Archive for maj, 2008

Ett väl utfört arbete

torsdag 29 maj, 2008

Sjuksköterskestrejken är över, med ungefär väntat utfall i procentenheter räknat. Som många redan har påpekat så var förutsättningarna inte de bästa. Inte bara det att strejkvapnet inte riktigt kommer till sin rätt när arbetsgivaren egentligen tjänar på att det inte jobbas – landstingsskatten upphör ju inte att tas ut när det är strejk, så inkomsten är ändå säkrad. Dessutom är det svårt att med någon bestämdhet säga att sjuksköterskor sett till medellön är gravt underbetalda, om man jämför med många andra yrkesgrupper. Lärare. Bibliotekarier. Poliser. Och så vidare.
Vad som däremot med bestämdhet kunnat sägas är att lönespridningen varit under all kritik. Det ekonomiska incitamentet för att skaffa sig erfarenhet och utbildning har varit praktiskt taget noll, vilket uppenbarligen verkar demoraliserande (hör upp, ni som vill att alla ska ha samma lön). Problemet har inte varit ingångslönen, utan att det sedan nästan inte händer någonting. Det skulle inte vara något större fel på en sjuksköterskas ingångslön om det gick att arbeta sig upp sedan.
Det här gäller många av de lågbetalda akademikergrupperna, och det är ingen slump att så många av dem finns i offentlig sektor. Finns det bara en arbetsgivare så har personalen en synnerligen svag förhandlingsposition, svårare är det inte. Sålunda är framkomsten av privata vårdgivare en mycket viktig komponent för att få fart på löneutvecklingen.
Man ska dock inte säga att det nya avtalet, frånsett den halva procentenheten i påslag, varit helt värdelös för de strejkande. Jag har inte läst avtalet, men enligt en intervju i P1 så finns det i det nya avtalet skrivningar om väsentligt starkare lokal lönebildning. Det är inte tillräckligt, men nödvändigt för att närma sig den individuella lönesättning som är nödvändig. Man kan förstås ifrågasätta fackets bedyrande att en starkare reglering av detta skulle vara rätt väg att gå; saker som regleras starkt i fackliga avtal tenderar att inte vara så flexibla. Men det ska inte uteslutas.

Så alltså. Rätt väg för att få upp sjuksköterskelöner är inte påfågeluppvisningar för en motståndare som tjänar på att det strejkas. Rätt väg är inte att förhandla sig till så och så många procent som alla får lika mycket av. Rätt väg är att få in fler arbetsgivare och se till att lönerna förhandlas individuellt.
Det kan vara läge att påminna om den empiriska undersökning som SACO gjorde för några år sedan, som visade att de som främst tjänade på individuella lönesamtal var lågbetalda kvinnor. Något för vissa fackförbund att tänka på.

Vikten av att upprätthålla det yttre skenet

söndag 25 maj, 2008

Jag har fortfarande defaultdesignen på bloggen. Jag tycker visserligen att den är snygg, men det är ändå inte tänkt att vara så för evärdeliga tider. Men innan jag börjar meka med det tänkte jag se om det verkar bli ett långvarigt engagemang. Hittills är det lovande, men för tidigt för att säga något.

Att ligga i bakhåll för ett juste citat

söndag 25 maj, 2008

Det hände sig att det blev dags för Ekots lördagsintervju (länken gäller nog max en månad), och jag hade radion på. Marita Ulvskog, partisekreterare för s, skulle intervjuas. Ulvskog har gjort det till sitt signum att komma med helt barocka uttalanden, varav det mest famösa torde vara socialdemokraternas valförlust 1976 som hon liknade vid en statskupp. Hon har inte legat av sig på senare år, så jag bänkade mig och hoppades på mer godis.
Tyvärr väntade jag förgäves, men några anmärkningsvärda saker sades ändå.

Till att börja med pratades det om samarbetet med vänsterblockets andra två partier. Samarbetet med mp prisades av Ulvskog. Man var förstås inte överens om allt, men upplevde att man påverkade varandra. Ett område där Ulvskog tyckte att s påverkat mp var arbetsrätten. Det må så vara, men åt vilket håll kan man fråga sig – mp har ju gjort upp med de borgerliga i sådana frågor för inte så länge sedan…
Det var också värt att notera att hon pratade tämligen oförblommerat om att bilda regering med samarbetspartierna. Det kommer inte som en överraskning, men är ändå en fråga som s velat hålla på replängds avstånd tidigare.

Hon var positiv till friåret men ville inte lova att det skulle återinföras. Hon exemplifierade med att den använts mycket av undersköterskor (oftast kvinnor) som efter 30 års arbete med tunga lyft kunde ha friåret som respit för att undvika sjukskrivning eller förtidspension.
Men, kan man fråga sig, hur kan det komma sig att denna grupp har ett så utsatt och tungt arbete att de behöver vila upp sig ett helt år? Svaret är förstås att de har varit instängda i offentlig verksamhet. Med bara en tillåten arbetsgivare kan man behandla personalen lite hur som helst, för de kan ändå inte rösta med fötterna. I den privata, mansdominerade industrin så har det mesta av de här tunga lyften försvunnit för länge sedan. En rimlig förklaring är att det funnits konkurrens mellan arbetsgivare, och att de då varit tvungna att erbjuda goda arbetsförhållanden. Landstinget kan däremot tryggt segla på som en av landets absolut sämsta arbetsgivare utan att oroa sig för vad personalen ska tycka. Ja, förutom att den blir sjukskriven i förskräckande hög grad förstås.
Det här är en av de främsta anledningarna till att vi behöver öppna för privata aktörer inom vården.

Slutligen ville hon inte uttala sig om vem hon hejade på i den pågående sjuksköterskestrejken, men tyckte att kvinnor i vården är för lågt avlönade. Jaha, säger jag, gissa varför? Svar i förra stycket.

Divide and conquer

tisdag 20 maj, 2008

En sak bland många som jag glömde att ta upp i förra inlägget är förslaget att ha åtskilda valdagar för riksdagsval och övriga val. Det har för mig länge varit självklart att man ska göra så. Det är ändå bara rikspolitiken som får någon uppmärksamhet vid valen i dag. Kommunalpolitiken kan man hitta information om ifall man letar, men man får leta. Och allvarligt talat, landstingsvalet. Så länge vi nu har landsting så får man väl förmoda att valet till dem är av åtminstone någon relevans, men har ni försökt hitta information om partiernas ståndpunkter i landstingsvalet? Det har jag, och det är knappt att det går. Till och med partiernas egna företrädare får något glasartat i blicken när man frågar dem. Kort sagt, vid valen i dag är det bara rikspolitik som gäller, och så följer de andra valen med av bara farten. Genom att separera valdagarna skulle de andra valen kunna ta mer plats och bli annat än ett bihang.

Givetvis har the usual suspects börjat protestera. Minns att allt var väl i konungariket Sverige långt in i september 2006. Detta, ryar man, kommer att sänka valdeltagandet.
Jaha? För det första, hur vet man det? Det gör man naturligtvis inte. Inga belägg har anförts.
För det andra; än se’n? Om valdeltagandet sjunker så bevisar väl det bara vad vi redan var säkra på, att kommunvalen och landstingsvalen bara slentrianröstas i. Det kan inte vara ett allt överordnat mål att ha så högt valdeltagande som möjligt. 65% engagerade röstande måste vara bättre än 80% som röstar på måfå.

Ömsom vatten, ömsom vin

tisdag 20 maj, 2008

…men ibland blänker mp till. Det är känt sedan länge att de för att höra till vänsterblocket, vilket de gör, har en ovanligt frimodig syn på valfrihet, småföretagande och människors fria rörelse (till skillnad från till exempel förre arbetsmarknadsministern Hans Karlsson som enligt egen utsago i varje företagare såg en gammeldags karikatyrkapitalist i hög hatt som vill ont). Nu har regeringen snackat ihop sig med dem i grundlagsfrågan. Jag hörde det på morgonnyheterna och har inte hunnit läsa hela artikeln, men till stora delar tycks det vara nödvändiga åtgärder för att Sverige inte längre ska vara ett konstitutionellt u-land. Exempelvis är en författningsdomstol viktig för att börja få någon sorts åtskillnad mellan lagstiftande, dömande och exekutiv makt, något som hittills inte ansetts nödvändigt i Sverige. Att regeringen alltid ska omprövas efter ett val framstår också som anständigt.

Andra saker, som borttagen spärr för personvalen, är nödvändiga om man alls vill ha personval. Att personvalen inte spelat så stor roll hittills är för att man med absurda trösklar inte tillåtit dem att göra det.

Vad s tycker framgår hittills inte, men gissningsvis är de emot, dels för att allt var perfekt när s satt vid makten, dels för att de på senare tid i allt väsentligt bara varit reaktiva; alltså, de har ingen egen politik (utöver att allt ska vara som den 15 september 2006) men är bra på att indignerat studsa upp och ned och skrika nej till allt vad regeringen säger, oaktat om de själva tidigare sagt samma sak. Synd att man antagligen måste få dem med på tåget.
Vad v tycker är på sin höjd av kuriosaintresse, men de lyckas säkert få det till att förslaget bara gynnar de rika.

I väntans tider

måndag 19 maj, 2008

Tydligen har Miljöpartiet kongress snart. De kongresserna brukar komma med icke ringa komik, även om ledningen jobbar på att få bort de mest massmediala stolligheterna. Men till slut går även katten och lägger sig, och då börjar dansen. Någon kanske minns kongressen för några år sedan då man beslöt att förbjuda ränta. (Jag håller för övrigt ränteförbudet, jämte arvslagstiftningen, som främst ansvariga för att Osmanska imperiet inte hängde med Europa i längden.) Gudmundson och/eller Ingerö brukar vara bra på att fånga upp det mest surrealistiska. Något att se fram emot.

Skandal!

fredag 16 maj, 2008

Det påstås ofta att SVT och SR i sin USA-bevakning jämfört är oproportionerligt fixerade vid demokraterna jämfört med republikanerna. Det är ofta riktigt. I årets valrörelse tycker jag att de har bättrat sig något, men igår morse fick de ett återfall. Vad hade de för bild till ett inslag som handlade om att homosexuella män löper extra stor risk att smittas av HIV? Jo, en varmt leende Obama som omfamnar en synbarligen mycket nöjd John Edwards!

Think of the children!

fredag 16 maj, 2008

På P1 Morgon drabbade mp:s Karin Svensson Smith och någon moderat samman om hur man ska hantera bilism och bensinpriser med växthuseffekten i åtanke; detta direkt föranlett av snacket om fördubblat bensinpris. Moderaten konstaterade att det antagligen inte var fråga om styrmedel i första hand, utan att det var nog bara att ställa in sig på höjda bensinpriser som följd av tillgång-efterfrågan. Allt som allt rätt vettigt.

Svensson Smith gick dock på i vanlig stil. Hon hade nu fått för sig att människosläktet var utrotningshotat och att 80% kunde vara borta till år 2100. Detta är det nu många miljöpartister som ser som önskvärt, men låt oss vara rättvisa och säga att Svensson Smith verkade se det som ett hot. Gott så. Synd bara att hon själv verkar vara en del av hotet snarare än lösningen. Hon var självklart emot snart sagt all bilism. Notera, inte egentligen utsläppen från bilism, utan bilismen i sig. Förbättringarna skulle uppnås inte genom att tex förbättra kollektivtrafiken (som moderaten ville), utan genom att försvåra för folk att ha bil. Med lite tur skulle försämringarna även leda till bättre kollektivtrafik, men det tycktes vara sekundärt.

Det är så typiskt. Alla problem ska bekämpas genom att gå bakåt i riktning mot bronsåldern. Ingen som helst tilltro till att teknik kan lösa problem. Detta oaktat att bilism i sig är något gott – den låter folk förflytta sig med en frihet som kollektivtrafik aldrig kan erbjuda – och att elbilen verkar komma runt hörnet.

De allra flesta förvisso allvarliga problem som man förväntar sig från ökande växthuseffekt kommer att drabba folk i fattiga länder. Det är ingen slump. Det är för att det är problem som kan hanteras om man inte är fattig. Om de fattiga länderna slutade att vara fattiga så skulle katastrofen väsentligen vara avvärjd. Synd då att Svensson Smith och hennes gelikar konsekvent motsätter sig sådant som kan hjälpa dem att sluta vara fattiga.

Den här posten innehåller många lösa trådar och ofullständiga resonemang. Men ni vet. Man bygger Rom, påbörjar tusenmilafärder och allt det där.

Programförklaring

fredag 16 maj, 2008

För ett par år sedan hade något som nästan var en blogg. Det var en synnerligen aktivt uppdaterad del av min hemsida, där jag skrev om politiska spörsmål när något eldade upp mig lite extra. Lågan falnade emellertid och jag lade ned det. Nu har jag åter börjat känna en viss drift att skriva lite galla då och då. Det var dock ganska bökigt att hålla på med min primitiva hemsida, så jag tänkte, varför inte prova på ett bloggverktyg, även om det bara är sååå 2005.

Jag tänkte inte bara skriva politik, utan också göra som alla andra fjantiga personliga bloggar: Skriva om vad som faller mig in. Om jag ser något roligt på bussen. Om något roligt någon sade på jobbet. Om vådan av att koka mjölk. Med ett sådant upplägg kan man knappast förvänta sig någon större läsekrets, men det är heller inte poängen. Det räcker ganska bra med illusionen att jag utgjutit mig inför en större publik än bara diskbänken.

Hur mycket det verkligen blir skrivet, tja – det får vi se.

Hello world!

fredag 16 maj, 2008

Jag känner på mig att jag och WordPress kommer att trivas ihop. Jag hade redan bestämt att min första post skulle vara ”Hello World”, och så hade den redan ordnat det. Med en så här bra start kan det bara bli sämre.