Archive for oktober, 2016

Temperaturstegring

söndag 16 oktober, 2016

Igår (den 15 oktober) har Stockholmscentern haft höststämma, under vilken man öppnade kandidaturerna till kommun, landsting och riksdag för nästa mandatperiod. Det var – som ofta inom Centern, även folk utifrån anmärker ofta på detta – en trevlig tillställning, med ett antal sidoaktiviteter.

En av dessa var att nya medlemmar skulle få chansen att öva sig på att tala i talarstol, och för att underlätta detta hade jag och några till ombetts att ställa upp som harar. Alltså, att från talarstolen prata i ett par minuter om vad som helst. Jag sade ungefär det här, vilket också är min huvudsakliga motivering till att skriva det här inlägget.

Givetvis – ska man arbeta för seger.
Men att ha en plan B kan också vara en klok strategi.
Det gäller alldeles särskilt för klimatförändringarna. Givetvis är det viktigt att arbeta för att hejda de av mänskligheten orsakade klimatförändringarna. Men tittar man på vad exempelvis FN:s IPCC-panel skriver, om man tittar på vad vi – vi som i mänskligheten – skulle behöva göra, och vad vi verkligen gör, så framgår att det är generande osannolikt att vi faktiskt kommer hejda klimatförändringarna.

Vi skulle förmodligen, rent tekniskt, kunna göra det.
Men vi kommer antagligen inte göra det.

Vi måste därför ta vårt politiska ansvar så att vi inte står oförberedda när effekterna hör av sig på allvar. Det är på vissa sätt en global fråga, men den är också lokal, och vi har förstås ett särskilt ansvar för Sverige.
En av de första grejerna att reda ut är: vem gör vad? Vem är ansvarig för vilka typer av åtgärder? Och vem har mandat att säga åt någon annan att göra saker? Har vi ingen struktur i det är det svårt att komma vidare.

Lika lyckligtvis som självklart är jag inte först med att tänka det här. SMHI har redan ett visst sammanhållande ansvar, och inte minst pågår det redan en utredning som ska svara på många av de här frågorna. Den ska vara klar tidigt nästa år.
Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka. En utredning kan vara hur bra som helst; om den sedan bara arkiveras betyder den ingenting. Det måste finnas en politisk vilja och beredskap att ta hand om resultaten.

Jag tycker att Centerpartiet bör uppbåda både den viljan och den beredskapen. Det betyder inte att vi slaviskt måste anamma allt utredningen säger, men vi ska inte bli överraskade när den kommer, utan vara beredda att uppvisa ledarskap i en fråga som alltför snart kan bli väldigt viktig.

Tack.

En övrig notering från dagen är att det under dagen från talarstolen restes förslag om centerpartistiskt valvinst, vilket av församlingen mottogs försiktigt positivt.

Och ja. Jag har för avsikt att kandidera, åtminstone till riksdagen. Jag lär få anledning att återkomma om det.

Sanning och konsekvens

torsdag 6 oktober, 2016

Det har sedan åtminstone i somras ryktats om att Wikileaks någon gång typ nu, nära före amerikanska presidentvalet, ska släppa en bunt för Clinton och demokraterna komprometterande information. Jag känner mig inte säker på hur det bör hanteras.

Det tycks bli mer och mer accepterat att Wikileaks fungerar som ett verktyg eller en front för rysk säkerhets-/underrättelsetjänst (exempellänk etttvåtrefyra). Antag nu att Wikileaks släpper information som sann, relevant och skadlig för Clinton. Vi har då, på rak arm och i en första approximation, att

Antingen ta till oss informationen och agera på den som vi skulle göra om den kom från en neutral källa. Då gör vi oss själva till verktyg för Kreml, och det är att göra fel. Ingen vettig person påstår att amerikanska politiska göranden drivs uteslutande av altruism, men man ska de senaste åren varit kolossalt enögd för att liera sig med Kremls intressen. Att bara säga att strunt i hur informationen kommit fram, det viktiga är informationen i sig, det tycker jag är att göra det för enkelt för sig.

Eller så ignorerar vi informationen. Men det är också vanligen fel att ignorera information som är både sann och relevant.

Kanske finns något tredje alternativ, men att ignorera lite grann behöver inte vara lätt, och då gör man liksom båda felen.
Men kanske är det ändå så man får göra. Något i stil med att om så länge det som kommer fram inte är extremt graverande relativt alternativen (alltså Trump) kan man i praktiken ignorera dem, motiverat av hur dessa fakta kommit fram och en föraning om vad som skulle kommit fram om Trump, om Kreml hade haft intresse av att outa denne.
Det är inte en lösning jag är nöjd med. Den är möjligen pragmatisk, men inte särskilt principfast.

Jag vet helt enkelt inte hur man på ett principiellt robust sätt ska hantera en sådan situation. Men det är nog bra att börja fundera på det redan nu.