Förvånansvärt vettig

Man tror knappt att det är sant. S har ett tag vevat på om den så kallade pensionärsskatten, det vill säga skillnaden mellan inkomstskatter mellan förvärvsarbetande och pensionärer. I dag på SvD Brännpunkt skriver Ibrahim Baylan: ”Pensionärsskatten ska bort”. Det är tydligen starten för en kampanj ”för avskaffandet av pensionärsskatten”.

Det hela är så korkat att jag nästintill tappar andan. Jag har inte tid att fiska hela artikeln, fast den är kort, men låt oss göra några nedslag.

Ett. Det finns ingen pensionärsskatt. Pensionärerna har under nuvarande regering fått sänkt skatt, klart mer än vad som skedde under förra S-regeringens tolv år. Därutöver har det tillkommit saker som en tandvårdsreform, som S-regeringen också trots egna intentioner misslyckades med att införa.
Hela grejen är att löntagare har fått sin skatt sänkt mer än pensionärer. Båda har fått det bättre, men löntagarna lite mer. Det är vad S kallar ”den absurda pensionärsbeskattningen”.

Två. En stor del av idén med jobbskatteavdraget är att stimulera till arbete. Det går inte att stimulera redan utfört arbete.

Tre. Påståendet att pension är uppskjuten lön är, för större delen av dagens pensionärer, inte sant. För folk som arbetar i dag är det sant, men för dem som arbetade igår är pensionerna ett pyramidspel som betalas av dagens arbetande. Därför är det viktigt att stimulera till arbete, så att gårdagens arbetare kan få pensioner.

Fyra. Baylan skriver att ”Regeringen Reinfeldt har frångått principen om en rättvis, progressiv beskattning”. Betydelsen av ordet ”rättvis” är rimligen ”införd av S”. Vad gäller progressiviteten så visade jag för ett tag sedan (den sista grafen) att Alliansregeringen har skärpt progressiviteten i skattesystemet. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men så är det.

Fem. ”Den svenska regeringen har en orättvis, förlegad syn pensionärer – som en homogen grupp personer som har gjort sitt. (…) Äldres erfarenhet och kunnande behövs”, skriver Baylan.
Eh, ja. Det är därför Alliansregeringen – inte S-regeringen – har gjort det möjligt att anställa pensionärer med kraftigt reducerade kostnader för arbetsgivaren. Det utrymmet kan givetvis användas för höja lönen.

Hela den här grejen från S är så bottenlöst dum att jag hoppas att de får grundligt på nöten för det. Risken är förstås att folk verkligen är så dumma har så dålig koll som de hoppas, och att Alliansen med sin letargiska inställning till kommunikation skulle orka bemöda sig att gå till motangrepp kan vara för mycket att hoppas på.

Uppdatering
SvDs ledare i dag (11/3) skriver om kampanjen och tar upp en aspekt som jag inte iddes beröra, och som än tydligare beskrivs hos Den hälsosamme ekonomisten. Den så kallade klyftan kan stängas på två sätt – genom att sänka skatten för pensionärerna (vilket Alliansen påbörjat), eller genom att höja den för arbetarna. Det mesta tyder på att det är det senare som S primärt tänker sig. Så pensionärerna ska egentligen inte få det bättre, men de andra ska få det lite sämre, och på så sätt ska alla bli ungefär lika missnöjda, och då är det rättvist. Tadaa!

Jag är fortfarande förbluffad över kampanjen. Det är förstås vanligt att man från båda sidor blockgränsen inte instämmer i kampanjer som den andra sidan drar igång, men det är sällan man ser en kampanj som rent faktamässigt är så rätt och slätt fel som den här.

Av naturliga skäl skrivs det en del om rutavdraget nu, och jag fortsätter min egen följetong. Nyss skrev jag inlägget Vådan av vissa gropar man grävt åt andra, vilket kan vara en passande rubrik eftersom vänsterblocket låtsas att man är emot att gynna vissa branscher, men tydligen inte har något emot differentierade momssatser för olika branscher eller för den delen rotavdraget, som kan användas till exempel för att gräva gropar. För inte speciellt länge sedan var man inne på att ge fem miljarder till GM för att eventuellt rädda några tusen jobb, men ett skatteavdrag som netto inte kostar någonting och skapar ännu fler jobb, det är man emot. Det är inte utan att rubriken är motiverad.

På SvDs ledare i dag tar de upp i det närmaste precis det jag skrev om för ett par veckor sedan: Beskattad karl reder sig själv
Jag illustrerade det med en så fin graf att jag repriserar den:

Den visar alltså löneskattens betydelse för hur mycket man själv måste jobba ihop åt sin arbetsgivare för att kunna ge 1000 kr netto åt någon man anlitar. Om man inte gjort det redan så rekommenderar jag läsning båda av ledaren och, givetvis, av mitt inlägg! Effekterna som bekrivs syns nu tydligt i verkligheten: När skattekilarna minskas så slutar envar att vara sin egen allt-i-allo och anlitar i stället proffs, varpå skatteintäkterna faktiskt ökar. Det finns givetvis ingen garanti för att så alltid sker, men det är vad som tycks ha hänt i det här fallet, vilket gör oppositionens prioriteringar än mer obegripliga korkade.

I en annan artikel, ”Höga S-politiker utnyttjar rutavdrag”, framkommer än mer förvirring. Jag tycker förstås att det är bra att även häga S-politiker bidrar till framväxten av en tjänstesektor. Att det ger S-partiet magont är partiets eget fel och inget jag ligger sömnlös över. Jag kan dock i ett anfall av godhet ordinera en kur. Om man nu som Ylva Johansson tycker att ”Det är en felprioritering att ge sådana som mig skatterabatt” så går det utmärkt att göra en extra inbetalning till Skatteverket. Det finns faktiskt ingenting som hindrar det, så den som inte vill ha skatteavdrag slipper.

I samma artikel gör Vänsterspartiets arbetsmarknadspolitiske talman Josefin Brink en klassisk vänstervurpa: ”Det bevisar att detta är en förmån som bara gynnar höginkomsttagare” säger hon. Jag har tidigare uttalat mig förklenande om Brinks nationalekonomiska espri, och ser ingen anledning att revidera det omdömet. Hon har rätt i att avdraget gynnar höginkomsttagare, men drar därav det klassiska felslutet att där någon vinner måste någon annan förlora, varför det per definition måste vara fel att gynna höginkomsttagare. Men här har vi nu ett ovanligt tydligt exempel på att höginkomsttagare gynnas, och låginkomsttagare, och tusentals före detta arbetslösa, och den så omhuldade staten.

Hur svårt ska det här vara egentligen?