Archive for juli, 2016

Trumpenhet

fredag 22 juli, 2016

Donald Trump har åter väckt uppståndelse, nu med utrikespolitiska uttalanden. Det finns dock många, även i Sverige, som borde vara nöjda med vad han säger – och han har dessutom en poäng.

Med det menar jag inte att jag tycker att han har en konstruktiv inställning när han i största allmänhet dissar Nato, när han specifikt säger att USA kanske inte kommer uppfylla Natos artikel 5 om Trump inte tycker att den angripne har varit tillräckligt duktig i att följa sina egna åtaganden, att det är förmätet av oss att läxa Turkiet om mänskliga rättigheter, och att Ryssland väl kan få hållas med att ge sig på sina grannar. Ej heller är jag glad över att han är djupt övertygad om att frihandel är dåligt. Detaljer om detta och mer därtill finns – ja, på många ställen, men bland annat i denna artikel:

It’s Official: Hillary Clinton Is Running Against Vladimir Putin

och inte minst i en intervju för New York Times, som återges transkriberad här:

Transcript: Donald Trump on NATO, Turkey’s Coup Attempt and the World

Nej, tvärtom tror jag att Trumps isolationistiska vem-bryr-sig-linje vore exceptionellt dålig för världen i stort.
Men det är ju för att jag tror att USA på det stora hela gör mer bra än dåliga saker. Folk som tror motsatsen är det inte direkt ont om. I Sverige borde avsevärda delar av den svenska vänstern vara jätteglada över Trumps utrikespolitik. De (ni vet vilka ni är) gillar inte heller Nato, vill inte att USA ska vara någon sorts världspolis, är alltid beredda att försvara valfri diktatur om bara USA står på andra sidan, ett stort antal har villigt anammat Kremls narrativ i internationell politik, och frihandelsmotståndet ligger väl så djupt som hos Trump.
Jamen hurra då! Här är deras hjälte. Nu måste ju allt bli jättebra, bara Trump blir president.

Nota bene att jag inte säger att denna inte försumbara skara behöver gilla Trumps inrikespolitik. Men utrikespolitiken är som en vänsterpartistisk dröm. Samt delar av S och Mp. Och Sd, men de har inte lika lång tradition av USA-aversion. Jag har dock inte hittills sett några större mängder jubelrop därifrån. Är inte det konstigt?

Vad menar jag då med att Trump har en poäng?
Han klagar på att det finns en massa välbeställda länder, inte bara men bland annat europeiska, som inte betalar för sin egen säkerhet utan åker snålskjuts på USA. I detta har han helt rätt. Säkerhetsdoktrinen i många europeiska länder bygger explicit eller implicit på att USA ska komma och hjälpa till om det behövs. Det gäller i hög grad Sverige. Och det är inget fel med samarbete. Men det är alltså inte fattiga länder som inte skulle ha råd att hjälpligt försvara sig själva. Det är däremot länder som inte brytt sig särskilt mycket om att ha ett eget försvar. Minns det Kreml-anslutna uttalandet:

In reality, Europe is becoming a defenceless continent, [..] Without America the Europeans will be left naked and defenceless, because except for Britain, they have no armed forces to speak of

Jag håller inte riktigt med, helt försvarslöst är Europa knappast, och utöver Storbritannien kan nog inte minst Frankrike bita ifrån rätt duktigt. Men det finns mer än ett korn av sanning där.

USA har inte lånat oss sitt säkerhetsparaply av enbart storslagen altruism, utan har tänkt sig att man främjar sina egna intressen genom att göra så. Visserligen har en del av dessa intressen uttalat varit upprätthållande av demokratiska samhällen, men upplevt egenintresse är absolut en del av kalkylen – en kalkyl som också gynnat oss i Europa.

Jag säger inte att alla länder i Europa är skyldiga att ta sig till samma militära kapacitet som USA har, men det är ostridigt att stora delar av Europa låtit USA ta hand om stora delar av sin militära säkerhet. Då är det inte så konstigt om man skiter knäck när Kreml börjar skramla med sablarna och USA kanske tittar åt ett annat håll.

Denna lånta säkerhet är dessutom delvis en chimär. Även om det amerikanska kavalleriet börjar galoppera inom en timme efter att skiten träffar fläkten kommer det ta flera veckor innan man är framme. Då kan man stå inför fullbordat faktum.

Det skulle inte behöva vara så. Europas ekonomi är så enormt mycket större än Rysslands att om vi bara tog oss samman skulle vi rimligen kunna få ihop en avskräckande försvarsförmåga, och det utan att ruinera oss, som Kreml håller på att göra med Ryssland nu. Inte utan att vi skulle märka kostnaden på något sätt, men utan att ruinera oss.

Det borde vi göra. Trump eller inte.

Annons

Sommarjobb

fredag 22 juli, 2016

Lite till min egen förvåning skrev jag häromdagen en debattartikel i Jönköpingsposten om Centerns föreslagna ingångsavdrag:

Sänkta löner lönar sig

Rubriken är en smula missvisande; inlägget handlar inte om sänkta löner, utan om sänkta lönekostnader. Utdrag:

Valet tycks alltså stå mellan att antingen ge höga ingångslöner till alla som får ett jobb, eller att många ska få ett första jobb. Eller, inte och – välj en, men inte båda. Höga ingångslöner eller låg arbetslöshet. Det vore välgörande för svensk politik – för att inte tala om svensk arbetsmarknad – om denna målkonflikt erkändes i större omfattning. Ingångsavdraget är ett sätt att komma runt problematiken genom att avskaffa arbetsavgifter i det tidiga yrkeslivet.

För den som vill ha information direkt från partiets mun om ingångsavdraget – jag pratar mer omkring än om avdraget – erbjuder jag flott denna länk:

Centerpartiets ingångsavdrag: Slopa hela arbetsgivaravgiften under två år

Nyhetsrapportering med vatten över huvudet

lördag 9 juli, 2016

Med anledning av Ekots ubåtskalabalik rörande våren 2015 den senaste tiden kommenterar Niklas ”Skipper” Wiklund:
Närapå omöjligt fastställa ubåts nationalitet

Sista stycket är lite extra relevant:
”Det finns anledning att påminna om att det pågår ett omfattande informationskrig just nu, och att vi alla därför bör vara särskilt källkritiska till uppgifter som berör eventuella förehavanden från främmande makt.”

Efter vad jag förstått har Ekot flera gånger sagt att ubåten ”alltså inte var rysk”, vilket skapar bilden av att någon – Försvarsmakten – pekat ut den som rysk. Så har inte skett.

Och ifall någon blandar ihop saker: det här är alltså inte samma händelser som under hösten 2014.

(Bloggifierad FB-status)

I Thought He Was With You

måndag 4 juli, 2016

Efter att länge ha fegat tog jag för några månader sedan en liten smula mod till mig och påpekade att Snowden i dag är en del av Kremls säkerhetstjänst:
Var är den Snowden som föll i fjol

Inte för att det rådde något egentligt tvivel om det, men nu tycks det, kanske något oväntat, ha bekräftats från Kreml:
Källa snäll mot ögonen
Samma källa i tidning, elak mot ögonen

Det är som vanligt intressant läsning. Något jag fann lite extra intressant är att det ingenstans nämndes något om de 900000 dokument som Snowden påståtts ha tagit från Pentagon, jämte vad han tog från NSA. Hur det ska tolkas, om det alls ska tolkas, vet jag inte. Men det ligger nära till hands att tro att Pentagon-stölden varit åtminstone svår att bevisa. Skribenten, John Schindler, har antytt att det finns mer att säga om detta, men jag har inget konkret.

Och så en liten repetition, för den som eventuellt undrar varför jag skriver Kreml på så många ställen där man kanske naturligt skulle skrivit Ryssland, vilket jag gör i det mesta jag skriver i den här kategorin. Det är med flit, och tanken är att man inte reflexmässigt ska börja förknippa Ryssland (i diverse böjningar) med allmän fientlighet och dåligt internationellt uppträdande. Det gäller kanske inte så mycket just det här inlägget, men det är ju inte första gången jag skriver om säkerhetspolitik.
Att den ryska regimen i Kreml helt enkelt inte vill oss väl är en sak, men det vore synd om man började förutsätta att det gäller ryssar generellt. Jag kan förstås inte ensam styra sådana attityder, men ord spelar roll och jag hoppas att mitt fasthållande vid Kreml-nomenklaturen åtminstone inte ska bidra åt fel håll.

———

Jag tar ännu en chans att göra ett skeppsnamn från science fiction-serien om The Culture till inläggstitel; denna gång från novellen The State of the Art.