestinierna.
Det här är inte fråga om Israel-kritik. Det här är fråga om oresonligt Israel-hat. Om jag orkar och hinner så ska jag utveckla det.

Uppdatering:
Newsmill har Malm en lååång artikel i ämnet. Den bekräftar i stort bilden ovan. Visserligen ges en öppning för att inte betrakta hela Israel som en ockupation, men givet resten av texten så tror jag att han ändå ser saken så.

Jag borde förstås ha lärt mig för länge sedan att ignorera honom och hans ideologiska likar. När man står så långt ifrån varandra att orden inte betyder ens nästan samma sak längre, vad är det då för idé att försöka diskutera några som helst detaljer?
Jag kan ändå inte avhålla mig från ett påpekande. Malm menar föga överraskande att Israels angrepp är folkmord. I skolan fick jag lära mig att i krig är vanligen nio av tio dödsoffer civila. Det senaste jag läste (DN) var att en fjärdedel av dödsoffren var civila. Folkmord, huh? Var det också för att utöva folkmord som Israel dagarna före anfallet släppte in en massa medicinska förnödenheter? (Man kan förstås tycka att de alltid skulle göra det, men det är en annan fråga, eller i vart fall en annan del av samma fråga.) Det här måste vara världens minst effektiva folkmord.