Åtminstone i delar av mitt flöde är det nu surt på att Annie Lööf avvisar att göra sig beroende av SD. Och visst. Kan man tänka sig att göra sig beroende av SD för att inneha regeringsmakten skulle det också bli betydligt enklare att inneha regeringsmakten, och det överraskar knappast regelbundna läsare av denna blogg att jag skulle föredra en annan regering än dagens.
Problemet med att luta sig på SD är emellertid SD.
Sannolikheten att C får egen majoritet i närtid är inte överväldigande stor, så vill man bilda regering blir det till att slå sig i lag med andra, och det kommer att medföra kompromisser och antagligen att man får ta en del åsikter och åtgärder i Harpsundsekan som man helst skulle sluppit. Problemet med SD är dock inte – inte bara, ska sägas – att inte dela deras åsikter, utan att de är fundamentalt opålitliga.
Även om man helt tänker bort migrationspolitiken, Sverigedemokraternas främsta raison d’être, skulle de vara omöjliga att ha att göra med i många frågor. Om inte annat borde turerna kring Putilov ha tydliggjort detta. Putilov, eller vad han nu egentligen heter, med mycket hög sannolikhet en Kreml-agent som SD in i det sista ryckt på axlarna åt. Som Patrik Oksanen skriver:
I vilket syfte. För vem. Varför. Och pengarna?
(Mycket påläst och läsvärd artikel, ska du läsa klart det här inlägget eller Oksanens artikel, välj den senare.)
Jag utesluter inte att det i vissa enskilda frågor går att förhandla med SD. Faktum är att jag länge argumenterat för att SD bör bemötas genom att malas ned i den vardagliga politikens dammiga kvarnar, som andra partier. Att ställa dem på en bespottad piedestal får väl sägas ha gått sådär, om syftet varit att bli av med dem.
Men därifrån och till att använda dem som regeringsunderlag är steget långt.
SD:s politiska gärning förutom att vara emot invandring består i väsentliga delar av att agera destruktivt samt, uppenbarligen, att vara Kremls dörrmatta. Det senare har länge varit tydligt i EU-parlamentet, och på sätt och vis i Sverige också, men nu har det blivit övertydligt även här hemma. Utöver det poserar man i några frågor som känns populära att posera i.
Ja, jag vill också byta regering. Ja, jag önskar också att det fanns parlamentariskt underlag för en annan regering att stå stadigt på. Men SD är inte det stadiga underlaget.