Archive for augusti, 2009

Ett brottsoffers bekännelser

söndag 30 augusti, 2009

För ett tag sedan gick jag på en internetscam. Jo, det är sant. Och ja, det är klart att det är pinsamt. Sådant händer andra, inte mig som har koll. Det var på Blocket, och det var lite mer avancerat än bara ”skicka pengar så skickar jag grejer”, men inte så avancerat att jag inte borde ha fattat galoppen innan det var för sent. Det skulle jag nog också ha gjort om jag inte varit så galet stressad när det var dags att slå till, jag skulle resa bort och det ena med det andra. Då brast kontrollen.
Det var ingen jättesumma pengar, så jag tänkte att låt det bli mig en nyttig läxa. Jag polisanmälde mest för formens skull.

Döm (hoho) då om min förvåning, när polisanmälan faktiskt ledde någonstans! Det var inte bara jag som hade varit oförsiktig, utan det var uppåt 30 personer som hade gått i samma fälla. För ovanlighetens skull så hade polisen faktiskt fått tag på grabben. Dom föll alldeles nyss. Det är första gången som jag läser en dom, det var intressant i sig. Som hade framgått redan för ett halvår sedan så var han målvakt, själva hjärnan bakom bedrägeriet sitter och hukar i den brasilianska regnskogen någonstans.

Så vad är min poäng då? Jo, såhär. Målvakten, 19-20 år gammal, dömdes till två villkorliga månader och att betala tillbaka pengarna (vilka fanns kvar). Det är vanligt att förena villkorlig dom med dagsböter, men med hänsyn till ålder, ordnade förhållanden, bedömd ringa återfallsrisk och sådant så lät man bli att göra det. Och det är här jag blir fundersam. Jag brukar visserligen hävda att man inte helt ska bortse från och fnysa åt tit-for-tat i rättskipning, men det är inte hämnd det handlar om här; jag var till min förvåning knappt arg på killen ens när det begav sig. Det är lite konstigt, för även om jag hade varit dum så var det faktiskt inte mitt fel, det var han och inte jag som begått ett brott. Nej, det handlar om incitament och återkoppling på dåligt beteende. Det var förstås bra att han alls blev dömd. Men vad blev den konkreta följden? Att han ska betala tillbaka pengarna som han lurat till sig. Så, han nådde inte hela vägen med sitt brott, men han led ingen egentlig skada av det. Brottsregistret fanns han redan i (grov olovlig körning, vill jag minnas). Om han håller sig i skinnet ett tag så är det allt. Det är rätt och rimligt att han inte åker i fängelse, det skulle knappast ha förbättrat oddsen för laglydighet i fortsättningen. Men med dagsböter så hade han fått en kännbar återkoppling på att han hade gjort något fel. Det ska faktiskt svida lite, varför har man annars fortkörningsböter? Jag var inte med vid rättegången, jag kan ha missat någon väsentlig detalj. Men med vad jag vet nu så känns det mest som ännu ett exempel på missad chans till påföljd.

Annonser

Hur tänkte de nu?

söndag 30 augusti, 2009

Jag har varit out of the loop ett tag i Aftonbladeteländet. Även den mest envetna grävling tröttnar väl på att bita i stöveln. Men nu, några dagar senare, så tänkte jag kommentera att Aftonbladet översatt sin olycksaliga artikel till engelska.

I sak behöver det inte vara något fel med det. Till exempel kan man anta att de israeler som hört om artikeln genom rabaldret inte har haft möjlighet att läsa den. Det är också fullt möjligt, kanske rentav troligt, att Linderborg et al inte alls tycker att det är något fel med artikeln. Då är det förstås ett bra drag att visa upp den, så att alla kan se att den består av idel rent mjöl.

Det är bara det att det inte verkar röra sig om en direkt översättning. Jag har inte jämfört dem sida vid sida, men det har andra gjort och kommit fram till att det handlar om betydande friseringar, där antijudiska markörer har tonats ned eller tagits bort. Och det är här frågan uppstår: Hur tänkte de nu? Trodde de att ingen skulle märka något? Det ser ju onekligen ut som ett erkännande i smyg av att den svenska versionen var rätt rutten. Och om de kommit på att så var fallet, varför över huvud taget försöka visa upp sin smutsiga byk så offentligt? Det är ju trots allt inte så att de på något sätt har tagit tillbaka något eller bett om ursäkt.

Det kan givetvis vara så att det är en slug krigslist. Man visar upp en friserad engelsk version för att hamna i bättre dager. Men då har vi problemet med att det verkar konstigt att de skulle tro sig om att komma undan med det obemärkt. Och vi ska kanske inte förhasta oss och göra samma tankefel som alla konspirationstokar som ser USA och Israel bakom allt ont. Det skulle kunna vara så att den ena handen inte riktigt har koll på den andra. Det skulle kunna vara så att den vänstra handen (tex Linderborg) inte ser något fel i artikeln och ber om att få den översatt. Nu ska de där tokiga sionistiska kapitalistlakejerna få på moppe! Den högra handen däremot, översättaren, ser att artikeln är, eh, olyckligt skriven, och tar sig för på egen hand att tona ned det. Vänsterhanden, som från början var blind för galenskaperna, ser knappast skillnaden.
Jag säger inte att det var så det gick till. Det är inte så lite kremlologi att gissa sig till vad som händer på den där redaktionen. Jag säger bara att för mig så låter det plausibelt. Det finns inte alltid en ond masterplan. Ibland, eller ofta, är folk bara inkompetenta.

I had a dream

söndag 30 augusti, 2009

Jo, det är sant. Bland alla stolligheter som jag drömde i natt så dök det upp ett resonemang som jag fortfarande, nu när jag är hyfsat vaken, tycker håller. Det handlar om gymnasieelevers rätt att få välja skola, och i någon förlängning friskolors existens.
Att propagera för det kan tyckas vara att slå in väldigt öppna dörrar. Men då och då dyker det upp någon förhållandevis ledande politiker som ömmar för skolan den kommunala skolan den kommunala skolans personal den kommunala skolans administratörer och tycker att det är ett elände att eleverna inte är hänvisade till den närmaste kommunala skolan.

Då undrar jag – och det är här drömmen kommer in – om man tycker likadant om universitet. Ska man även där vara hänvisad till sitt närmaste universitet? Ska högskolor som inte drivs i statlig regi (HHS och Chalmers må vara de enda exemplen som jag känner till) förbjudas? Högskolan fungerar ju rätt mycket som ett skolpengsystem. Är det också fel? Och om det är rätt, varför är det fel på gymnasiet?

Jag håller inte andan i väntan på svar.

Eyes on the money

tisdag 25 augusti, 2009

Eftersom det här med Aftonbladet och organen vägrar dö så ska jag väl dra mitt strå till stacken, denna gång genom att påpeka vad det handlar – eller borde handla – om.

Och det är inte att Israels regering med kraven på ~ursäkt från svenska regeringen är ute i ogjort väder, för att uttrycka det försiktigt. Som jag redan skrivit, de är galna och beter sig som en av de diktaturer de är omgivna av. Det är självklart och uppenbart att det är så. Nog om detta.

Och åter till upprinnelsen till hela kalabaliken, Aftonbladets artikel. På sistone när jag har lyssnat på radio (P1 Morgon och Godmorgon Världen) så har man glidit i frågan om vad artikeln talade om. Man har till exempel sagt att den talade om organhandel. Men organhandel – vilket förekommer – brukar betyda att någon frivilligt byter organ från sig själv, typiskt då en njure, mot en summa pengar. I de allra flesta länder är detta olagligt, och visst är det ett etiskt minfält. Men det var inte det som artikeln lät påskina. Vad Boström i artikeln talade om var mördandet av människor i syfte att plundra dem på organ. Det är flera storleksordningar värre. Så eyes on the money, kids – det var inte något litet övertramp som Boström talade om, utan något verkligt monstruöst, och detta utan att ha något som helst på fötterna.

Boström har på sistone börjat tala om att han aldrig i artikeln säger att Israel faktiskt gör så. Nej, det har jag uppmärksammat från första stund. Men trodde han att vi skulle gå på den lätta? Hur dumma tror han att vi är? Han är förstås en tillräckligt skicklig skribent för att få in anklagelsen utan att skriva ut den explicit. Man ska vara mer än lovligt språkligt underbegåvad om man inte ser anklagelsen ändå. Det där är bara larv.

Är då Boström antisemit? Ärligt talat, jag har ingen aning, men jag bryr mig inte så mycket heller. Det är lyckligtvis inte olagligt att tänka antisemitiska tankar. Oavsett vad som rör sig i Boströms inre så är det viktiga att han, och Aftonbladet, kolporterar antisemitiska myter.

För den som orkat läsa ända hit – minns du vad jag skrev ovan att ingen går på Boströms fint att inte skriva något explicit? Ingen utom fånen Dror Feiler på P1 Morgon i morse. Ja, fånen. Han sväljer allt med hull och hår. Eftersom artikeln inte pratar om judar utan om israeler och eftersom anklagelserna är implicita så är det inget antisemitiskt i dem. Maj gadd. Har karln ingen aning om hur modern antisemitism fungerar, eller bryr han sig inte? I vilket fall så tycker han att Sverige officiellt skulle säga till Israel att nu får ni ta och reda ut det här och visa att anklagelsen är falsk. Mm, för det skulle inte vara att instämma i artikeln, eller? Och – som om någon av dem som tror på anklagelserna skulle tro på något en israelisk utredning kommer fram till! Som sagt, maj gadd.
Vidare tycker han att man ska ha högre krav vad gäller mänskliga rättigheter på Israel, som kallar sig demokrati, än på granndiktaturerna. Idiot! Högre förväntningar, ja. Men krav, nej! Då har man inte fattat vad mänskliga rättigheter går ut på.

Uppdatering:
På Newsmill har Charlotte Wiberg och Jonathan Leman en artikel som mer utförligt berör modern antisemitism, specifikt i Aftonbladet. Ett exempel de tar upp är Robert Collin, som jag har upprört mig över förut. Det är bra att det inte har glömts bort.

Ja. Alla har blivit galna.

fredag 21 augusti, 2009

För det tar inte slut med galenskaperna. Som DN och SvD rapporterar så tänker Israels tydligen inte fullt tillräkneliga regering protestera officiellt hos svenska UD:

”Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner”

Och då ska regeringen avgöra vad som är sant också, va? Att ta sig för pannan och stöna (2:20 in i klippet) tycks mig inte tillräckligt.

Samtidigt i Sverige så intervjuas Boström, upphovsman till den eländiga artikeln, i P1 Morgon. Där hade han chansen att visa om han över huvud taget hade något på fötterna. Det hade han förstås inte. Däremot passade han på att få in en referens till judens makt över medierna (eller med de ord han valde, ”Israel har världens största propagandaapparat”, om jag minns rätt). Någon som är med på ett bingo i antisemitiska myter?

Mot honom talade Anna Veeder sansat, kanske väl återhållsamt för min smak (även om jag kan förstå varför). Läs gärna hennes längre redogörelse på Newsmill.

Samtidigt, på Aftonbladet… så fortsätter man att löpa amok i det intellektuella vardagsrummet. Jag har främst två saker att säga om det.

  1. De vägrar naturligtvis att kalla det en debatt om antisemitism, utan sätter det inom citationstecken, debatt om ”antisemitism”. Men låt oss göra den här förvisso inte perfekta parabeln. Om jag påstod att anledningen till att svarta i USA i snitt har lägre inkomster än vita är att de saknar högre intellektuella fakulteter, men att de å andra sidan är barnsligt glada och har rytmen i blodet – skulle det vara rasism, eller skulle det vara en viktig fråga som USAs regering borde bemöta?
  2. Enligt Aftonbladet är det här inte alls en viktig debatt, utan vi borde i stället debattera den allmänna situationen i de palestinska områdena. Tja, tydligen klarar Aftonbladet inte av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, utan bara en får plats. Med exakt samma argument skulle jag då vilja säga: Nej vi ska inte debattera Israel och Palestina alls, utan Darfur och bara Darfur, för där begås långt värre brott mot mänskligheten, och följaktligen kan vi inte tala om något annat.

Tidigare poster i samma ämne:
Har alla blivit galna, nu igen? i förrgår och This just in: Judar äter barn i måndags.

Vilse

torsdag 20 augusti, 2009

Jag är så gott som helt säker på att det förut fanns en about-länk här, och att jag skrev en kort text om mig. Nu hittar jag ingetdera. Um… hjälp?

Att investera oss ur krisen…

torsdag 20 augusti, 2009

…eller Varvspolitiken ett varv till

Jag vet att det mesta här har skrivits förut, men det verkar inte räcka med det.
Jag gillar Saab. Det är trevliga bilar. Trots att det inte alls är en bil som passar mig nu så är jag ändå lite sugen på kommande(?) 9-5. Koenigsegg som ägare vore skitroligt. Vad skulle det bli av det? Spännande!
Men.
Inom och kring bilbranschen så har det länge, långt innan finanskrisen slog till, talats om en stor överkapacitet och att flera märken/tillverkare måste döden dö. Ingen har lyckats förklara varför Saab då skulle överleva. Saab som nästan aldrig har gått plus. Det främsta argumentet tycks vara att Saab har flera nya modeller på gång. Jamendåså, det tricket har nog ingen annan tillverkare tänkt på.

Givet dessa förutsättningar så vill en tydligt alltmer desperat Koenigsegg-ledning få statlig hjälp med 30% av pengarna, enligt seglivade rykten cirka tre miljarder kronor.

Regeringen håller lyckligtvis kursen och vägrar låta sig utpressas. Den är inte perfekt, den här regeringen, men en hel del gör den ändå rätt. Socialdemokraterna däremot indikerar klart och tydligt att de tycker att Sverige ska hosta upp. Okej. Jag tillåter mig en räkneövning.

Åtminstone i en första ordningens diskussion så är det rimligt att tala om de 4000 jobben på Saab som berörs. Siffror om sekundära effekter tenderar av flera skäl att vara rejält uppblåsta. Tre miljarder spänn för 4000 jobb, det är 750000 kr per jobb. På a-kassan får man maximalt ut ca 11000 kr per månad. De här tre miljarder kronorna skulle alltså räcka för att hålla alla Saab-arbetare på a-kassenivå i nästan sex år.

Sex år!

För att S-kalkylen ska vara vettig så räknar man alltså med att Saab-arbetarna annars i snitt skulle gå utan arbete i nästan sex år. Är det troligt, om de nu är så duktiga på Saab? Och att de är duktiga, det måste S tro, för hela kalkylen bygger på att Saab tack vare de tre miljarderna inte kommer att gå omkull. Det är det inte många andra som vågar tro.

Alltså: S har gjort en kalkyl som för att gå ihop kräver att två premisser stämmer.

  1. Tre statliga miljarder kommer att rädda Saab på lång sikt.
  2. Om Saab går omkull så kommer de duktiga Saab-byggarna inte att hitta någon annan mer lönsam verksamhet att jobba med, utan de kommer att gå utan jobb i nästan sex år.

Kom ihåg den nationalekonomiska övningen när det drar ihop sig till val och S tycker att regeringen slarvar med pengarna.

Det vore verkligen roligt att ge Koenigsegg+Saab en chans, men vill du göra det, gör det med dina egna pengar, inte med andras.

Har alla blivit galna, nu igen?

onsdag 19 augusti, 2009

Den här Aftonbladet-artikeln om judar som bakar bröd på barnablod som jag skrev om för två inlägg sedan, den verkar få folk att gå in i härdsmälteläge. Det här skulle kunna bli ett riktigt fint inslag i Spanarna på radio.

Exempel ett:
Företrädare för Israels regering, som inte heller tidigare har varit precis what the doctor ordered, gör utfall mot Sverige och tycker att sådant här ska inte få tryckas. Mm, yttrande- och pressfrihet, någon? Den gäller alla, inklusive nazister, Lars Vilks och, givetvis, Aftonbladet. Hur svårt kan det vara att hålla isär åsiktsyttringar man ogillar och åsiktsyttringar man vill förbjuda? Det borde Israels regering klara.

Exempel två:
Sveriges ambassadör som ger sig in och hytter med fingret åt Aftonbladet. Lärde hon sig ingenting av Laila Freivalds? För det här snacket att det är något unikt, det ambassadören gjort, det stämmer inte. Freivalds var ute i samma ärende när det begav sig. Lyckligtvis tycks inte ambassadören ha UD med sig i frågan, utan har antagligen tagit en rejäl cykeltur på egen hand.

Exempel tre:
Aftonbladets chefredaktör. Han hade kunnat säga något luddigt om att vi har yttrandefrihet, yadda yadda. Det gör han i och för sig. Men han sätter också igång med att försvara artikeln i sig, och riktar frågor till Israel som om det fanns något substantiellt över huvud taget i den annat än modern antisemitism. Finns det någon kvar på Aftonbladet med ett uns omdöme? Att kulturchef Linderborg försvarar självmordsbombare i Irak och utan någon överdrift att tala om inte uppvisar någon tydlig skillnad mot en tvättäkta stalinist visste vi sedan gammalt, men chefredaktören också? Ska vi verkligen behöva döpa om dem till Antisemitbladet? Kort sagt, har alla blivit galna?

För det är förstås det som är spaningen. Har alla blivit galna?

Jag orkar inte ens länka till eländet.

Uppdatering:
Eller okej. En länk kan jag orka, efter en stärkande paus. SvD får in exempel på det mesta av ovanstående i en enda artikel.

…och så har jag orkat länka till ursprunget för ”Antisemitbladet”.

Uppdatering 2:

Till hälften pedant, till hälften gam

tisdag 18 augusti, 2009

SvD provocerar min inneboende enhetspedant. Det handlar om en svår olycka i ett ryskt vattenkraftverk, och i skrivande stund står det i artikeln att ”Vattenkraftverket är ett av de största i världen och producerar 6,4 miljoner kilowatt i timmen.” Gah! Effekt per tidsenhet… makes the baby Jesus cry. Plus att det är ett säkert sätt att få mig att gå igång förstås. Jag har artigt skrivit till dem och sagt att effekt (watt) eller energi (joule) per tidsenhet fungerar, men inte effekt per tidsenhet. Det skulle beskriva hur snabbt elproduktionen kan ändras, och jag tror inte att det är vad som åsyftas.

Man kan i och för sig notera att det antagligen är det pålitligt opålitliga TT som stått för översättningen, men SvD har ändå publicerat det.

En annan reflektion är att man kan undra vilka rubriker det blivit om 76 människor dött i turbinrummet i ett kärnkraftverk. Just sayin’.

Uppdatering:
Aftonbladet kör samma text. Nu väntar vi bara på att resten av tidningarna följer efter! Rapporter mottages, i brist på ett bättre ord, tacksamt.

Uppdatering 2:
Nu har SvD ändrat sin text. Dock ej Aftonbladet. Eftersom jag påpekade för SvD men inte för Aftonbladet så tar jag åt mig äran.

Uppdatering 3:
Och nu har DN vaknat och hakat på tåget mot stupet. Kilowatt per timme, jajamensan!
…och Sydsvenskan och GP vill inte vara sämre. Ja herregud ja.
Vad ska det bli av våra barn om de läser sådant här i tidningarna? Watt per timme? Somebody think of the children!

This just in: Judar äter barn

måndag 17 augusti, 2009

En blänkare bara.
Aftonbladet har en artikel i dag (i kulturdelen, var annars) som driver tesen att Israel dödar palestinier i syfte att plundra dem på organ.
Det finns inga bevis för att så sker. Man tycks inte reflektera över att det är ett rätt långt steg från att köpa organ av folk till att kidnappa och mörda dem för att plundra kropparna. Det som finns är en sjutton år gammal anekdot, som inte ens i sig säger att det pågått organplundring.

Det är förstås utomordentlig svårt att bevisa att organplundring inte förekommer, precis som det är svårt att bevisa frånvaron av precis vad som helst. (Jag kan inte bevisa att det inte ligger en tekanna i omlopp kring Pluto, men det betyder inte att det gör det. Jag kan inte bevisa att tomten inte finns… och så vidare.) Det kan förstås i princip vara så som artikeln mer än insinuerar. Däremot så passar det här extremt väl in med den seglivade antisemitiska myten att judar för egen vinning/hedonism organiserat slaktar barn av ickejudar. Till och med artikelns rubrik, ”Våra söner plundras på sina organ”, är som gjord för att associera till just mördandet av spädbarn för att ta tillvara deras blod.

Jag borde kanske inte vara förvånad. Men det är anmärkningsvärt att Aftonbladet med så lite på fötterna publicerar något som bär alla tecken på traditionell antisemistism i modern skrud.

Uppdatering:
SvDs ledarblogg har nu uppmärksammat artikeln. Alltid något.

Alla måste bada

söndag 16 augusti, 2009

Mona Sahlin har hållit sommartal, och en av punkterna var tydligen könskvotering av företagsstyrelser. Minst 40% av vardera könet tycks vara modellen. Det är ingen vidare bra idé, av flera skäl.

Dels så borde företag få bestämma själva vilka som ska sitta i deras styrelse. Personligen så föredrar jag könsblandade arbetsgrupper, jag tycker att det brukar bli bäst stämning så. Men preferenser är en sak, att tvinga på andra sina preferenser är en annan. Om staten vill tvinga sig själv att i sina egna företag kvotera, fine. Men privata företag är inte statens egendom som den själv ska kunna detaljstyra bemanningen i.

Det är förstås möjligt att ett färdigt förslag innehåller förbehåll om företagens storlek, men ett kvoteringskrav i det företag som jag i dag jobbar på skulle bli problematiskt. Det är ett halvlitet företag ägt huvudsakligen av dem som jobbar i företaget, vilket avspeglas i styrelsens sammansättning. Med det underlaget så skulle det – tyvärr – vara omöjligt att uppnå 40% representation.

Det påstås ofta att företag med hög andel kvinnor i styrelsen är mer lönsamma, även om det delvis motsägs av nya rapporter. Men låt oss anta att det stämmer. Då borde det ju på lite sikt inte behövas lagstiftning; vettiga företag ser till att ordna sina styrelser, och resten går under av konkurrenstrycket. Lite idealiserat förstås, men ekonomiska incitament är något som företag brukar förstå.

Och då har vi inte ens varit inne på de välkända problemen med kvotering. Dels att få vill misstänkas för att få sitta i styrelsen som alibi. Dels ett väldigt konkret exempel: Sydafrika. Jag har fått berättat för mig att där måste en viss del av styrelsen (eller ledningen, minns inte) i företag bestå av svarta människor. Konsekvensen har blivit att många svarta har kontrakterats som rena målvakter, för att stå på papperet som medlem i styrelsen och få en slant för det, men att sedan hålla sig undan. Den som säger att det inte skulle förekomma med kvinnor i Sverige måste förklara varför svarta skulle vara dummare än kvinnor.

Nej, ökad kvinnorepresentation i styrelser är mycket önskvärt, men att nå dit via lagstiftning är både etiskt och resultatmässigt tvivelaktigt. Låt bli.

Men då kan man undra hur jag kan vara emot kvoterade styrelser och ändå förespråka kvoterad föräldraförsäkring. Ja, till att börja med så föredrar jag att kalla det individualiserad föräldraförsäkring, thank you very much. Och skillnaderna mellan de två fallen överväger likheterna. Jag vill till exempel inte tvinga föräldrar att stanna hemma lika länge, jag anser bara inte att staten ska betala för ett system där familjen och inte individen är samhällets minsta beståndsdel (vill man driva det längre så kan man säga att ett företag är en (1) juridisk person, men jag har inte tänkt igenom det tillräckligt för att vara säker på att det är en bra liknelse) – särskilt inte när det får så dåliga konsekvenser. Notera här likheten med min förra post. Att få bestämma över sin styrelsesammansättning, det är en negativ rätt, det vill säga frånvaron av tvång. Men att kräva att andra ska betala mig för att vara hemma, det är något annat. Det är inte mer än ett malignt valt namn som förenar de två frågorna.

Fel om rätt

torsdag 13 augusti, 2009

…och när jag ändå klagar på andra människors tänkande.
Jag brukar säga att jag är en dilettant när det kommer till rättigheter, men jag börjar undra om jag inte ska omvärdera det. Rättigheter är kanske inte min starkaste sida, men det verkar gälla många. I morse hörde jag i P1 Morgon Kurdo Baksi uttala sig om en rasistisk (möjligen nazistisk) tidning som fått presstöd. Jag känner inte alls till det fallet än, men Baksi klarade inte av att göra skillnad mellan pressfrihet och presstöd. Så, Baksi, eftersom jag utgår från att du läser det här:

Pressfrihet är en negativ rättighet. Det betyder att ingen har rätt att hindra dig från att ge ut din tidning.

Rätt till presstöd skulle vara en positiv rättighet, det vill säga att du har rätt att kräva av andra att de ska betala för din tidningsutgivning.

Om man inte håller isär de två sakerna så blir allt lätt väldigt konstigt. Om du hade gjort det i morse så hade det du ville säga antagligen varit vettigt i stället för ett förvirrat mischmasch.

Varför pest eller kolera…

tisdag 4 augusti, 2009

…när man kan få båda?
Jag lyckas inte riktigt inse varför omskärelse av pojkar ska göras på landstingens bekostnad. Det är inte medicinskt motiverat, det är en rent kulturell/religiös grej. Om det nu alls ska vara tillåtet att skära i småbarn på det sättet (och det är verkligen inte självklart) så är det, eller borde vara, struntprat att de enda alternativen är att staten betalar eller köksbordskirurgi. Om det är en så viktig grej så kan man väl få betala själv för att en läkare ska göra det?

Birgitta Rydberg, som jag inte alls är speciellt nöjd med att ha röstat på, går i dag vilse i rättighetslabyrinten. Religionsfriheten är en negativ rättighet, det vill säga rätten att inte bli hindrad från att utöva sin religion, men hon får det till en positiv rättighet, det vill säga i detta fall rätten att kräva att andra ska stå för kalaset. Och, by the way: När man karvar i småbarn så utövar man inte sin religion. Då karvar man i småbarn.

Hon skriver vidare:
Sveriges Kommuner och Landstings rekommendation att alla landsting ska erbjuda omskärelse på ett medicinsk säkert sätt grundas på vetskapen att flera tusen barn utsätts för risker. Skulle vi acceptera detta om det gällde något annat än religiös omskärelse?
Eh. Håll upp en spegel, Rydberg.
Rydberg är själv en hård motståndare till sprututdelning till narkomaner, trots att hon måste veta att denna vägran leder inte bara till risker utan även till stor skada på redan mycket utsatta människor.

Konsekvent? Inte särskilt.

Hattrick

söndag 2 augusti, 2009

Vissa personer tycks ha otur när de tänker. Jag undrar hur stolta de är på Expressen nu över sin rekrytering av Lotta Gröning. På bara ett par dagar nu har jag tre gånger sett henne haverera sig fram genom världen på ett sätt som är rätt sällsynt att man ser. Jag menar, att det finns folk som man inte håller med, det är en sak; riktiga haverier är en annan.

Ett: Det är tydligen hon som till stor del ligger bakom Expressens nya vända med Fattiga barn. Alltså barn i Sverige som inte får åka på utlandssemester och inte får alla de märkeskläder de vill ha. Say what? Jag är uppvuxen i ett utpräglat medelklassområde, ett hav av rad- och kedjehus. Själv fick jag åka mycket utomlands, för min pappa jobbade på SAS, men omkring mig så var det legio att aldrig ha åkt på utlandssemester. Märkeskläder var inget som man förväntades ha. Det kan förstås hända att jag var ett ovanligt introvert barn som inte märkte att jag blev mobbad för mina omärkta kläder, eller att alla andra led svåra kval av att inte få åka till Mallis. Men att kalla detta ”Fattiga barn”… reality check, please! Det här är inte en artikelserie. Det är ett haveri.
När Expressen körde samma grej för några år sedan så fick de rättmätigt på nöten av resten av Sverige, men det här med att lära sig av sina misstag, det är svårt.

Två: Godmorgon Världen i förmiddags, panelen. Först om Gotlands landshövding som tyckt att lagen ska fungera annorlunda för företagsledare än för icke företagsledare. Gröning tyckte inte att det var så mycket att bråka om, för vilken landshövding har inte gjort så? Dessutom hade vi minsann inte hela bilden.
Eh.
Om det nu skulle vara så att alla landshövdingar gör trasmattor av det mest grundläggande i rättssamhället så är vårt problem inte att det i ett fall kommer fram. Sådant här ska bara bort. Likhet inför lagen, någon? Det är inte okej att rucka på det för att det möjligen skulle vara näringspolitiskt nyttigt. Och vadå, har inte hela bilden? Om man tillåter sig att fantisera fritt, finns det någon tänkbar ytterligare information som skulle kunna förändra bilden på ett väsentligt sätt?
Det finns ett ord för landshövdingens agerande, och det är korruption. Och det finns ett ord för Grönings tänkande, och det är haveri.

Tre: Sveriges insats i Afghanistan. Gröning tyckte inte alls att vi hade där att göra. Hennes argument var väsentligen tre:
a) Vi står under Nato-befäl.
b) Det kostar pengar.
c) Man kan inte bomba fram demokrati, vi borde bygga skolor i stället.
Okej. Till att börja med så utgick Sveriges absoluta neutralitet även på papperet 1992. Det är inte brott mot någon officiell svensk doktrin och absolut princip med militär närvaro i Afghanistan, utan det blir en avvägning mellan olika intressen. Och i det här fallet så är det viktigare för Gröning att slippa ha med Nato att göra än att lyfta ett finger för Afghanistan. Speciellt som det kostar pengar. För några år sedan så förde Socialdemokratin oväsen om något de kallade ”internationell solidaritet”, men det är oklart vad som egentligen menades med det, om det nu är något som Gröning står bakom. Men det är kanske viktigare att alla svenskar kan ha märkesjeans i skolan än att barn i Afghanistan alls ska ha någon skola.

För det är ju så det är. Utan militär närvaro så blir det inga skolor. Inte med ett ord nämner hon talibarnerna. De finns inte i hennes värld. Ni vet, de där mysiga grabbarna (tjejer göre sig icke besvär) som bränner skolor, dödar hjälparbetare och hotar att döda flickor som visar sig i närheten av en skola. I dag går två miljoner afghanska flickor i skolan. Det är för få, men det är två miljoner fler än vad det skulle vara utan militär närvaro. Det är sant att det inte har gått så bra som man skulle kunna hoppas, men att säga att det skulle vara omöjligt att göra något åt, det är bara sååå Irak 2006.

Man kan förstås anse att vi inte ska lägga pengar och svenska liv på att försöka förbättra läget i Afghanistan. Att man föredrar att åka hem så att talibanerna ska få ta över. Men då får man också säga det. Att i stället låtsas som att talibanerna inte finns och att allt skulle bli bra om all utländsk militär lämnade Afghanistan, det är – ja ni har ju redan gissat det – ett intellektuellt haveri.

Luftfickor på djupet

lördag 1 augusti, 2009

Man verkar ha hittat lastfartyget som sjönk i Kosterfjorden. Uppgifter om djupet där det ligger varierar mellan 50-60 meter och drygt 100 meter. Frågan tas upp huruvida man kan tänka sig att någon kan överleva i en luftficka inne i fartyget, vilket sägs vara i princip möjligt.

Men en luftficka kommer att ha samma tryck som det omgivande vattnet. Vidare är det 21% syre i luften. Syre blir giftigt vid ett partialtryck på 1,6 atmosfärer, vilket betyder att vanlig luft blir giftig när den komprimerats vid det tryck som råder på drygt 60 m djup. Så om fartyget ligger på drygt 100 m djup så torde svaret vara att nej, man kan inte överleva i en sådan luftficka, inte någon längre tid i alla fall.

Visserligen förbrukas syre när man andas det, och med sjunkande syrehalt så ökar djupet man kan vara på… men det ersätts med koldioxid, som inte heller är någon höjdare i högre koncentrationer.