Archive for maj, 2013

Reclaim Husby

lördag 25 maj, 2013

Eftersom jag bott i Husby några år i någorlunda modern tid har jag förstås extra djupa insikter i Husbysjälen, och alla måste lyssna på mig även om ämnet redan kommenterats sönder.
Eller kanske inte. Men i alla fall; jag bodde med min dåvarande sambo i Husby 2001-2005, och jag skulle vilja passa på att ge en kompletterande bild med hur jag uppfattade Husby.

Jag har de senaste dagarna läst skildringar där Husby framställs som helvetet light. Jag känner inte igen eländesbeskrivningarna. Husby var inte en vindpinad dödsskuggans dal kantad av lika delar apati och förödelse. Tvärtom vill jag frammana de där skisserna jag tänker mig att alla sett då man skulle till att bygga förorter på nittonhundratalet. En massa folk som fridsamt promenerar runt, flitigt interagerande. En levande förort. Sedan smällde man upp Vällingby et al och ingen gick runt och fraterniserade. Kallt och blåsigt blev det.
Okej. Jag känner inte Vällingby. Men överlag verkar många vara överens om att sådana där förortsskisser bara är nys.
Men –
Husby var som på skisserna.
Vuxna som gick runt och kommunicerade. Barn i olika åldrar som sprang runt och lekte med varandra. Folkliv. Myller. En levande förort!
Visst. Arkitekturen på de flesta husen är inte hisnande inspirerande, om man inte går igång på loftgångar. Men det fanns affärer och service, och Husby centrum i sig var om inte flashigt så inte heller deprimerande eller sämre försett än jämförbara lokala centra. På kort gångavstånd hade vi Kista galleria, stor, välsorterad och med då närmast unikt långa öppettider.
Det var nästan alltid folk i rörelse. Sambon rapporterade att det inte var läskigt att åka tunnelbana på kvällen, just eftersom man aldrig var ensam med någon potentiell missdådare.
Så, nu när jag förhoppningsvis bankat in att bilden av Husby som en sällsynt nedsliten öken inte har mycket att göra med det Husby jag bodde i en god del av 00-talet kan jag tillstå att mitt Husby sannolikt inte var det enda Husby. Anledningen till att det var så mycket vuxna i rörelse även dagtid var rimligen att de var arbetslösa. Vi bodde också i ett modernare hus än Husby-snittet. Kommer ni ihåg Fredrik Lindströms program ”Värsta språket”? Han hade ett avsnitt om rinkebysvenskan, vari han med ett par lokala tjejer gick förbi vårt hus. De pekade och sade ”Det där, det är Husbys Beverly Hills”. Det var inget speciellt med det huset, men det var byggt 1990 i stället för 1975 och det hade inte loftgångar. Kanske ingen jättegrej, men om man inte trivs i sin bostad inverkar det givetvis på den allmänna trivselnivån. Å andra sidan, är det vad vi talar om? Mitt hus har loftgångar, grrr?
Jag påstår inte att det inte finns socialt och materiellt förfall i Husby, men det är fel att tro att Husby bara handlar om förfall.

…och nu slår det mig att om man läser det här inlägget någon gång i den ljusnande framtid kanske man inte alls inser att vad som föranleder det här inlägget är den vandalisering och våldsanvändning – inte av någon folkmajoritet, utan av ett uppräkneligt antal ungdomar – som började i Husby och sedan spred sig till andra stockholmsförorter.

Och vad ska man då göra åt upploppen? Eftersom alla och deras mostrar redan tyckt till om det vill jag också leka den leken. Jag tror att det är viktigt att se det som två separata problem, ett långsiktigt och ett kortsiktigt, och inte blanda samman dem men inte heller glömma bort den aspekt man för tillfället inte tar itu med.
Långsiktigt – ja, vi vet att invandrare och ungdomar i snitt har det svårt på den svenska arbetsmarknaden. Det slår hårt mot en ort med Husbys demografi. Det förklarar knappast ensamt vad som händer, men det är antagligen en del av bakgrunden. Och även om så inte vore är det givetvis ett problem angeläget att komma till rätta med.

På kort sikt är det andra saker som gäller.
Närmare bestämt att ta och hålla terräng.
Jag menar att det är mycket viktigt att man gör vad som måste göras för att undertrycka kravallerna, och det utan dröjsmål. Om det betyder att man måste ställa fem poliser i varenda gathörn i Husby, jamen då är det så. Det viktiga i detta är inte bara att skydda husbybornas egendom och i förlängningen dem själva. Man måste visa gängen att det inte är de som bestämmer. Väl så viktigt, man måste visa lokalbefolkningen att det inte är gängen som bestämmer. Polisen och samhället måste vara vad jag i ett annat sammanhang sett kallas ”preferred supplier of security”, alltså den entitet som varaktigt står för tryggheten. Steg ett måste vara att tydligt visa att detta är samhällets territorium, inte gängens territorium. Det är mindre lyckat om de senare med trovärdighet kan göra gällande att Husby lever på deras villkor. Så behöver man kravallutrustade poliser är det så det får bli. Dialog är bra, men möts man av stenkastning måste en sådan aggression kunna besvaras – och undertryckas.

Det är också viktigt eftersom en vanlig reaktion på förstörelsen är att fråga gängen ”varför gör ni så här”. Det är ingen konstig fråga, men då har man också gett gängen privilegiet att sätta samtalsagendan. Att visa att bästa sättet att nå ut med ett budskap är att anlägga bränder kan omöjligen vara ett gott incitament.

Men som sagt, att bara ta i med så hårda handskar som behövs nu bör inte, får inte, betyda att man sedan låter bli att ta sig en funderare på den mer långsiktiga problembilden; en bild som jag nästan helt låter bli att diskutera i det här inlägget. Tanken var mest att berätta om det Husby jag levde i, och som var ett annat Husby än det jag läst om de senaste dagarna.

Annons

Frihandelns uteblivna välsignelser

torsdag 9 maj, 2013

Med anledning av en artikel i SvD, ”Afrika reser sig – men inte afrikanerna”.
Det sägs i artikeln att

Handel och globalisering har infriat många löften om ökat välstånd och höjd levnadsstandard för människor över hela världen, men har också spätt på klyftorna mellan rika och fattiga i utvecklingsländer.

–Där har globaliseringen inte fungerat. Borde vi vara förvånade? Ja, utfallet går emot en mycket väletablerad teori, säger Eric Maskin.

Teorin om så kallade komparativa fördelar utgår från att varor är rörliga men att produktion och arbetskraft stannar inom nationens gränser. Under tidigare globaliseringar höll teorin, men den har spruckit under senare decennier.

Jag brukar säga att jag känner till få eller inga länder som nått välstånd utan omfattande handel med omvärlden, så jag jag känner ett behov att replikera här.
Och det går ut på att ”nödvändig” inte är samma sak som ”tillräcklig”. Jag tycker att argumentationen sådan den presenteras i artikeln inriktar sig på en halmgubbe. Ja, (fri-)handel och globalisering är en nödvändig komponent för att lyfta människor ur fattigdom, men det är inte ensamt tillräckligt, och det tror jag inte man brukar påstå heller. Det behövs, eller underlättar i alla fall stort, att ha en fungerande rättsstat stat med rule of law (vad det nu kallas på svenska). Utan en åtminstone rudimentär infrastruktur kan det också vara svårt att nå några påtagliga resultat. Detta är faktorer som i stor utsträckning brister eller saknas helt i nedslående stora delar av Afrika, även om situationen över lag förbättrats påtagligt.

Ytterligare en faktor som ligger Afrika i fatet är att även om handeln med länder utanför Afrika ökat kraftigt finns det fortfarande skyhöga handelshinder mellan många länder inom Afrika. Sådant kan ha än större betydelse än till exempel EU:s med rätta bespottade tullmurar.

Slutligen kan jag på ren spekulation misstänka att Hernando de Sotos bok ”Kapitalets mysterium” (som jag själv bara läst delar av) är rekommenderad läsning för den som funderar på varför kapitalismens segertåg till vissa delar kommit av sig i vissa hörn av världen.

Skatteupplysning: Rut, Rot och sjuksköterskorna

fredag 3 maj, 2013

Åter ser jag det cirkulera inlägg om att det är fel att skribenten får si och så mycket i rut- och eller rot-avdrag, för sjukvården går minsann på knäna. Innan du trycker på like eller motsvarande vill jag gärna säga några rader.

Rut- och rot-avdragen belastar statskassan. Rutavdraget är dessutom vid det här laget, med de nya jobb som skapats, självfinansierande; hur det ligger till med rot vet jag inte. Men som sagt, statskassan, som får sina pengar huvudsakligen från moms och sociala avgifter. Vård och omsorg å sin sida bekostas av kommunal- och landstingsskatten.

Alltså: rut/rot är inte samma påse pengar som vård och omsorg.

Därmed inte sagt att de inte påverkar varandra. När fler tack vare rut och rot får jobb, betalar de kommunal- och landstingsskatt. En del kanske till och med går från försörjningsstöd.

Alltså 2: rut/rot är inte samma påse pengar som vård och omsorg. Men tack vare rut och rot finns det mer pengar till vård och omsorg.

Mer. Inte mindre.

Sedan står det dig förstås fritt att ändå trycka like, eller vad det nu är fråga om. Men jag ser ingen god anledning till att göra det.