Aftonbladet skriver om vad en vaccinering à två doser kan komma att kosta patienten, och nämner att det kan bli uppåt 300 kr om patienten ska ta hela kostnaden. De frågar också hur mycket man skulle vara beredd att betala. Det är en lite rolig fråga som man kan klura på – vad får det kosta för att jag ska vaccinera mig?
Nu är det här med vaccinering inte helt trivialt att reducera till en fråga om personliga preferenser. Det har Aija Sadurskis skrivit tänkvärt om i Folkvett. Men låt oss ändå göra det, bara på kul. Och, för att det ska bli enkelt, begränsa oss till den förvärvsarbetande delen av befolkningen.
En första ansats kan vara att man vaccinerar sig om kostnaden för vaccinet är lägre än den förväntade alternativkostnaden. Så vad är alternativkostnaden? För förvärvsarbetande är den en karensdag plus 20% löneavdrag på resten av sjukdagarna. Låt oss säga sammanlagt två hela dagars lön. Det är ganska precis 10% av en månadslön. Medianinkomsten i hela landet 2007 var ca 240 kkr, det vill säga 20000 kr per månad, för alla mellan 20 och 64 år. Medelinkomsten är högre, och medianvärdet inkluderar möjligen folk som inte förvärvsarbetar. I så fall ska värdet höjas någon tusenlapp (det i sig är värt en egen bloggpost, men det får bli, eh, en egen bloggpost i så fall). Låt säga 21000 kr. På en sådan månadslön får man ut ca 16000 kr. 10% av det är 1600 kr.
Är en vaccination då värd 1600 kr? Bara om man vet säkert att man kommer att bli smittad. Hur stor är risken att bli smittad? Det vet förstås ingen, men kan kan läsa om att mellan 0,4 och 5 miljoner beräknas åka dit, vilket skulle motsvara en risk på mellan 5 och 50%, om man antar att risken är jämnt fördelad över befolkningen. Andra källor talar om en risk på 20-30%. Okej. Låt oss då ansätta 25%. Då blir väntevärdet av mediansjukdomskostnaden 25% av 1600 kr, alltså 400 kr. Så enligt det resonemanget så får vaccinet kosta 400 kr, väl över de 300 som det pratades om.
Men då kommer bara hälften av alla att vaccinera sig. Staten vill ju att i stort sett alla ska göra det, särskilt som vaccinet ändå är inköpt. Vad får kostnaden vara om man siktar på 90%, alltså P10? Där är inkomsten ca 60 kkr. Det är inte stort mer än 5000 kr/månad, eller 4600 efter skatt. Med samma sätt att räkna landar man då på 115 kr.
Det är förstås inte så att 10% jobbar till en lön på 60 kkr/år, så uppenbarligen visar inte tabellen riktigt vad jag är ute efter. Och ska man lägga kostnaden på 115 kr så blir det väldigt dyrt för staten. Man kan tänka sig flera lösningar, till exempel:
* Indexera den enskildes kostnad efter deklarerad inkomst. Det är kanske inte helt orimligt, om man ser det som en försäkring mot förlorad arbetsinkomst.
* Lägg priset fast på tex 250 kr och ge vouchers till lågavlönade – det kostar en del, men man ger inte rabatt åt medel- och högavlönade och kan ändå nå målet att vaccinera många.
Ett par aspekter till ska nämnas. Dels kan man möjligen förvänta sig att folk borde vara beredda att betala lite extra för nöjet att slippa ha influensa. Om man dessutom misstror tabellen lite så borde det inte vara något problem att ta 200 kr för vaccinationen. Märk väl också att detta gäller två doser som ska ge ett långvarigt skydd. Här har vi bara räknat med en säsongs sjukdom, för vilket jag antar att det räcker med en omgång vaccin. Alltså, en dos kan lätt få kosta 200 kr, och två doser då förstås 400 kr. Det var i den kontexten som de 300 kronorna skulle ses.
Tja, om inte annat så tycks jag, som faktiskt uppbär en lön, ha övertygat mig om att det även av snävt personliga skäl är rationellt att vaccinera mig om två vaccin kostar i häradet 300 kr.
Uppdatering
Nu stojas det friskt om att staten borde stå för fiolerna, både från landstingen och på ledarplats. Det finns som sagt ett samhällsintresse att så många som möjligt vaccineras. Men som jag kom fram till ovan, låt vara med rätt så grova metoder, så finns det för de flesta många rent ekonomiska incitament att vaccinera sig även om det kostar 300 kr för två doser. Det vore dumt att inte få ut den informationen till folk. Det är trots allt inte bara samhället i stort som har intresse i det här, utan även dess enskilda individer. Varför ska man låta bli att ta ett personligt ansvar bara för att samhället i stort också har ett intresse?